Let me just put 021 on the map

Kommer ni ihåg hur vi euforiskt sjöng ”we’re going up, up, up, up” i oktober förra året?
Nåja, det var i alla fall några av oss som sjöng den, även om vi väl egentligen inte är de mest dedikerade Eurovision-fansen. Loreen är ändå västeråsare och texten passade inte direkt illa till det som utspelade sig i oktober 2023.

Efter den galna säsongen har mycket hänt.

Det sportsliga kommer inte beröras i den här texten, men Allsvenskan har också lett till en stark publiktillströmning till vår sorgliga ursäkt till fotbollsarena (som dock blivit betydligt mer gemytlig efter klubbens uppfräschning – all eloge!).

Om det vill sig illa kommer vi snart vara tillbaka i serien som vi nyligen dansade oss igenom. Visserligen var det mindre än tio år sedan som samma serie kändes som en utopi, men det kommer självklart påverka publiktillströmningen. Så hur får vi publiken att stanna? Hur skapar vi VSK-are som hänger med under såväl mot- som medgång?

Jag tror att lojalitet till stora delar byggs och stärks genom en tydlig identitet. Identiteten formas såklart organiskt över tid och så måste det få vara, vi ska alltid slå vakt om vår historia. Men det finns inget som hindrar oss från att också aktivt fundera kring vilken identitet vi vill ha, både nu och i framtiden.

Identitet kan vara vilken grön färgnyans våra matchtröjor har, vilken typ av fotboll vi spelar eller vilken typ av supporterkultur som bedrivs på ståplats.

Identitet kan också vara hur matcharrangemangen ser ut, vad Västeråsarna får uppleva när de trampat ned till Rocklunda. Det kan också vara att göra om genuint måljubel från läktarna till discobrölande från högtalarna (tack till klubben som tog sitt förnuft till fånga i den frågan). Det kan vara en enkel sak som väldigt få bryr sig om, medan andra sätter sig ned och skriver långa uppsatser om ämnet.

Men låt oss återvända till Loreen, för just musik kan många gånger agera spelmotor när det kommer till just identitet. 90% lägger nog inte ens märke till vilken musik som spelas på matchdag. Så varför bry sig? Något ska man bry sig om.

Västerås har alltid levererat musiker av högsta klass, över tid och över genres. Som Västeråssonen Pugh som i en av sina mest kända låtar skaldar:

”ta mig med, gör mig lycklig,
ge mig solen”

Jag tänker då på ”VSK Samba”-flaggan och dess sol. Flaggan är en remake på en remake på en flagga som vajade över Södermalm när VSK, på en spegelblank is, vann mot Vetlanda 1989. Banden till historien via en flagga, förmedlad av en Västeråsare i en grandios sång.

”Det är bortglömda rester från en svunnen kultur”

som Kjell Höglund diktade från ett stor stark-klibbigt bord på ett ej ännu renoverat Bankiren.
Låt oss värna historien, traditionen och kulturen. I jakt på moderna och tilltalande arrangemang får vi inte glömma historien. Det får aldrig bli bortglömda rester från en svunnen kultur. Historien måste fogas samman med det som är nytt.

”Det ba’ med dig jag vill bli gammal”

rappar Ant Wan, Råbysonen, när han intar ett fullsmetat Globen.

Vi är många som känner så. Lojaliteten till Sportklubben är fullständig och beständig. Det måste också vara målet för den nya generationen och de nyfrälsta. Det ska vara en plats som ger utbyte, stolthet och som nya supportrar blir en del av. Livet kan förändras men konstanten finns där – VSK är evigt.

 ” ’cause all of the trouble we’ve been through
And all of the evil that men do
Makes us harder the struggle continues
Come on my sisters and brothers and sing too”

Looptroop. Gruppen som för mig är Västerås. Som över lång tid skapat musik som till stor del utgått från gatorna i Västerås. Den här låttexten får mig att tänka på en gammal grek jag läste om på universitetet, Sisyfos. Jag tror att det var någon slags gud som rullade en stenjävel upp för en backe. Problemet var att han alltid tappade den där stenen när han närmade sig toppen, så han fick börja om. Gång på gång, aldrig nå toppen. VSK Fotboll har nästan alltid kämpat med den där stenen och framtiden har känts utsiktslös – stenen kommer ju rulla ned igen. Det har inte hindrat oss från att försöka igen oavsett vilka motgångar som kastats mot oss. Jag tänker ärligt talat på VSK innan greken ens når min tankeverksamhet.

Visste ni förresten att Promoe klippt av sitt hår?
Tydligen är inte allt som det alltid varit. Promoe ser sjukligt ren ut och VSK Fotboll är stekhett rent publikt. Nedförsbacke nu, men släpp inte fötterna från pedalen.

Det finns inget som kan bygga en identitet i den P3-musik som strömmar ur högtalarna på matcherna i dagsläget. Det finns inget som skiljer en match i Västerås mot en match i Varberg eller Värnamo med den generiska, ursäkta mitt språk, dynga som nu spelas.

Låt oss bygga och slå vakt om upplevelsen på vår hemmaarena och runt det som är Västerås. Det som skapats av musiker som gått på gatorna från Bäckby till Bjurhovda. Det hårda, det melankoliska, det storslagna som är Västerås. Det vi älskar, det vi hatar, det vi förknippar oss med, det som är VSK.

Så var vill jag komma med den här spretiga texten byggd runt utdrag ur sånger från Västerås-artister?

Jag skulle önska att VSK Fotboll börjar spela musik från Västerås eller på andra sätt kopplad till klubben och dess supportrar. På sikt kanske klubben också kan börja spela musik från Västerås-artister som ännu inte fått sitt genombrott. Jag tänker att det kan bli lite som en ”demoscen” för stadens unga musikaliska talanger. En chans att faktiskt få höras för publik som inte ryms på den lokala scenen.

Och ärligt talat, jag tror fortfarande de allra flesta kommer vara för upptagna med att tjattra med kamraterna eller fokusera på en lokalproducerad korv för att notera musiken, så det finns inget att förlora. Men för de som faktiskt uppmärksammar musiken kan den här typen av mer ”personlig” musik kanske leda till en puff av stolthet som ändå betyder något.

En annan idé jag har är att låta oss inspireras av det som vissa fotbollslag har som rutin. Det handlar om att ha en låt som spelas strax innan inmarschmusiken dånar i gång. Det fungerar främst som en väckarklocka för folk – det är dags att bege sig in mot läktarna och dra fram sin halsduk men det skapar också en gemytlig rutin som på sikt kan bli en del av den grönvita identiteten.

Jag har med vänner resonerat kring vilken en sådan låt skulle kunna vara och vi har enats om att det egentligen bara finns en som är perfekt för VSK Fotboll.

Looptroop – The Struggle Continues.

Om ni vill titta på hur en VSK/Västerås-spellista hade kunnat se ut så satte jag för nöjes skull ihop en sådan.
Den är skapad för att belysa blandningen som kan skapas. Alla låtar med någon form kontroversiella texter är diskvalificerade.