Hoppet är det sista som överger VSK:aren

• 

Hoppet är det sista som överger VSK:aren brukar jag säga. Det kunde man se inför matchen mot Landskrona i eftermiddags. Jämfört med, inför, Helsingborg var det givetvis en aning mer molokna supportrar som satt på Coppersmiths terrass innan det gav sig av mot sina respektive sektioner på Parken. Ändå skymtades en beslutsamhet och ett hopp. ”Fan om vi inte kunde vända det här”.

Historien har gett oss många nederlag men Grönvitt har också rest sig på 9 vid åtskilliga tillfällen.

I eftermiddag skulle vi få ännu ett exempel på detta. 3-1 mot serieledande Landskrona. Imponerande. Det beryktade och uttjatade små marginalerna var dock med. .Skillnaden mellan dagens klara seger och råsopen mot Helsingborg för nästan två veckor sedan var kanske inte fullt så milsvid som resultaten vill göra gällande.

VSK fick ett förlösande 1-0 i idag. Mot Helsingborg lyckades inte klubben med det utan fick istället två klantiga baklängesmål i knät, vilket brutalt drog ned rullgardinen. Försvararna sjabblade till det med våghalsiga dribblingar som sista utposter även den här eftermiddagen. Med större skärpa hos gästande Landskrona hade det kunnat lett till en helt annan matchrapport.

Nu blev det inte så. Landskrona replikerade visserligen Simon Johanssons 1-0 relativt tidigt men 1-1 bekom inte Grönvitt. Man var det aningens bättre laget i första. Med lite bättre skärpa i avsluten utifrån hade det varit hemmaledning i paus. Den andra halvleken började ungefär som den första men kröntes av några gyllene minuter. I den 54:e satte Simon Johansson 2-1 efter ett ypperligt förarbete av nyförvärvet Erik Björndahl. Minuterna senare kom också 3-1 när Filip Tronét petade in Gefvetrs inlägg. Förlösande känslor från spelarna på planen och eufori på läktaren.

Målen föranledde en lite rörigare period från Grönvitt men man stod trots allt upp bra och hindrade gästerna från att komma till det allra giftigaste chanserna. En reducering hade kunnat göra avslutningen till en obehaglig skräckupplevelse men dit kom vi aldrig. Grönvitt ska ha en eloge för sin beslutsamhet.

3-1 blev slutresultatet. Oerhört skönt på alla vis. Segern kan innebära ett trendbrott som får de mentala nervknutarna att lösas upp. Man kan fråga sig varför det är så svårt att ta sig ur dessa mentala farthinder men ikväll fokusersr vi på de tre poängen och hoppas att det innebär en vändpunkt.

Med några timmars perspektiv är känslan fortfarande väldigt skön. Jag gläder mig inte minst åt att Simon Johansson fick sätta två kassar. Kaptenen har, som hela laget, haft lite tungt, men jag tycker att han fått oförtjänt med kritik. Han har försökt och stretat på men i en icke fungerande omgivning är det inte lätt att gå i bräschen. Gläder mig lika mycket åt Filip Tronét, vars 3-1 kan få enorma konsekvenser för hans del och därmed också VSK:s. En Tronét i form är en toppspelare i den här serien och jag hoppas målet tar honom dit.

Sist men inte minst måste också Erik Björndahl berömmas. Han var hela tiden en referenspunkt centralt, vann dueller och hanterade bollen mycket bra. Framspelningen till Simons 2-1 var en liten delikatess. Han kommer bli mycket viktigt för klubben under hösten.

Det var på lätta steg man lämnade parken efter matchen. Hoppas att VSK kan förvalta den här segern med ytterligare en mot Akropolis nästa måndag. Det skulle iså fall innebära att vi kan lämna den krampaktiga perioden bakom oss och se fram mot en betydligt trivsammare höstsäsong. Hoppet är som sagt det sista som överger VSK:aren.