Då var det dags med några dagars mellanrum att ta sig an det andra Umeå-laget i serien, denna gång Umeå FC på bortaplan. Ett värdigt nationaldagsfirande som så klart ska krönas med en grönvit viktoria.
Här har ni förutsättningarna
I Umeå FC har man länge pratat om avancemang till Superettan, egentligen ända sen man åkte ur senaste gången 2012. Som så många andra klubbar som anser sig vara värda något bättre än där man är just nu så har även UFC haft fantomsmärtor efter tiden i SE. Varje år pratar supportrarna om avancemang och klubbledningen gör vad de kan för att skapa förutsättningarna. En viktig pusselbit som klubben ser är att man inför säsongen 2017 tog in Andrée Jeglertz som tränare för föreningen. I Andrée fick man en erfaren tränare som känner staden och förutsättningarna väl. Med honom ska man ta steget. Fjolårssäsongen började bra och efter en handfull matcher la UFC in högväxeln för att vid sommarvilan vara på kvalplats ett gäng poäng före ett jagande VSK. UFC föll tillbaka på hösten men vårens effektiva spel är det nya riktmärket för klubben för hur man ska göra för att lyckas. Nu gäller det bara att hitta tillbaka dit.
Jeglertz själv är inte lika tydlig med hur resan till Superettan ska se ut eller vilka tidsplaner som gäller. Likt sin kollega och namne i Team TG André Ghanbari har Jeglertz en filosofisk inställning till det här med fotboll. Kanske det norrländska vintermörkret manar till eftertänksamhet och filosofiskt svårmod. Eller kanske det trolska ljuset som skapas vid solnedgång i sommarnatten gör något med ett enkelt fotbollstränarsinne. Vem vet, filurer och trulgubbar är de lika fullt.
Umeå FC har så klart mycket som talar emot att de ska lyckas med sin målsättning. Ekonomi är en sak. Det är svårt att få spelare till Norrland söderifrån utan att kunna locka med bra pengar som övervinner spelarnas tvehågsenhet. En annan är träningsförutsättningarna under försäsongen. När säsongen drar igång i början av april har få Norrlandslag genomfört mer än en handfull träningar på fullstor plan, inte de bästa förutsättningarna med andra ord.
Inför årets säsong är självklart målet att vara med i toppen men hur det ska gå för Umeå är som vanligt Andrée mindre tydlig med. Han säger att de ska göra sitt bästa och att de ändrat om i sättet att spela som kommer ta tid att sätta sig, en mer modern fotboll hävdar han som behöver komma till för att man ska lyckas.
Truppmässigt har det inte hänt så väldigt mycket, man har förvisso blivit av med startspelare från i fjol, tex Erik Lundström och Soo Yong Yoon. Sina bärande spelar har man dock lyckats behålla och dit räknas lagkaptenen och mittbacken Dillan Ismail som blev vald till klubbens bästa spelare 2017. Även strikern Simon Mårtensson är kvar tillsammans med den näst bäste målgöraren ifjol Alexis Bbakka. Viktiga kuggar som Jens Stigedahl och från Juventus i Västerås bördige Isaac Freitas Da Silva är också kvar till i år. En annan Västeråsbekanting som anslutit är VSKs vänsterkantsspelare från i fjol, Alexander De Carolis. Ingen av nyförvärven utom Adel Ziarat Zadeh (bänknötare i Kalmar FF) har något särskilt starkt CV utan det är mest truppspelare som hittat till klubben.
De som ska bära laget i år är samma spelare som säsongen 2017 + Adel. Sammantaget har laget på papperet en något sämre slagstyrka jämfört med det manskap Jeglertz ställde på benen gångna säsongen. Tydligaste kanske det visar sig när UFC förlitar sig på en spelare som Seif Kadhim som närmast ordinarie på UFC:s mittfält, med 528 minuters speltid på nio omgångar. Hos TG ifjol spelade han totalt 140 minuter på hela säsongen.
Om man tittar på vad som hänt på planen under de första nio omgångarna är det nog få med UFC-hjärta som är nöjda. Förvisso har man inte förlorat på hemmaplan men man har bara två vinster på nio försök och man har kryssat hela fem gånger. Just nu återfinns man på den föga smickrande niondeplatsen med 11 poäng. En summa som gör att man har större anledning att blicka nedåt i tabellen med oro istället för att drömma sig uppåt.
Anledningen till den relativa kräftgången stavas ineffektivitet i planens sista tredjedel. Man håller ihop försvarsspelet bra med den alltid lika utmärkte Dillan Ismail i mittförsvaret, man har bara släppt in 12 mål på 9 matcher (delad tredjeplats i serien). Mittfältet är stabilt och kompetent överlag, det som fallerar är anfallsspelet och framförallt att Simon Mårtensson ännu inte är i slag efter sin tidigare skada. Simon har spelat i fem av de nio matcherna men står fortfarande på noll gjorda mål. I fjol gjorde han 13 stycken. Med Simons måltorka har istället Da Silva klivit fram som årets utropstecken och gjort 5 mål så här långt och leder den interna skytteligan. Det är en häftig resa för en kille som 2015 när han anlände till UFC spelade högerback för att sedan spela kantmittfältare och nu blivit upplyft i UFC:s tremannaanfall. Tillsammans med Bbakka som gjort tre mål i år svarar de två för 73% av alla gjorda mål (8 av 11) hos UFC. Det är för få målskyttar och för få mål helt enkelt. Genom att plocka bort dessa herrar blir UFC tandlöst. Det måste nog till att Mårtensson vaknar till liv och att fler börjar göra mål för att UFC ska få till sitt anfallsspel. En talande match är när man i omgång åtta mötte Karlslund på hemmaplan i en match som slutade 1-1. I 37 minuter spelade UFC med en man mer på plan och pressade tillbaka bottenlaget, dock utan att få in bollen. Med den ineffektiviteten kommer man inte att klättra särskilt mycket högre i tabellen.
Inför dagens match har man alla viktiga spelare på plats utom ordinarie mittfältaren och18-årige talangen Anton Eriksson som igår spelade landskamp med P18-landslaget. I Jeglertz nya sätt att spela fotboll ingår det att spela med en 3-4-3 uppställning som utgångspunkt. Man nyttjar sig av tre mittbackar där De Carolis ofta är en av de tre som startar, dock inte de senaste matcherna. Det återstår att se om Jeglertz håller fast vid sin formation i matchen mot VSK. Vi kan väl anta att UFC kommer att börja i rätt låga positioner och hålla laget kompakt och låta VSK ta taktpinnen. Man kommer säkert att förlita sig på sitt stabila försvarsspel för att sen sticka upp i snabba omställningar där man ska se upp med både Da Silva och kantspringaren från mittfältet Henrik Millbert som snabbt förflyttar bollen uppåt.
VSK å sin sida har kvar sina skador sen matchen i lördags. Till den här matchen saknar man också avstängda Jonas Hellgren. Enligt Tor-Arne ersätter Carlos Moggia. För VSK:s del finns det ingen anledning att ändra på något utan försöka spela sitt spel med snabb bollförflyttning och löpningar. Kort sagt, om man spelar som man gjorde mot Team TG i första halvleken kommer man mycket sannolikt vinna matchen. Om man gör en något sämre insats är det långt ifrån säkert, vi ska som sagt komma ihåg att UFC är obesegrade på hemmaplan i år.
Det var förutsättningarna – let the show begin – del två i Wonder Week
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Resultat Svenska cupen omgång 3 – Superettan
Superettan: Svenska cupen omgång 2 – 2020
Superettan: Svenska cupen omgång 1 – 2020