I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.

VSK slog Bollnäs med 5-3 igår kväll. I fråga om teknik, passningsspel och fart var det inte säsongens bästa match. Man har glimrat till tydligare vid några andra tillfällen. I fråga om stabilitet kan insatsen emellertid sammanfattas som säsongens främsta.

Bristen på stabilitet har tidigare i höst och vinter varit det främsta skälet till att laget sladdat lite i tabellen gentemot toppkonkurrenterna.  

En tydlig förändring ikväll var att Ramme Sjöström var tillbaka som libero. Det skänkte mig trygghet på förhand och skulle visa sig ge stadga även åt laget.  VSK tog kommandot redan från början medan gästande Bollnäs var påtagligt defensiva.

I tidigare matcher har det smällt betydligt fortare men ikväll kom första målet efter 25 minuter. VSK förde medan Bollnäs försvarade sig med i stort sett hela laget.  Med tanke på hur svårt bandyn har att konkurrera mot större sporter är det faktiskt bedrövligt, en så pass cynisk defensiv som Bollnäs svarade för borde vara bannlyst.

VSK förde som sagt spelet men hade svårt att ta sig igenom det väl samlade bortaförsvaret.  Mångsidige trotjänaren, Oscar Gröhn, inledde målskyttet men Bollnäs spets, Erik Pettersson kvitterade omgående genom snärtigt skott.  Martin Flodström såg emellertid till att VSK var i ledning vid halvtid via ett sent mål.

Ingen glimrande halvlek men en stabil sådan där VSK spelade betydligt bättre bakåt. Ledningen var rättvis och lättnaden påtagligt med tanke på att hemmalaget nu kändes betydligt tätare än tidigare.

Den andra halvleken var sedan inte gammmal när evighetsmaskinen Gröhn förvaltade en precis lyra av Landström och satte 3-1. Där och då trodde jag på målmässig defilering men gästerna skulle bita sig kvar.

Jämfört med första halvlek tappade Grönvitt en del boll och kändes stundtals lite stressade i sina anfallsförsök. Defensiven var dock fortsatt stabil. De ytor man tidigare bjudit på undveks. Gästerna bet sig kvar målmässigt men VSK kunde varje gång snabbt replikera. 3-2 blev 4-2 och 4-3, 5-3. Det sista målet snirklades elegant in av Martin Landström.

Spelgeniet har haft några matcher av mer mänsklig kvalitet men igår var han så där ruskigt bra som nästan bara han kan vara. Tänk att han hållit den enorma nivån nästan konstant de sista säsongerna. En enorm nivå och en fantastisk jämnhet.

VSK vann med 5-3 till slut. I en match som inte var glimrande bra men där den tidigare saknade stabiliteten skönt nog var tillbaka. Om några stack ut var det nämnda Landström och Gröhn. Den senare var överallt på isen och gjorde två viktiga kassar. Det bådar gott inför fortsättningen.

Fortsättningen börjar med en stekhet annandagsdrabbning mot Villa. Då lär VSK:arna och västeråsarna i allmänhet komma. Jag hoppas att vi ses!