Då var det äntligen dags för hemmapremiär, som vi har väntat. Ända sen höstmörkret i november när fjolårets serie kom till sitt slut, är det här det ögonblick vi alla fokuserat på. Att laget kliver ut på ett kokande Parken och på riktigt gör entré i Superettan.
VSK har vunnit sina senaste två premiärer relativt komfortabelt. Man har spelat med en furiös energi och låtit sig bäras av publiken och supportrarnas törst efter seger och ära. Grönvita sånger har fyllt parken och vårkvällen med en magi, som är svår att förklara.
Nu är det äntligen dags igen.
Som motståndare på andra sidan står den uråldriga antagonisten IK Brage. Ett Brage som är vana att slå VSK, på hemmaplan såväl som borta. Senast i fjol bjöd Brage VSK respass ur Svenska Cupen när man tvålade till Grönvitt med 1-3. I ärlighetens namn ställde VSK upp med ett helt B-betonat lag då seriefinalen mot Carlstad United bara var 3 dagar bort.
Brage lyckades mycket väl i fjolårets Superetta som nykomling. Till slut blev det en 6:e plats efter att ha förlorat lite mer på hösten än på våren. Laget visade som så många gånger förr, att samspelta Norrettan-lag nästan jämt håller en så hög kvalité att de kan överraska i Superettan med bra placeringar, redan första säsongen.
Många i Borlänge drömmer nog om en ännu mer framskjuten placering i år.
Dock har laget spelat svajigt på försäsongen, med många insläppta mål och en påtaglig uddlöshet framåt. Man har fått stryk i Svenska cupen av Häcken med 6-1 och mot BP med 4-2. De lag man vunnit emot är alla från Div 1 och 2.
I truppen har man kvar en kärna av viktiga spelare från ifjol med speltid på mellan 1 900-2 500 minuter (2 700 min är max). Dit räknar vi försvararna Hjertstrand, Zetterström, Hindrikes, Liljestrand och målvakten Rosendahl.
På mittfältet har vi tvillingarna Lundin, och Robin Sellin som fick mycket speltid ifjol.
Med start förra sommaren och inför årets säsong har man värvat offensiva spelare i parti och minut. Christian Kouakou från Nyköping är en. Andra är Kristian Andersen från Danmark, Islänningen Bjarni Mark Antonsson. Seth Hellberg har anslutit från Syrianska och Jonathan Lundbäck från Team TG. Från GIF Sundsvall har Jonathan Morsay lånats in som anfallare.
Med in i stora drag ny anfallsbesättning har Brage haft svårt att få det offensiva spelet att fungera. Det har sett uddlöst ut. Kouakou har varit skadad och Hellberg och Lundbäck har inte kommit in i Brages spel ordentligt. Lundbäck har förvisso spelat mycket men inte åstadkommit något vettigt på planen. Hellberg som var Syrianskas viktigaste spelare i fjol får knappt speltid som avbytare i dagens Brage. Jonathan Morsay är ung (21 år) och har inte riktigt fått förtroendet hos tränare Saarenpää ännu.
Brage har på senare år spelat i ett klassiskt 4-4-2 system. Men med fler offensiva spelare tillgängliga har man börjat experimentera. Senast mot IK Frej ställde man upp i ett 3-4-3 system. Vi får anta att Saarenpää ville balansera laget mer offensivt mot förmodat svagare motstånd och få till ett ordentligt spel med rena yttrar- Istället då för mittfältare och backar som ska komma på kanterna. Den taktiken lyckades inget vidare utan Frej stoppade effektivt upp yttrarna och anfallsspelet var låst tills Frej fick en man utvisad.
Faktum är att i den matchen var Frej under långa stunder det bättre laget och Brage fick försvara sig. Mittfältsspelet hackade, likaså anfalls-dito. Som tur var fungerade försvaret, vilket det inte gjort 100%-igt tidigare under försäsongen.
I dagens match kan vi nog förvänta oss att Brage ställer upp i sitt klassiska 4-4-2, då man rimligen räknar med att VSK kommer att trycka på framåt.
Christian Koaukou är sannolikt skadad och ersätts då troligen av Morsay som gjorde ett piggt inhopp i senaste matchen. På bänken hamnar då Lundbäck som gjort en slät figur så här långt i laget. Bredvid sig får Morsay sannolikt Anton Lundin. Som kreativa och offensiva mittfältare fungerar Dansken Andersen och Robin Sellin.
Profiler i laget. I Koaukous förmodade frånvaro får vi nämna just dansken Andersen som är ett litet bollgeni som är kvick och svår att få tag på. Han gillar att ha boll och styra spelet. Anton Lundin gjorde 6 mål förra säsongen som renodlad mittfältare men har stått för större delen av Brages målproduktion den här säsongen, när Kouakou varit skadad. Han springer företrädesvis på vänsterkanten, bryter in och skjuter hårt. En riktigt farlig spelare som Jesper Florén måste hålla koll på under hela matchen.
Som vi alla vet som följt Brage under senare år är Borlängelaget en lagmaskin som mal ned motståndet. I år har maskinen hackat till och från. Hur man står sig just nu efter en svag försäsong är inte helt lätt att veta. Att man ska kunna upprepa sin fjolårsvår med bara två förluster känns osannolikt.
Om VSK förmår att få stopp på Lundin och sen slå bollarna genom Brages mittfält och variera sitt anfallsspel mellan kanterna och centralt och tvinga deras försvar till överflyttningar, ja då kommer det att dyka upp chanser.
VSK vinner så klart matchen i kraft av hemmaplan och något att bevisa för sig själva och storpubliken på plats. En i redaktionen med för mycket pengar spelade på Berisha som första målskytt. Så kan det mycket väl bli mot ett Brage som lär backa hem och söka kontringslägen. Det kanske ska till en fast situation för att få ett mål i matchen.
Nu alla Grönvita, nu är det dags – nu kör vi!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday