Inget är klart än men tack för showen!

Jag älskar den här sporten och hyser ännu varmare känslor för den Grönvita klubben! Kan inte inleda texten lämpligare än så. Den dramatik, intensitet, kampvilja och individuella briljans som bandysporten kan frambringa är helt unik. Och så VSK, laget som kändes uträknat. Vilket exceptionellt lyft vi fått se från avgörandet på Studan och framåt! Glimtar av kvällens spel kan tillhöra det bästa Grönvitt någonsin levererat i denna betongbunker!

Jag var givetvis mycket spänd på förhand. Samtidigt bådade spelet i lördags mycket gott. Som Martin Landström sa i en intervju då. ” Vi har det i oss alltså!”

Väl på plats slogs jag av att det var lite folk. Borde inte vara förvånad men stör mig ändå på det. En så viktig match mellan två lag som nästan alltid bjuder på makalös underhållning. Dessutom föranleddes matchen av en fin hyllning till Magnus Joneby. En av den Grönvita klubbens främsta representanter någonsin. Ett helt liv i klubbens tjänst, 625 matcher, kapten i 15 säsonger och med 4 SM-guld i prisskåpet. Bara det förtjänade en större publikskara.

Den evige kaptenen Joneby hann knappt av isen innan VSK rivstartade drabbningen. Spelgeniet Martin Landström frispelade Pontus Vilén som inte gjorde något misstag. 1-0. Målet följdes av en period där Villa hade mycket boll och anfördes av Joel Broberg. Det ska sägas att Villa spelade otroligt bra under en period, Henrik Kjellson svarade för ex antal rent utomjordiska räddningar som fick publiken att skandera hans namn.

Publiken ja, trots den inte alltför imponerade siffran var det ett ganska bra tryck där en ung grabb med härlig glöd drog igång sina äldre medsupportrar. Underbart att se och höra.

Utan Kjelles storspel hade det kunnat rinna i väg men VSK kontrade också sig fram till en del heta chanser. Christoffer Fagerström hittade vid ett av dessa tillfällen slutspelsjokern, ja rentav sensationen, Wilhelm Frimodig som satte ett otroligt viktigt 2-0.

Målet följdes av en period där Villa kändes påverkade av situationen, tappade boll och slarvade på ett sätt jag sällan sett laget göra under den verkliga prime man haft i 6, 7 säsonger. Ska inte dra några förhastade slutsatser kring det men andra halvlek i lördags hade liknande tendenser.

Trots Villa korta period av vacklande spel lyckades man dunka upp en hörna och reducera i den 40:e minuten. Surt med tanke på att Grönvitt rett ut den inledande stormen och hade fått matchbilden dit man ville. 2-1 i paus och spända känslor inför andra.

Den andra halvleken började med mycket Villa. VSK:s försvar skötte sig däremot förträffligt, tror aldrig jag sett laget försvara sig så bra mot detta Villa. Ni vet hur många kamper de varit lagen emellan och hur bra de blåklädda är. Det säger alltså en del.

VSK svarade för en enorm arbetsinsats och klev in i alla lägen som bålgetingar. Många chanser skapades via kontringar, i den här halvleken hade nog hemmalaget rentav fler chanser än sin kombattant. Vid en av kontringarna svarade Robin Andersson för ett suveränt förarbete då han först dribblade sig fram och sedan snyggt inspelade till Fagerström som kunde nypa in 3-1.

Det var nervöst på läktaren och flera fans, inte minst jag själv, vankade av och an som hysteriska italienska fotbollstränare. Målet gav en viss andhämtning men kampen på isen fortsatte. Gästerna kunde ganska snabbt reducera och sedan fortsatte den extremt dramatiska och intensiva bataljen.

Nervöst var det men Grönvitts starka defensiv och hårda slit ingav stadga. Det kändes bra trots nervositeten. Firma Landström och Vilén ”klappklappade” sig fram till 4-2 med 20 minuter kvar. Lång tid kvar att spela men ett galet skönt mål!

VSK kändes otroligt starka och jag trodde på dem. När Villa reducerade efter en tilltrasslad hörna med 10 kvar kom paniken emellertid smygande igen. Den gamle bandyräven Micke Carlsson tog då en genial timeout som blev väldigt avgörande. Det gav hemmalaget chans att återhämta sig och man kunde sedan reda ut stormen på ett väldigt imponerande vis.

4-3 blev det efter en fruktansvärt dramatisk och bra bandymatch. VSK:s försvarsspel och hårda slit, mot det här motståndet, gör att jag faktiskt håller matchen som en av de mest imponerande insatserna jag sett laget göra i bunkern.

Vilken fantastisk sport det här kan vara och vilket fantastiskt lag VSK är med sitt sjätte sinne för att komma tillbaka. Inget är klart än men tack för showen. Vi ska ta det här ända in i kaklet!