Jag är besviken men långtifrån uppgiven

Känslan var tung igår kväll. Oerhört tung! Jag ville inte på något vis jinxa men min inre känsla var att VSK satt sig i ett bra läge och skulle ta Villa.

Därför var det så fruktansvärt tråkigt när man inte orkade förvalta det som byggts upp.. Jag kände mig inte i skick att skriva texten direkt efter.. Idag med en natts perspektiv är jag fortfarande besviken men känner mig sansad och är långtifrån uppgiven.

Det är inte bara bandy utan ett schackspel där små förflyttningar radikalt kan ändra förutsättningarna. I tidigare matcher har Villa försökt attackera från matchstart vilket VSK kunnat utnyttja med ett starkt försvar och genom giftiga kontringar. Igår valde de blåklädda en annan taktik. Man låg lägre och försökte få VSK att ta initiativet.

Det var oroväckande när Villa fick första målet men länge stod matchen och vägde. När Vilgot Müller kvitterade trodde jag på VSK: Stärkt av publikstödet var känslan att de nu skulle bli en liknande matchbild som tidigare möten i serien.

Tyvärr tog Villa ledningen på nytt nästan omgående och det målet blev en hård stöt. Den aggressivitet och vilja som kännetecknat Grönvitt i hela serien kom inte riktigt fram. Det ska dock sägas att halvleken var jämn. Villa gick till paus med en två måls ledning men VSK kunde och kanske borde ha gjort ytterligare något mål.

Underläge med 1-3 är ingenting i bandy men oerhört tacksamt för Villa att spela på sin ledning.

Andra halvleken började med viss VSK-press. Några hyffsade lägen skapades men Villa försvarade sig mycket bra och den tidigare kritiserade keepern, Thimfors, spikade igen. jag saknade dock det fysiska spelet som tidigare varit så framgångsrikt och anfallsspelet var inte lika kollektivt som innan. Ingen av våra klasspelare kom riktigt upp i nivå.

I brist på en förlösande reducering kunde istället Villa utöka sin ledning. Tungt, tungt och än värre blev det när Christoffer Edlund alldeles för lätt kunde åka igenom och sätta 1-5. Där och då kändes det som om ridån drogs ner.

Förväntningarna som fanns innan matchstart och en bit in i första halvlek var nu som bortblåsta. Den fina chansen rann ur händerna på Grönvitt. Jag är besviken på att man inte kom upp i den fantastiska nivå man visat tidigare i serien. Med en annan kraft och fart i början av andra hade det kunnat bli en dramatisk tillställning. Istället rann det i väg till slutliga 2-7. För stora siffror kanske men en rejäl fingervisning om att det här inte var tillräckligt bra.

Jag är besviken även idag men som sagt långtifrån uppgiven. Det är en match kvar i serien. Matchbollen är bränd och pendeln har svängt över till Villas fördel men det är som sagt ett schackspel. Mycket avgörs första halvtimmen av matcherna. Igår fick gästerna matchen exakt dit dem ville medan Grönvitt hade en liknande upplevelse i onsdags.

Jag hade inför gårdagen hoppas att vi skulle slippa ännu en match i Anna Book Arena men ser fram emot en till batalj där trots allt. Vi slog Villa i onsdags och hade dem på gaffeln i den första bortamatchen. Det gäller att ta med sig det imorgon.

Om laget återfår aggressiviteten och ifall Kjelle står på huvudet igen kan pendeln mycket väl svänga tillbaka en sista gång. Det gäller att få pjäserna i den riktning som passar ens lag. Igår var det Villas tur men imorgon kan det mycket väl bli VSK:s

Vi gick mist om en episk match igår som annars kunde ha blivit omtalad i decennier. Vi kan dock få en än mer episk drabbning imorgon. Det är som bekant ur svåra lägen de riktigt stora upplevelserna skapas.