Imorgon bildar vi den tolfte spelaren!

Det har varit tungt idag. Som alltid dagen efter en förlust i en viktig match. Det är dock tätt på given så imorgon är det dags igen. Match nummer fyra i semifinalserien mellan VSK och Villa. Vi vet två saker: det är den absolut sista hemmamatche för säsongen och det kommer bli väldigt tufft då de regerande mästarna står för motståndet.

I övrigt kan vi mest ana en massa saker. Befara, hoppas eller tro. Det värsta vi kan befara är att Villa drar det längsta strået, då är det inte bara säsongens sista hemmamatch, då är säsongen över helt och hållet. Det bästa vi kan hoppas på är laget tar sig samman som i tisdags. Då blir den här serien fem matcher lång.

Det minsta vi kan tro eller rentav begära är att det blir en stor publik. VSK är den här stans lag och när en helt avgörande match spelas, med ett lag som bär VSK:s emblem, vore något annat helt befängt.

Det både förtjänar och behöver laget. Man förtjänar det med tanke vilken stor underhållning som oftast erbjudits. Och det kommer att behövas. Villa är som sagt en exceptionellt svår motståndare medan VSK alltid växer när trycket i hallen är stort. Det är långtifrån en överdrift att prata om en tolfte spelare när det handlar om en formtoppad Grönvit klack.

Bandy kan vara november, serielunk och Tellus som motståndare. En ganska sval underhållning men matcher som morgondagens är något helt annat. Det är faktiskt nästan lika stora skillnader som mellan Gudfadern och en hafsproducerad Beckfilm. Räkna med skyhögt tempo, tekniskt artisteri, en grinig atmosfär och galen dramatik i 90 plus. För sådana här matcher svänger och man slappnar inte av förrän domaren blåser av.

Jag räknar med att se er imorgon. Ni som är där jämt givetvis, men även alla som mest skymtats på fotbollsläktaren annars och gärna gamla VSK-bekantingar från förr. Det här är ett uppdrag i VSK:s tjänst. Det är sällsynt numera men när klacken är som bäst är den lika underhållande och kvalitativ som laget man stöttar. Imorgon vill jag se att så blir fallet. Imorgon vill jag se magi.

Allt det som var så förtvivlat svårt för spelarna igår blir så mycket lättare med en stark publik i ryggen. VSK måste få fason på sina hörnrus, hålla tätt bakåt och få igång sin starka offensiv. Kollektivet måste fungera till 100 procent och spelarna måste överträffa sig själva. Det blir svårt men en stor stöttande publik kommer göra det hela betydligt lättare.

Vi ses imorgon. Vi fyller läktarna, färgar dem i Grönt och vitt, ackompanjerar det hela med alla sånger vi fått i oss med bröstmjölken. Vi har ett jobb att göra imorgon. Tillsammans. Villa ska känna hur oerhört svårt det är att möta VSK borta. Spelarna ska med vår hjälp förlänga säsongen och göra serien till en episk drabbning över fem matcher.

Jag är väldigt laddad. Hoppas ni också är det. Vi ses som sagt. Unga som gamla, trogna supportrar såväl som sällsynta åskådare. Barnfamiljer och hyllans mer ärrade garde. Vi har ett jobb att göra som sagt – ett uppdrag i VSK:s tjänst.