Idag är det 9 år sedan ett par hundra VSK-supportrar stod på Idrottsparkens ena långsida (idag heter arenan Platinum Cars Arena) och såg grönvitt i ett lånat rött bortaställ från IFK Norrköping spela 2-2 mot IF Sylvia. Dansken Allan Bogvardt gjorde två mål för sitt Sylvia, och varken VSK eller Sylvia lyckades vinna matchen. Resultatet innebar att VSK skulle åka ur norrettan om det inte kom hjälp från ovan. Konkurshotet var inte bara en skräck, utan ett ytterst realistiskt utfall.
Men så blev det inte. För när slutsignalen ljöd så gick alla blickar till Källbrinks IP i Huddinge.
Det fanns en livlina kvar. Om Huddinge vann över Valsta Syrianska skulle 2-2 räcka. Vi återkommer till matchen, men backar bandet och pratar lite om Valsta Syrianska. Det lag som VSK alltså just i detta nu låg efter i norrettan.
Vi backar bandet till 6 september 2014. Ungefär två månader innan den avgörande dagen. VSK åker till Midgårdsvallen i Märsta. Matchstart är 16.00.
När klockan står på 16.40 är matchen fortfarande inte startad. Varför? Jo domaren vägrar blåsa igång matchen då han inte fått betalt, och Valsta vid flera tillfällen inte betalad domarna innan. Vad som sedan händer är att domaren får betalt av entrékassan. I kontanter.
16.45 startar matchen. Som sedan slutar 4-2 till Valsta Syrianska efter att VSK har fått två röda kort.
Vi återgår till 2 november 2014. När 84 minuter spelats ledde gästerna Valsta Syrianska med 1-0. VSK Fotboll var degraderade. Men då klev Karlos Touma in och dundrade in kvitteringen för Huddinge. 1-1 blev sedan 2-1 till Huddinge när Mathias Folkesson avgjorde för hemmalaget.
Kontraktet var säkrat. Glädjen var total och jublet ville aldrig ta slut. De röda Peking-tröjorna slets av för att slita på de grönvita tröjorna. Konkurshotet var i allra högsta grad hängades över oss. Men just där och då fick vi jubla. Tack vare Huddinge IF.
6 månader senare efter 12 omgångar av Norrettan år 2015 gick det om möjligt ännu sämre. 4 poäng på 12 matcher. Ni vet resten av historien.
I samband med uppflyttningen till allsvenskan i söndags var det tusentals som ville gratulera VSK. Som sig bör när ett lag avancerat till allsvenskan.
Men det var en del med en annan åsikt.
”Ni har ingen riktig supporterkultur”
”Varför är ni inte fler”
”Ett jippo-lag”.
”Medångssupportrar”
Är några av citaten vi hittat.
Till alla er ägnar vi denna krönika.
Vare sig ni håller på Malmö FF, Djurgården, IFK Göteborg, AIK, Hammarby eller IFK Norrköping. Fundera en sväng på att ni också är beroende av Huddinge IF för att ni ska hålla er kvar i Sveriges tredjedivision. Föreställ er ett reellt konkurshot ovanpå det. Föreställ er att ni är totalt utspelade av Södertäljes tredjelag. Tänk att ni får en match uppskjuten i 45 minuter för att domaren ska få betalt i kontanter. Tänk ett varv extra på hur er supporterkultur skulle se ut då? Och återkom sedan när ni faktiskt varit med om samma resa som oss. Först då kan vi ta er på allvar. Först då kan ni ta upp en av våra stenar och kasta. Om ni har behov av det. Innan det så vet ni inte ens hur våra stenar ser ut. För ni har aldrig varit i vår sits.
För faktum är. Vi stod där för 9 år sedan. Vi står kvar. Samma personer som kramades på Idrottsparken kramades på Olearys på segerfesten i söndags. Självklart med flera nya tillkomna som i framgången vaknat och fått upp ögonen för VSK. Helt naturligt som sig bör.
Det är VI som är VSK. Det är VI som ska ta allsvenskan med storm. För vi är inte rädda för norrettan, förluster, eller uteblivna domare. Vi har redan sett allt det där. Vi har allt att vinna.
Vi ses nästa år! Förhoppningsvis är vi inte beroende av varken Karlos Touma eller kontanterna i entrékassan!
//PS
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday