Hur olika lag från Norrettan rustat inför Superettan när man gått upp

Det har i flera år pratats om hur bra klubbar från Norrettan lyckats i Superettan när de väl tar steget. Många fortsätter sen sin resa och avancerar sedan till Allsvenskan. Finns det någon hemlighet bakom dessa ofta snabba och lyckosamma avancemang i systemet. Är det något vi kan lära oss som klubbarna har kommit på?

För att få svar på våra frågor har vi därför tittat lite djupare hur Östersund FK, IK Sirius, Dalkurd FF, AFC, BP och även Brage värvade inför sitt första år i Superettan. Vi har fokuserat på värvningarna i vinterfönstret och helt ignorerat spelarna som anslöt senare.

Det är omöjligt för oss att veta hur bra en spelare är fotbollsmässigt då vi inte sett många av alla dessa matcher som de här lagen spelade sin debutsäsong i Superettan. För att ändå får ett mått på hur bra värvningarna har varit har vi i vår analys utgått från hur mycket speltid nyförvärven fått året i Superettan.

De värvningar som tillhört de elva spelare som fått mest speltid SE-året har vi klassat som en bra värvning. Vi tittar även på de som inte lyckats så bra och till sista har vi också analyserat vart spelarna tagit vägen om de lämnat klubben. Det sistnämnda är så klart också en indikator på en spelares kvalité.

IK Brage

Brage gick upp i SE till 2018 och slutade på en 6:e plats i tabellen. Man låg bättre till stora delar av säsongen men föll tillbaka lite på slutet.

I Brage var det hela fem nyförvärv som lyckades få mycket speltid debutåret och tillhörde de elva mest använda spelarna. Brage värvade inför säsongen ingen spelare från någon av de konkurrerande klubbarna i Div 1 Norra. Det kan ju annars vara naturligt då man har bra koll på just de spelarna som man mött under säsongen. Det var först i sommarfönstret man värvade Kouakou från Nyköping BIS.

Den mest meriterade värvningen var nog återvändaren Robbin Selin med flera säsonger i GIF Sundsvall men anslöt via IFK Mariehamn till SE-säsongen. Det var nog en värvning som fick Stefan Ilic att lämna Brage och gå till GAIS istället.

En annan tung värvning var Marcus Astvald som anslöt från norska Levanger som spelade i andra ligan och fick i Brage spela central anfallare och där försöka ersätta Johan Eklund som la skorna på hyllan efter att gjort 15 mål i Norrettan 2017. Astvald gjorde dock bara 5 mål. Det är lite klurigt med Astvald då många påstår att han spelat på centrala mittfältet, men vad vi kan se i startelvans positioner så har han varit skriven som anfallare, men det behöver inte betyda att han använts så i spelsystemet.

Från degraderade Syrianska FC anslöt Mattias Liljestrand som mittback och var given nästan hela säsongen i startelvan. Även om Oscar Lundin anslöt från Dalkurd är det en spelare med ett förflutet i Brage. Han dumpades av Brage 2016 och gick till Dalkurd där han gjorde en bra försäsong men hade ändå hade svårt och få speltid under 2017. 2018 var han näst intill given som defensiv mittfältare i startelvan i Brage. Under våren spelade även Simon Alexandersson (från AFC) som anfallare men drog sedan under sommaren till Norge och oljepengarna.

En misslyckad värvning var 27-årige Samuel Aziz från GIF Sundsvall. Han fick nöjda sig med två starter och sedan inhopp under säsongen. Från Dalkurd hämtades Jalid Kerkich Amar, en giftig ytterback som gjorde succé i Umeå FC 2015, men som hade svårt och slå sig in i Dalkurd. I Brage blev det bara sju starter och tre inhopp innan han kastade in handduken. Inlånade Mihlali Mayambela från Djurgårdens IF (under 2017 utlånad till Degerfors) fick visserligen mycket speltid och hade säkert tillhört den mest spelade elvan om han inte åkt på en skada. Han släpptes sedan till en Portugisisk klubb under sommaren.

Tack vare att IK Brage relativt nyligen spelat i Superettan (2013) fanns det en hel del rutin kvar i laget som följde med från division 1. Spelare som Alexander Zetterström, Anton Lundin och Pontus Hindrikes räknas dit. Sen ska vi inte glömma bort att när Dalkurd spelade i Borlänge gav de en hel del rutin åt spelare som sen hamnade i Brage. Vi pratar om  Benjamin Hjertstrand och Simon Stenberg.

Målvakten Peter Rosendahl har tillhört allsvenska Örebro SK, även om han bara fick sitta på bänken. Han har också haft en proffssejour i Norge innan han anslöt till Brage. En annan fd ÖSKare är Erik Nilsson som även tillhört flera klubbar i Superettan som Ljungskile och Degerfors. Carlos Garcia har också spelat i Superettan med J-södra, så rutin fanns i laget.

Ska vi summera Brage gjorde de en kanonvärvning inför 2018. Det var återvändaren Robbin Sellin. Sen var nog Astvald en hygglig värvning men gjorde väldigt få mål utifrån den position han hade. Vi vet inte hur Liljestrand varit men verkar ändå fått mycket förtroende i deras backlinje som även var riktigt bra i Norrettan 2017. Spelare som Kerkich och Aziz var på pappret bra men lyckades inte alls. Sen var IK Brage ett lag som redan hade en hel del rutin, 8 spelare som spelade med klubben i Division 1 2017 hade spelat högre upp tidigare.

IF Brommapojkarna

BP är klubb som är känd för sin framgångsrika akademi och extremt stora ungdomsverksamhet. Trots detta är de tvungna att varje år värva in spelare för att klara av sina fotbollsmässiga mål. Brommapojkarna gick upp i Superettan till säsongen 2017 efter att i stor stil vunnit Div 1 Norra 2016.

Vänster/mittbacken Erik Figuerora fick inte följa med AFC Eskilstuna med till Allsvenskan utan anslöt istället till BP. Han var given varenda match säsongen 17 förutom när han var avstängd. Han följde även med upp till Allsvenskan där han inledningsvis fick sitta på bänken men tog sedan en starttröja som han behöll säsongen ut. Nu har han försvunnit iväg till en chilensk klubb, kanske inte så konstigt trots allt då hans pappa kommer från Chile.

Från division 1 värvades Kevin Kabran in från Vasalund. Han gjorde succé i Superettan och såldes efter säsongen till norska IK Start. Från SE degraderade Assyriska hämtades Tim Söderström. Han är en central mittfältare som var given i startelvan hos BP och fick även sedan stort förtroende i Allsvenskan.

En annan succévärvning från Vasalund var högerbacken Johan Falkmar. I hans fall hade han egentligen skrivit på för Karlstad BK i division 2, men det blev BP till slut. Han var given startspelare i Superettan, men fick inte spela särskilt mycket under 2018 i Allsvenskan. En ytterligare succévärvning var Budimir Janosevic från serbiska högstaligan. Han gjorde illa knät under sommaren men blev ändå upplockad av AIK efter säsongens slut i november 2017 och har under säsongen 2018 stått 7 seriematcher för svenska mästarna.

Däremot var det flera värvningar som inte lyckades inför 2017. Akropolis skyttekung 2016 Luca Gerbino Polo hade det tufft att få speltid i BP och bröt sedan kontraktet vid årets slut och hamnade i IK Frej där måltorkan fortsatt.

Från degraderade Assyriska värvades Kyle Konwea som knappt fick någon speltid och återvände sen till Assyriska 2018, där han inte gjort mycket då han varit skadad.

Från Djurgården lånades Besard Sabovic in men det blev bara två starter och en handfull inhopp innan han återvände. En på pappret tung värvning var Anders Bååth från degraderade Gefle IF. Han fick förtroendet från start i tre matcher på mittfältet innan han petades och sen bröt klubben och han kontraktet redan under sommaruppehållet. Misslyckandet i BP gjorde att han drog till finska ligan och är nu ledig som bosman men rätt iskall bland klubbarna på SE nivå och högre.

För BP blev två av tre division 1 värvningar väldigt lyckade, både Kabran och Falkmar kunde mer än väl ta klivet upp i Superettan. En som inte klarade av det var Akropolis Polo som inte hittade rätt till målet.

Även den utländska värvningen i målvakten Janosevic var uppenbart lyckosam, men han hade sen otur med en skada. Lite konstigt gick det sämre för de spelarna med erfarenhet från Superettan/Allsvenskan. Även om Figuererora var ett undantag så floppade övriga spelare som Konwea, Sabovic och Bååth.

Trots att BP degraderades rakt ner i Norrettan från Allsvenskan hade de lyckats behålla flera spelare och utgjorde en viktig stomme vid återkomsten i Superettan. Trotjänaren Gustav Sandberg Magnusson var givetvis en av dem. Viktor Gyökeres (nu Brighton & Hove Albion) och Carl Starfelt  (nu IFK Göteborg) var två andra. Men även till året i Norrettan hade laget fyllt på med rutin med Markus Gustafsson och Christopher Brandeborn som sen följde laget med upp i Superettan. Laget hade en mycket bra stomme med rutin, det var egentligen bara Qviberg, Kabran och Falkmar som inte spelat på högre nivåer tidigare.

Dalkurd FF

Dalkurd var ett lag som hade ganska lite rutin när man tog steget upp till Superettan inför säsongen 2016. Målvakten Frank Pettersson hade spelat en handfull matcher med J-södra i Superettan. Ahmed Awad hade spelat en säsong med Värnamo i samma serie och Simon Stenberg med Brage. Jämfört med Brage, Sirius och BP hade Dalkurd väldigt lite rutin i truppen, men man valde trots det att fokusera på att värva division 1 spelare.

Inför sin debutsäsong så hade halva klubben köpts upp av två kurdiska telekommiljardärer som började pumpa in pengar i klubben. Trots detta var det bara mittfältaren Rawez Lawan som hämtades från Allsvenskan och närmare bestämt Peking, en klubb där han varit ordinarie så sent som 2014 men under 2015 mest fått nöja sig med inhopp. Rawez blev en nyckelspelare i Dalkurd de kommande två åren i Superettan. Väl i Allsvenskan blandade han starter med inhopp i förra säsongen.

Från fd seriekonkurrenten Akropolis IF värvades mittbacken Henrik Löfkvist som sedan dess varit given i startelvan. Den tysk-kurdiske anfallaren Mirkan Aydin gjorde stor succé och var deras bästa anfallare under debutåret med tolv mål. Det blev bara en ettårig sejour i DFF då han sen lämnade för tyska tredjeligan.

Men det var också en hel del värvningar som fick det tuffare. Dusan Djuric anslöt efter ett mångårigt äventyr utomlands och var en riktig profilvärvning för Superettan. Dock blev det mest inhopp de första 12 matcherna innan han fick förtroendet och starta och lämnade sedan för GAIS.

Från division 2 hämtades Leonard Pllana som öst in mål där men väl i SE har han fått nöja sig med inhopp i Superettan och sen i Allsvenskan. Han värvades av GAIS inför hösten 2018 och fick en hel del speltid där.

Från division 1 och Umeå FC hämtades backen Jalid Kerkich Amar. Han sågs som en lovande värvning men hade svårt och slå sig in i laget och lämnade sedan för Brage där motgångarna sen fortsatte. En utländsk värvning som egentligen inte floppade var tunisiske landslagsmannen och tillika centrala anfallaren Imed Louati som lånades in från kinesiska ligan. Han mäktade med tre mål på tre starter och två inhopp innan han åkte på en korsbandsskada. Från allsvenska BK Häcken hämtades mittbacken Tom Söderberg in, då 28 år gammal. Han hade varit ordinarie i Häcken och Elfsborg under åren 2009-2013, även om han haft relativt mycket skadeproblem. I Dalkurd blev det inte ett endaste inhopp och han har nu lagt skorna på hyllan.

Det var många profilvärvningar till Dalkurd, Rawez Lawan får anses som en lyckad sådan och sen får Djuric och Söderberg klassas som riktiga floppar. De utländska nyförvärven var bra och båda hade nog klassats som succéer om inte Louati åkt på sin korsbandsskada. Från division 1 lyckades Löfkvist slå sig in i laget och har varit nyckelspelare sedan dess medan Kerkich fick det tuffare. Pllana från division 2 får ses som en chansning som kan inte gick hem, men ändå fått en hel del inhopp genom åren.

Bra utländska förvärv och en spelare från division 1 som slog igenom är alltså Dalkurds facit för debutsäsongen i Superettan.

AFC United

Även om ägaren Ryssholm pumpat in många miljoner i klubben har man aldrig tillhört de rikaste lagen i serien förrän de senaste åren då man kunnat sälja av en del spelare för många miljoner. Så, debutåret var ett budgetår som inte innebar några profilvärvningar som vi vant oss vid senare.

Anfallaren Othman El Kabir hämtades från seriekonkurrenten Ängelholms FF. Han gjorde succé med AFC och plockades året efter under sommarfönstret upp av Djurgården, som sedan sålde han till ryska Ural där han nu huserar.

Från ryska ligan hämtades inför säsongen defensiva mittfältaren Uros Delic som året innan spelat vårsäsongen i Syrianska FC. I AFC var han ändå ordinarie större delen av säsongen men lämnade sen klubben efter säsongen och har sedan dess huserat i suspekta europeiska ligor.

Två andra spelare med Syrianska FC bakgrund var mittbacken Rabi Elia och högermittfältaren Robert Massi, båda var ordinarie under säsongen men lämnade efter bara ett år och har sedan dess har båda spelat i division 3 klubben Trosa-Vagnhärad. En framgångsrik värvning var från Dalkurd då i division 1, nämligen Chidi Dauda Omeje. Som anfallare gjorde han 10 mål under sin debutsäsong i Superettan trots att han inte var riktigt given och dessutom hade skadeproblem. Under säsongen 2018 tillhörde Chidi GIF Sundsvall.

En spelare som inte kommer med på elva mest spelade spelarna men var ordinarie under våren var Danijel Morariju en serbisk vänsterback som redan under sommarfönstret drog till serbiska högstaligan. Har har sedan dess huserat i de lägre ligorna i Österrike.

Från seriekonkurrenten Sirius hämtades Yussuf Saleh som fick mycket förtroende under våren men verkar sedan ha blivit skadad. Han spelar nu för Vasalund.

Haris Cirak hämtades in från Eskilstuna City och har fortsatt att spela med AFC men har hela tiden fått nöja sig med inhopp. En brasse hämtades även in, mittbacken Da Silva och han gjorde visserligen fyra starter innan han skadade sig. Han var dock ordinarie det året man gick upp till Allsvenskanhan. Under säsongen 2018 spelade han för Syrianska FC men har nu efter säsongen inte fått fortsatt förtroende där.

Från VSK och Juventus IF hämtades även Mohamed Buya Turay in. Även om han debutåret bara fick tre inhopp så har han sedan dess gjort stor succé och såldes till Dalkurd som sedan sålde han till Belgiska ligan för många miljoner. Nu är dock Buya tillbaka i Allsvenskan, på lån till Djurgården.

AFC är erkänt duktiga på att värva utländska spelare. Men debutåret i Superettan var faktiskt de bästa värvningarna från svenska ligor i form av El Kabir som satte avtryck direkt och även Buya som visade sig vara en god investering, även skadedrabbade Omeje får ses som en bra värvning.

IK Sirius

Med storsponsorn Bengt Ågerup lyckades Sirius ta sig upp till Superettan och sedan till Allsvenskan. Med hjälp av de pengarna kunde Sirius redan under Div 1 rekrytera meriterade spelare. Det hindrade dock inte klubben från att värva från Div när man tog steget upp i SE 2014.

Från seriekonkurrenten Ljungskile hämtades målvakten Andreas Andersson som blev Sirius förstakeeper i två år innan han gick till då allsvenska Gefle IF. Idag befinner han sig i Östersunds FK i skuggan av målvaktspantern Aly Keita.

En annan spelare från Ljugskile var amerikanske mittbacken Patrick Hopkins som var given i startelvan under de tre år han spelade för Sirius. Han lämnade sedan för att spela i USA, men oklart vilken klubb han tillhör nu. Niklas Thor (gift med Ebba Bush Thor) hämtades in från IK Frej och blev lagkapten för Sirius. Han var ordinarie i debutsäsongen och en nyckelspelare som tom återvände från fotbollspensionen i somras för att rädda kvar Sirius i Allsvenskan.

En utländsk flopp blev det i uruguaysiske mittfältaren Alexis Bayón, som aldrig syntes till på en plan överhuvudtaget. Han hamnade under sommarfönstret i AFC i Div 1, men inte ens där blev det några matcher.

Det som är intressant med Sirius är att de inte gjorde så många nyförvärv, visserligen floppade Bayón men i övriga tre slog sin in i startelvan. Nu hade Sirius väldigt många spelare med erfarenhet från högre serier redan i division 1 och den truppen visade sig stå sig väl även i Superettan. Under sommaren värvades Tankovic, Saleh och Sarfo, där de två förstnämnda inte blev någon succé medans Sarfo lyckades väl. Han såldes till Malmö FF där man bröt kontraktet med honom då det visade sig att han gillade att ha sex med underåriga flickor.

Östersunds FK

ÖFK har under lång tid gjort sig kända för smarta värvningar. Den spelare som fick mest speltid debutåret i Superettan var centrala mittfältaren Ammar Ahmed som hämtades från Dalkurd. Han gjorde succé i Superettan och plockades upp av Åtvidaberg när de spelade i Allsvenskan. I år spelade återigen Ammar med Dalkurd i Allsvenskan.  

Från Dalkurd värvades även vänstermittfältaren Rasmus Lindkvist som även han gjorde succé. Efter säsongen värvades han av Vålerengen, därifrån han sedan gick till sin nuvarande klubb AIK.

En division 3 värvning som fick mycket speltid var Robert Hammarstedt som anslöt från Selånger. Han var visserligen skadad i början och slutet av säsongen. Följande år gick det inte lika bra och han fick nöja sig med att sitta på bänken. På sommaren 2015 värvades han visserligen till GIF Sundsvall men det blev bara att värma bänken i ett fåtal matcher och sen avslutades karriären med spel i Piteå FF. 

En engelsk värvning som fick mycket speltid på våren var nigerianen Oluwatobiloba Joseph. Han gick sedan till Brage under sommaren där han fick mindre speltid och han har sedan dess spelat långt ner i de engelska ligasystemet.

En division 1 värvning som det gick bra för var Filip Rogic från Eskilstuna City- Visserligen blev året i Östersund bara inhopp i Superettan, men efter en omstart i AFC har han nu varit ordinarie i Örebro SK de senaste säsongerna.

Ska vi summera ÖFKs värvningar inför Superettan blev båda tillskotten från Dalkurd väldigt lyckade. Även om om Rogic inte slog igenom i ÖFK var det en bra spelare som slog igenom senare så samtliga division 1 värvningar får ändå ses som lyckade.

Intressant i övrigt var att de inte valde att värva någon spelare med rutin uppifrån utan litade på sitt division 1 lag som lyckades ta klubben till en tiondeplacering debutåret. Det var mer än någon räknat med. De flesta experter var ense om att ÖFK skulle åka ut med buller och bång.

Slutsats

Det som slår oss är att lagen har haft helt olika strategier för att värva inför Superettan. ÖFK har verkligen litat på sitt lag och kändes som ett budgetlag första året med ett fåtal värvningar från division 1 och man hade bara tre nya spelare som gick in i startelvan.

De övriga lagen hade 4-5 värvningar som tog plats i gick in. Sirius hade väldigt mycket erfarenhet i sitt lag redan men hade ändå fyra spelare som gick in i elvan.

AFC känns som en klubb som genom sin existens haft stor spelarrotation. Inför sitt debutår värvade man mycket, högt och lågt, och träffade rätt på några men missade ordentligt på flera av värvningarna.

Dalkurd hade en jättesatsning sitt debutår via telecompengarna och man gjorde ett par intressanta nyförvärv. Stommen från division 1 stod sig dock bra i serien och man slutade på en i det närmast sensationell fjärdeplats.

Trots BPs stora akademi värvade/lånade klubben in flera spelare för att förstärka truppen. Bara fyra av dem lyckades ta plats i startelvan varav två var från division 1.

Trots att Brage hade en rutinerad trupp med mycket erfarenhet från Superettan valde man att fylla på med hemvändare och spelare med Superettanrutin och från utlandet, utfallet blev överlag bra och bidrog till den framskjutna placeringen i Superettan 2018.

Det går inte säga att en värvningsmetod är bättre eller sämre än den andra. Uppenbarligen har flera olika strategier lyckats för att hålla sig kvar och dessutom ta sig upp till Allsvenskan så småningom (snabbt hos vissa).

Men vi kan konstatera att över halva startelvan från division 1 har stått sig bra i Superettan i samtliga av de lag vi tittat på i denna genomgång. Många av lagen har haft rutinerade spelare med sig från Div 1 Norra, säkert något som bidragit eller säkert gjort det möjligt att ta klivet upp till SE.

Känslan är att division 1 spelarna som plockats från andra klubbar oftast har gjort det bra. Faktum är att många faktiskt har gjort det bättre speltidsmässigt än många av de spelare som anslutit från andra klubbr i Superettan. Vi kan bara spekulera i orsakerna men en anledning torde väl vara att Div 1 spelarna oftast varit spelare på väg uppåt i sina karriärer medan de som anslutit från Superettan/Allsvenskan legat still i sin utveckling eller varit på väg nedåt i sin utveckling.

Den generella slutsatsen blir att med en bra stomme och några värvningar som lyckas under Superettanåret tycks alla Div 1 Norra lag som gått upp senaste 5 åren lyckats över förväntan när man spelat om poängen i landet näst högsta serie.