Inte igen!

Historien har en sällsynt förmåga att upprepa sig när det kommer till idrott. Ibland kan det ge oss fantastiska stunder, andra gånger, som nu, försätter det oss i misär.

Det otänkbara som inträffade hemma mot Bollnäs i torsdags upprepades för VSK ikväll, i Vänerborg. En stor ledning som krympte och sedan tappades i matchens sista slag. Det kändes som en förlust i torsdags och det känns som en förlust ikväll. Det blir svårt att få till en god natts sömn efter ett sådant slut.

Den främsta förklaringen

Den stora förklaringen till det hela är av psykologisk art.  Rädslan kom smygande i slutet av första halvlek, när 4-0 blev 4-2. Rädslan, för att inte säga paniken, kom sedan farande som ett godståg i den andra, när 5-2 blev till 5-4.  

Svajigt längst bak, slarvigt passningsspel och en förbluffande oförmåga när det gällde att få fast bollen. Chanser fanns, inte minst genom Martin Landström, för att sätta ett förlösande 6-4, men bollen gled försmädligt strax utanför stolpen vid fler än ett tillfälle.

Samtidigt var hemmalaget mycket aggressivt och pressade ner VSK. Var nära flera gånger, hade två hörnor och lyckades till slut få in 5-5. Inte ologiskt sett till sista kvartens spel.

En annan, mindre men inte helt irrelevant, förklaring

En annan sak som påverkat och påverkar är att Grönvitt inte fått till försvarsspelet på hela säsongen.  Då syftar jag inte på spelarna som är placerade i backlinjen, utan på försvaret i en mer kollektiv mening. Backarna gör ofta sitt jobb, inte minst Ramme Sjöström som offrar sig hejvilt och förmodligen kommer bli svensk bandys nästa försvarsklippa.

Problemet är att det inte räcker med bara backar för ett bra försvarsspel. Övriga lagdelar måste dra sitt strå till stacken och så är inte fallet. Mittfältet ger inte det understöd defensivt som den lagdelen måste göra om VSK ska nå en topplacering.

Magnus Joneby är för ensam i det här avseendet. Avsaknaden av Micke Olssons mångsidighet samt Simon Janssons tyngd och förmåga att driva boll är mycket påtaglig.

Vi har sett jobbiga glimtar av det hela säsongen och det märktes ganska påtagligt mot Sandviken strax efter nyår. I torsdags och ikväll hade det också viss inverkan på den osannolika utgången.

Klubben har fortfarande mycket i sina egna händer, men det gäller att få upp de psykologiska knutarna som uppstått i och med dessa matcher. I värsta fall kan det annars leda till ett missat slutspel och ett tungt utgångsläge inför framtiden.