Intervju med Michael Carlsson: ”Mitt jobb är att se till så spelarna presterar – är jag lugn blir de lugna”

Inledning

Att Micke Carlsson var en kille som gillade människor kändes tydligt redan när jag som fjunig tonåring sprang ner på isarna, främst Rocklundas och Studenternas, i samband med avgörande semifinaler eller efter ett av alla otaliga  guld. Han tog sig tid med alla barn och unga. En high five, lite snack om matchen och några vänliga ord.

Jag blev VSK:are i samband med gulden, 1989 och 1990. Micke Carlsson var inte med då men slog igenom så smått under säsongen 1993/94. Sedan dess, i mer än 30 år har han varit en aktiv del av VSK. Ingen annan har funnits med så länge och gjort så stora avtryck hos den Grönvita klubben

 I nästan hela mitt supporterliv har Micke funnits där. Som inledningen antyder var han lätt att tycka om för oss på läktaren. Både genom sin sköna framtoning och via sin skicklighet som forward. Målen var många och nedtagningarna på Hasse Johansson-nivå.

Vissa av namnen från då kändes lite som tränarämnen redan som aktiva. Inte minst Ola Johansson och Lillis Jonsson. Micke trodde jag dock inte något sådant om.

En underbar kille, en genuin VSK-are och fantastisk spelare. Men en blivande tränare? Ärligt talat, nej det trodde jag inte då. Ni vet hur det blivit. Micke ståtar nu på en tränarkarriär som nära på överträffar hans spelardito.

Lasse Östling (journalist och genuin VSK-are) och undertecknad brukar diskutera bandy regelbundet. Micke kommer givetvis ofta på tal.  Tidigt förstod vi att hans sociala förmåga och stora klubbhjärta varit gångbara ingredienser i hans tränargärning.

Ju längre tiden gått desto mer varse har vi blivit över vilket exceptionell bandyhjärna han besitter. Förbättrar detaljer i spelet, ersätter flyktade stjärnspelare och prövar nya grepp.

Vi har länge velat sätta oss ner med Micke Carlsson för att höra honom själv berätta om sin bandyfilosofi och sitt ledarskap.  Det var tänkt som en intervju men blev mer av ett samtal tre genuina bandyvänner emellan.

Intervju

Vi har stämt träff 15 i Rocklundas bistro. Är där någon minut före utsatt tid, Lasse är redan på plats. Lugnet råder. Lunchröran ligger någon timme bakåt. VSK:s sista elitseriematch hemma befinner sig lika många timmar framåt. Snart kommer stolarna fyllas av diverse bandyfans. Nu är vi, utöver personalen, ensamma

Någon minut efter 15 ser vi en bekant gestalt närma sig oss från bandyhallens håll. På sin karaktäristiska gång är han omöjlig att missta.. Micke kliver in och hälsar glatt. Snusen sitter programenligt i överläppen. Han tar plats intill oss och samtalet inleds lättsamt. Det finns ingen diskrepans mellan inledande artighetsfraser och intervjuns start. Allt rullar bara igång.

Micke berättar inledningsvis om sin grundfilosofi, att göra hela laget delaktigt i spelet, se möjligheter där motståndarna ser risker. Vidden av att alla är tekniska, bra skridskoåkare och passningsspelare.

Han berättar vidare om hur viktigt det är att alla jobbar hårt för klubbmärket. Genom åren har individualister som Johan Esplund och Simon Jansson bägge ställts mot vägen då de inte jobbat för laget.

”Jag skiter lite i namnen, utan här ska det vinnas.” Jag brukar ta ut tio klubbor och skaka dem och slänga två lag, så där gör man om man inte vill vinna då spelar man bara på gatan men här spelar vi för att vinna då gäller det att vi gör saker tillsammans. Att vi blir den här enheten. Det har jag väl trummat in hårt, vi behöver vara bra allihop, energin kommer inte från en eller två utan alla behöver ge den”

Du är ju Spursfan och Ange (Postecoglou, Tottenhams tränare) sa att en dålig karaktär kan förstöra ett helt lag, känner du igen det?

Lite så här, ja vill ha hit spelare som vill, vill du då kommer du få chansen. Titta på Landström, vi har jobbat hårt med honom i 7 år. Där han är nu är kanske var målet vi hade. När han kom var han lite ego så där, ville till landslaget och vidare till Ryssland direkt. Vi såg tidigt vad vi ville med honom och han har haft lite prestationsångest, men nu har vi lyckats lätta lite på den. Så han är mer öppen och skämtsam. Tar mer hjälp av lagkompisarna.

Tycker Fager jobbar väldigt hårt nu. Det kan jag inte minnas att han gjorde när man såg honom i Bollnäs eller Hammarby. Nu har underordnat sig laget väldigt mycket. även om han fått utdelning målmässigt i vinter.

Fager spelar för lagets bästa hela tiden vilket är jättekul. Där har jag min styrka att mentalt få killarna bra. Hur de ska tänka och så vidare. Vi kan även nämna Spångberg som jobbar stenhårt och alltid är bra men som behövt pushas lite i avslutningsfasen. Förr valde han hellre en passning men i vinter har det blivit en del mål. Jag har ju en fördel av att ha gjort resan själv som spelare och vet hur det är på isen

Du kanske har nytta av den kultur som fanns när du kom till klubben med Hasse, Lillis och Ola som väl var tränare då?

Ja, det blir lite så, men jag är nyfiken av mig och försöker lära mig något av alla människor jag träffar i livet överhuvudtaget. Det har jag alltid haft med mig. Som ledare är det väldigt häftigt.

Kommer du till en gräns där du kan bli trött, nästan hör din egen röst? Hur känner du där?

Det är ju så. Det killarna tycker är skönt här är att det är jävligt korta snack. Man kanske mer är på dem varje dag, lite inför träning och matchsnack. Ibland när de gör en intervju i tidningen kan jag höra mina egna ord. Då vet man att det kommit rätt. I andra klubbar kan det vara två timmars snack. Jag vet själv hur jäkla träligt det var som spelare, jag vill ha energin på planen istället.

Kom hit 17, 19 är det match. Vi hamrar in vårt spel på träningen så alla vet vad som gäller. Vi hittar på nya saker hela tiden för att få så många verktyg som möjligt. Nu utmålar man sig själv som värsta ja..

…Det är därför vi är här för det du har gjort är rätt unikt. Vi måste se det från helikopterperspektiv. Den här förnyelsen av spel och kultur hela tiden.

Min filosofi är att har vi en krona så ska vi få ut 1 och 20 av den. Dra det till sitt max, gärna gå över det lite i prestation och spel. Träna är gratis. Vi åker inte iväg på träningsläger för 50000 utan vi gör grejer här hemma så vi blir den där tighta gruppen. Det går med små medel.

Allt ställdes på sin spets vid finalen ifjol. Jag kände som åskådare att det nog var en av de taktiskt sett bästa matcher jag sett.

Vi kände lite så att inget kan stoppa oss, idag vinner vi! Jag minns snacket vi hade kvällen innan. Redan då ville vi ut och spela, man kunde knappt sova på natten! Vi vet hur vi ska hantera sådana här lägen och sätta oss i bra positioner.

Det var ju framförallt det mentala jag kände. Villa föll ihop i skallarna medan VSK växte. Vi var bättre tycker jag även sett under ordinarie tid.

Nu i efterhand så är det ju en sån där final att minnas. Med förlängning och allting.

Vi sa förut att om någon final går att jämföra med den här så är det väl möjligen 2009, som var så oväntad. Har iallafall aldrig sett en sådan glädje som senast. Alla var så extremt glada, vi fans, spelarna och ni ledare. Rent lyriskt!

Har du och Kalle samma träningsmetodik? Jag hörde lite skvaller om att han och Rubin bara kör matchliknande träningar, hela tiden. För något år sedan var det några av de här ”halvdiviga” spelarna som började klaga. Då hade Kalle hållit fast och sagt: jag tror på det här! Idag har det ju visat sig att det lönade sig. Är det så ni gör också?

Ja, vi tränar ingenting annat än det vi ska använda på match. Det är det jag menar med korta snack: varför gör vi så här? Sedan hamrar vi in det och testar på match. När Landström spelade djupledaren till Juhlén då sa Ville Frimodig på bänken: ”Micke, det var precis det vi tränade på.” 18-åringen fattar, då känner man en stolthet. ”Fan vad härligt Ville, att du ser att har vi de ytorna så drar vi!” Ofta får man jobba väldigt hårt med de yngre runt sånt här.

Där tror jag vi är lika Kalle och jag. Både hans och min fördel är att vi är här för det här (pekar på klubbemblemet). Kalle kan visserligen bli proffstränare men han gör det här för att han älskar VSK och jag gör det för att jag älskar klubben också! Jag tror man jobbar bättre när man har känslorna. Jag tyckte det var jobbigt när jag var proffs i Ryssland. Då var man där och gjorde ett jobb. Här blir det både jobb och känsla. Det där tror jag både Kalle och jag vill förvalta!

Kalle har väl annars på ett sätt tuffare då han började biträdande under Askebrand, då måste han ju ha fått bita sig i tungan varje dag. Det är väl kanske en inkörsoport till hur han inte ville ha det. Det har du aldrig behövt?

Jag brukar säga det till ungdomsspelarna. Jag har aldrig haft en dålig tränare i hela mitt liv. Har alltid lärt mig någonting av alla. I värsta fall har jag lärt mig att så där ska jag inte göra! Så jag tror de här åren var väldigt nyttiga för Kalle! I början var han nog lite för avancerad för VSK men sedan drog han ner ambitionerna medan spelarna steppade upp så det blev en perfect match?

Idag vågar jag ta beslut för att testa, det vågar man inte föra första åren, då kanske det blir en medelväg. Tror både Kalle och blivit lite lugnare nu när vi fått lite framgångar.

Ja, du får ju ett kvitto på att din filosofi fungerar! Om frågan tillåts, har du ångest, presationsångest, inför en säsong?

Nej ingen. Jag ser bara möjligheter. Prestationsångest finns inte för mig. Mitt jobb är att se till så spelarna presterar. är jag lugn blir de lugna. I Rättvik kanske jag är mer härjig medan jag i en femte avgörande semi är mer lugn för då behöver man inte elda på. Det har väl lite med min spelarkarriär att göra också. När det var som mest viktigt då var det som roligast tyckte jag då.

Sen är det alltid ett spel mot motståndartränaren. Ju härjigare han är desto lugnare blir jag. Det är också för att vinna lite fördelar. jag brukar säga att vi ska vara lite stöddiga i vårt spel och offensiva i vår attityd. Men det är där, sen när vi kommer till arenorna ska vi vara reko. Förlusterna kan vi använda lite som bränsle. Vi tar motståndarna i hand men sen går vi hem och tänker: ”nästa gång, då jävlar!”

Jag kommer ihåg, apropå det, kvartsfinalen mot AIK 2021. Då när de hade sitt bästa lag. Då var det tungt när ni var nära men föll med 2-3 i matcher, kanske att ni använde det under åren som följt? Ni gjorde ju en väldigt bra insats då.

De var den matchen, kvarten mot Bollnäs året före och så Villa 22. Femte avgörande borta, torsk. Sedan året efter då kände vi att vi var redo. I såna lägen man nytta av att ha sådana matcher under bältet. Gentemot Vetlanda som kanske bara spelat åttondelar och någon kvartsfinal.

Jag tänker på Oscar Gröhn. Som har kört på i 100 år. Vad säger man till en sån kille? Du vet väl antagligen mer om vad han tänker än vad han själv gör? Hur jobbar man med en sån rutinerad trotjänare?

Han är väldigt lätt att jobba med. Jag vet att han tar min rygg oavsett om vi förlorat fyra raka. Jag tar alltid hans rygg också. Titta på alla finaler, han har aldrig gjort en dålig final. Det visar vilken karaktär det handlar om. Hårt jobb är hans princip. De unga som kommer upp har inget val. Haka på Gröhn så kommer det går bra liksom!

En annan fråga. kan du se på en 15, 16 åring att det här kommer bli en jäkla bra spelare eller är det för tidigt?

Jag kan se om det är ett råämne. Sen det sista steget, handlar om viljan, vad man vill själv.

Visst har bandyspelare idag en mycket längre utbildningssträcka än tidigare?

Ja, det är så jäkla svårt att spela och det går väldigt fort. Brukar säga till våra spelare som är tjuriga över ett insläppt mål. Det är 8000 kvadrat, någonstans behöver motståndarna åka också. Det är 8000 kvadrat offensivt och 8000 defensivt. Går fort som fan. Så man behöver spelsinne och kunna tänka rätt och det tar tid. Det är det roliga med bandyn, att den är så komplex.

Tror du att bandyn behöver göra någon regelmässig förändring om några år? Antingen hemvändningar eller att starta anfall på tid. Skulle det kanske låsa bandyn?

Jag tycker bandyn ska hålla i sina grunder. Tror vi kan vinna på det i längden. Sen skulle det vara kul att testa någonting. Vi testade sju mot sju vid oavgjort i Svenska Cupen exempelvis. Jag tycker många lag spelar mer offensivt nu och försöker bygga ett spel. Man ser bra publiksiffror på Zinken, Bollnäs har mycket folk och det är ofta fullt i Linköping. Vi hade också 2500 mot Bajen och bra tryck.

Ofta står det att det varit lite folk på bandy och det blir rubriker av det. Ingen skriver om det är fullsatt någonstans. Det är lätt att klanka ner på bandyn. Vi inom sporten behöver bli bättre på att stötta. Det är så onödigt att kritisera sin egen sport! Jag försöker vara en ambassadör för sporten. Ute eller inne är skitsamma. Det går att spela bra på bägge håll.

Vad du egentligen säger är, skit i alla regeländringar för då tror inte bandyfolket på sin egen sport. Spela offensiv bandy som det är då mår sporten bra?

Ja så är det. Farten kommer driva upp det och spelet blir allt bättre. Man får se mycket läckra mål så jag tror det går åt rätt håll.

Vad får du inspiration? Är det äldre ledare eller infall under träningar och matcher?

Nej, oftast ser jag något på match eller träning så lägger jag upp en övning efter det och bygger. Gör faktiskt lite samma sak med 8-åringarna fast på ett enklare vis. Det ska bli kul att följa hur de blir framöver. Jag har lite inspirationskvällar också för ungdomsledarna och försöker få in vårt tänk i alla lag. De ska också känna att de kan fråga om någon övning. De är kul för alla är väldigt intresserade.

Avslutning

Samtalet glider nästan obemärkt över till vanligt surr. Om Hompas och Jonebys potentiella tränarkarriärer, bandyns situation utan Ryssland och diverse anekdoter. Inte minst den obetalbara från semifinalen mot Boltic 1994, hemma på gamla Rocklunda. VSK har vunnit match 1, serien spelas i bäst av 3. Per Fosshaug har gjort 5-3 och avgjort, tror alla, inklusive Boltics Patrik Södergren som i frustration kastar upp klubban på läktaren! Det är bara det att domaren blåst av för offside. Boltics målvakt, Mikael Forsell, uppfattar läget och kastar upp bollen till en fristående Södergren, som kunnat kvittera om han bara haft klubban kvar. Ridå för Boltic och ännu en SM-final för VSK, Mickes första!

Vi skiljs åt vid gaveln av ABB Arena Syd. Micke ska in och förbereda spelarna på match mot Sandviken, Lasse och jag behöver inta något ätbart inför matchen. Ett kort snack tycks ha landat väl även den här kvällen. Grönvitt skulle komma att krossa sin gamla kombattant med 12-2. Den största segermarginalen på 36 år lagen emellan!