Maskinen VSK är tillbaka!

VSK Bandy tvingades avvara sina nyckelspelare Viktor Spångberg och Martin Landström vid kvällens bortamöte med AIK på Gubbängen. Som om inte det vore nog befann sig också Micke Carlsson hemma i familjekarantän.

Tuffa förutsättningar mot en så pass bra motståndare son AIK. I de frånvarande spelarnas ställe trädde den gamle försvarsklippan Anders Bruun in som lite av spelande tränare.

Länge svarade VSK för en sett till förutsättningarna fulländad match. Hade koll på Erik Pettersson, spelade sig ur situationer med fint passningsspel och var ständigt vassa vid omställningar. Efter 35 minuter hittade Tobias Holmberg Robin Andersson med en fantastisk lyra. Storken gjorde inget misstag och 1-0. Tyvärr fick bortalaget inte förvalta detta då AIK kvitterade på hörna i halvlekens sista skälvande sekunder.

Min tro var att det skulle bli svårt för VSK att stå emot i andra med tanke på den sena kvitteringen men så blev inte fallet. Grönvitt var istället bättre än i första; höll tätt, hade ett väldigt fint kollektiv och spelade väl så bra som hemmalaget.

Det tidigare darriga försvarsspelet var som bortlåst ikväll, liksom vid åtskilliga matcher tidigare sedan jul. Framåt var det också flera inblandade, varierat och med passningsspel i högre grad än säsonginledningens soloräder. Den beryktade Grönvita maskinen har vaknat med besked.

Efter en kvart hade VSK gått upp i ledning med 3-1. Daniel Johansson och Joel Engström svarade för målen. Den senare med en ruskig projektil, hans sjätte hörnmål. Det kändes ohyggligt bra länge. Strax efter att veteranen Daniel Mossberg satte 2-3 började dock krafterna sina.

Det blev en ganska jobbig sista del av matchen, AIK kopplade ett rejält grepp, VSK var tröttkörda och saknade kraft för omställningar. Emellertid var försvarsspelet oerhört bra matchen igenom så de verkliga målchanserna uteblev för hemmalaget.

AIK kvitterade dock till slut genom Isac Karlsson, 3-3 blev slutresultatet. Lite surt givetvis med tanke på att VSK länge hade ledningen men ett rättvist resultat. VSK ska också vara mycket stolta över sin insats. Trots avsaknaden av två tongivande spelare stod man emot väldigt länge. Grönvitt orkade inte uppehålla sin fantastiska nivå i 90 minuter men det var ändå en insats väl värd att knyta näven åt.

Maskinen VSK, som vi pratat om i så många, år är tillbaka igen. Det är ett oerhört mycket bättre lag nu än i november. Ett lag som, spetsat med Spångberg och Landström, kommer slåss om guldet i vår. Så bra är detta Grönvita lag. Kul för oss VSK:are, desto jobbigare för alla konkurrenter.