Inför AFC Eskilstuna – VSK Fotboll – 2020-06

Då var det så äntligen dags för premiär i årets Superettan. Det är med spänning som vi Grönvita nu blickar fram mot en säsong som förhoppningsvis innebär sköna segrar och en framskjuten placering i tabellen. Dagens motståndare är AFC Eskilstuna som VSK brukligt mötte på försäsongen i en träningsmatch.

Den matchen vann VSK extremt komfortabelt mot ett AFC med en rad provspelare och en trupp där i princip alla lämnat efter fjolårets degradering från Allsvenskan. Resultatet skrevs till 3-1 vilket var i underkant. VSK borde ha gjort fler mål och de borde inte släppt in något – då Emil Skogh slarvigt fällde en motståndare i straffområdet med straff och mål som följd.

Den matchen kan på intet sätt fungera som värdemätare när VSK idag åker till Eskilstuna för att bärga tre poäng. Det lag som VSK ställs mot idag är både till form och innehåll något helt annat än det som avfärdades i februari.

Som nämndes är det inte många kvar sedan ifjol i truppen. De tydligaste och kanske viktigaste undantagen är anfallaren Samuel Nnamani och mittbacken Jesper Björkström samt högerbacken Adnan Kojic.

Om vi går igenom AFC:s förmodade startelva och tittar på vad det är för spelare man ställer på benen kan vi konstatera att man i mål har Josh Wicks med rutin från Allsvenskan. Han har inte spelat match på två år pga sin avstängning för kokainbruk. Josh har givet sin erfarenhet alla möjligheter att bli seriens bästa målvakt, när han så småningom kommer in i det igen.

Framför sig i backlinjen har Josh ett starkt försvar med högerbacken Kojic som startade 27 matcher i allsvenskan för AFC i fjol. Kojic har dock tuffast tänkbara konkurrens av nyförvärvet från Kalmar FF Jesper Manns. Vi får se vem som får förtroendet.

I mitten hittar vi erfarne Björkström och unge talangen Pontus Rödin som värvades in förra sommaren och som har skaffat sig allsvensk rutin. Till vänster har klubben gjort en finfin värvning i Gabriel Somi som anslutit från MLS. 2018 gick han till den amerikanska ligan efter spel i ÖFK. Under 2019 spelade han ingenting för sitt MLS-lag och har följaktligen inte spelat en tävlingsmatch på 1½ år.

På mittfältet är det mera oklart hur laget ställer upp men vi kan nog räkna med att klubbens båda holländska mittfältare startar. De anslöt till klubben under vårvintern och kan man säga ersätter de två vitryssar som klubben värvade i vintras och som spelade mot VSK på försäsongen. I april fick de så plötsligt lämna klubben trots gällande kontrakt. Officiellt heter det att de längtade hem till Belarus men sanningen är nog snarare att man var tvungen att fimpa dem när tränare Melkemichel uppgraderade truppen med de holländska mittfältarna.

Sista platsen på mittfältet går nog till antingen Ferid Ali som spelat i klubben några år men som fick sparsamt med speltid i fjol, eller till nyförvärvet från Östers IF Christian Ljungberg vars spel knappast gjorde Östersupportrarna lyckliga i fjol och som inte heller fick förlängt av Öster inför i år.

Kvalitén på holländarna är oklar. De kommer från bättre ligor men har också varit skadade länge och ska nu starta om sina karriärer här i Sverige. Melkemichel har varit tydlig med att de är något av en chansning och att han inte vet hur det kommer att se ut. Det vill nog till att de lyckas för någon rutin utöver de fyra som nämnts här finns inte i truppen.

I anfallet är Samuel Nnamani given som central forward. Han var jagad av flera klubbar under vinterfönstret men Ryssholm har blivit gniden och begärde på tok för mycket för honom, så han har blivit kvar i klubben.

Bredvid Samuel finns en trio av möjliga anfallskollegor. Vi har Viktor Götesson som är ett nyförvärv från Degerfors där han knappt fick spela i fjol. I matchen mot VSK i vintras var det just han och Nnamani som visade någon form av kvalité i sitt spel.

Vi har också nyförvärvet Karim Rossi som är Schweizare och som ifjol spelade i landets motsvarighet till Superettan. Där blev det 15 matcher varav 8 från start och två mål – kanske inte direkt en skrämmande hög siffra.

Till sist är det möjligt att vi får se talangen Omar Jemal som återvänt till AFC från Hellas Veronas akademi där han spelat under ett år. Vi fick se Omar spela en stund mot VSK och han gjorde då ett piggt inhopp.

Summering av truppen

Tränare Melkemichel har fått i uppdrag att bygga en trupp för att göra om succén med att ta upp AFC i Allsvenskan igen. Till sin hjälp har han inte längre Ryssholms penningpåsar att ösa ur, utan tvingas till kompromisser och chansningar. En kompromiss är tex Gabriel Somis kontrakt som bara är ettårigt. En sådan spelare vill man gärna ha på 3 år med möjlighet att sälja till Allsvenskan. Chansningar kan vi hänföra de tre utländska värvningarna till.

Vi konstaterar att Melkemichel börjat med att bygga ett starkt försvar. Josh Wicks har en mycket hög högstanivå och kan lätt bli ett utropstecken i den här serien. Backlinjen är av hög kvalité, nivåmässigt – låg allsvensk nivå eller mycket hög SE-nivå. De lär i vilket fall få stopp på det mesta av motståndarnas anfallsförsök. Nackdelen är att det bara finns fem backar i truppen och med lite skadeotur blir det snabbt backkris i klubben. Det samma gäller om Josh skadar sig, då får man lita till en 18-årig reservkeeper.

På mittfältet är det omöjligt att veta hur det ser ut med sannolikt tre startande nyförvärv. I den här lagdelen har man fler alternativ men knappast särskilt mycket rutin hos dem som sitter på bänken.

På anfallssidan är Nnamani den klart lysande stjärnan. Det är förstås ingen slump att han jagats av både svenska och utländska klubbar under vintern. Han gjorde sju mål i en klubb som bara vann en match i fjolårets allsvenska, det är en prestation i sig. Man måste se upp med Nnamani i boxen, där är han stor och stark och man får inte ge honom vare sig tid eller utrymme. Bredvid honom är det inte så mycket målfarlighet. Götestam ser pigg ut, men är oerfaren på de här nivåerna. Rossi är en okänd joker i laget och Jamal är en talang som kanske blommar ut i år med ett gäng mål på sitt konto.

Truppen består av 22 man varav cirka hälften är med beprövad SE-nivå eller högre i sig. Av det kan vi förstå att AFC kan mönstra en stark startelva men att i princip alla byten innebär att spelare med sämre nivå ersätter på planen.

Några tydliga ambitioner med truppen har inte uttalats officiellt men man bygger för Allsvenskan. Nu tror nog ingen, särskilt inte Melkemichel, att klubben ska klara av det språnget redan i år, till det är truppen för ojämn och för tunn.

Dagens match

Det är som sagt omöjligt att veta nuvarande nivå på AFC och exakt hur man kommer att spela. Uppställningen är nog rätt given med ett sedvanligt 4-3-3 system.

Känner man till tränare Özcans spelfilosofi vet man att han bygger lag som lyfter fram kollektivet, snarare än enskilda stjärnor. Han kräver av sina mannar att de jobbar mycket hårt och gör så i ett system som innebär att man vill vara spelförande och dominera matchbilden. Anfallen sker på kanterna där avsluten ska göras av Nnamani.

Under normala omständigheter där lagen var varma i kläderna hade det här blivit en målsnål historia, med två starka försvar och seriens bästa målvakter som inte släpper till mycket.

Nu är det svårare att sia om, då ingen har några referensramar om hur respektive klubb står sig mot andra lag. Vi tror dock på en jämn och målsnål match där tillfälligheter avgör. Förhoppningsvis vinner VSK. Något som kan mönstras ut från dagens match är spelarnas premiärnerver, de lär inte vara på plats på samma sätt idag utan publik på läktaren som spelarna ska visa upp sig för.

Vi hoppas och tror på seger för VSK men får också vara nöjda med ett oavgjort resultat.

Så här kan VSK starta:

Fagerström

Sabetkar – Engström – Svensson

Span – Custovic – Ribeiro – Skogh

Tronét – Karlberg – Awad