Årets sista hemmamatch för VSK i elitserien. Mot Bollnäs. En match som på förhand kändes het där jag inbillade mig att VSK skulle kunna dra nytta av att spela utan kniven mot strupen i och med sitt poängövertag (6 poäng med en match mer spelad) gentemot hälsingelaget.
Första halvlek
Det såg också ut att bli en sprudlande bandymatch, de första tio var riktigt sprudlande och när Martin Landström dribblade sig igenom och gjorde 1-0 letade jag efter superlativ för att beskriva VSK:s inledning och Martins briljans.
Därefter hände något. Den inledande frenesin tycktes som bortblåst. De som följde var för mycket försök på egen hand och en del slarv vilket gav Bollnäs en väg in i matchen. 1-1 kom och 1-2 likaså. VSK stod plötsligt inte att känna igen. I slutet inväntade man bara halvtid med förhoppningen att några väl valda av Micke Carlsson skulle få ordning på det hela igen.
Andra halvlek
Av närmast gammal hävd brukar ju också VSK spela väldigt bra under sina andra halvlekar så kände direkt oro. Den rivstart jag förväntade mig kom dock inte. Kändes nästan lite lojt och det egna försöken och enskilda misstagen fortsatte att dyka upp. Bollnäs hann med att utöka två gånger om varvid 1-4 stod på resultattavlan med knappa halvtimmen kvar. Tufft men inte omöjligt i den snabba bandysporten.
Det var först sista 20 som vi fick se vad VSK verkligen kan. Det blev mer aggresivt, det blev mer fart. Grönvitt skapade en del men hade lite oflyt i vissa lägen plus att slarvet från tidigare bestod. Christoffer Fagerström hade en boll inne som tveksamt dömdes bort för offside och det fann någon misstänkt straff.
Hemmalaget försökte och försökte men det där lilla extra fattades. Det var faktisk bara 10 minuter kvar att spela när en reducering äntligen kom. 2-4 genom Daniel Johansson. Då hade VSK varit mållöst i nära nog 70 minuter. Anmärkningsvärt. Det blev dramatiskt på slutet men närmare än så kom inte Grönvitt.
Sammanfattning
Förlust alltså och nu har en spikad andra plats förbytts till viss ovisshet inför seriens sista två omgångar. Två inte helt angenäma bortamatcher, mot Vetlanda och Motala (utomhus) avslutar serien. Det vore naturligtvis fruktansvärt surt att tappa andraplatsen med tanke på utgångsläget.
Alldeles oavsett placering är det dock bara att konstatera: insatser som den här undanbedes i slutspelet. Det måste till ett mer fungerande lagspel, en jämnare nivå över 90 minuter och så inte detta satans slarv i fråga om bolltapp, passningar och annat.
De två avslutande bortamatcherna spelas de kommande fredagarna. Ganska skönt med lite andrum och utrymme till att snacka ihop sig och komma riktigt förberedda inför slutspelet.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday