Matchboll

Det är tur jag inte sammanfattar matchen via en vlogg. Min röst låter nämligen fortfarande som Lois Armstrongs eller något. Trots att det gått någon timme sedan matchens slut. Det är ett kvitto på att match nummer tre i semifinalserien mellan VSK och Edsbyn var dramatisk.

Den hade sina olika ansikten. VSK började klart bäst. Kändes numret större och hade väldigt mycket. Chanser skapades men kanske saknades det lilla lilla extra den sista tredjedelen. När Christoffer Fagerström brände en straff kroknade också Grönvitt en aning samtidigt som Edsbyn bet sig in i handlingen.

Gästerna satte en hörna genom Ted Hedell vilket kändes snopet då Grönvitt missat några innan dess. Den tid som följde målet innebar gästernas bästa spel i den här serien. Man var klart bättre i slutet av den första. När domaren, Ulrik Bergman, förkunnade att första halvlek var över kändes det rätt skönt.

0-1 är ingenting i bandy men jag var onekligen nervös. Skulle VSK orka stå emot det tunga Edsbyn som visade upp sig i slutet av första? Svaret kom ganska omgående. VSK hade en helt annan fart, energi och lagsammanhållning. Trots att den första kvitteringen (Robin Andersson) följdes av en omedelbar replik av Edsbyn påverkades inte hemmalaget.

Man anföll på flera fronter, vann tillbaks boll direkt och tog kommandot igen. Många bidrog. Rasmus Sjöström var en gigant längst bak och den följsamme Jesper Hermansson gjorde en av säsongens bästa insatser. Spetsspelare som Martin Landström och Christoffer Fagerström kompletterade sina individuella färdigheter med hårt jobb i defensiven.

Joel Engström förtjänar också ett omnämnande. Han visade en enorm vilja och flög fram på skridskorna. Önskar ibland att han utnyttjade farten, tekniken och skottet ännu mer men jag tror han spelar sin bästa bandy någonsin just nu.

När VSK nyttjar sin fart känns man som det klart bättre laget och det framstod rätt tydligt under stora delar av andra halvlek. Landström satte kvitteringen till 2-2 innan Fagerström gav VSK ledningen och Hermansson tryckte 4-2. Edsbyn hade sina chanser men Grönvitt fredade sitt mål anförda av en magnifik Rasmus Sjöström.

Det kom en sen reducering på straff men någon enorm dramatik handlade det inte om i slutet. VSK var för bra. Över hela banan egentligen. Slet för varandra och visade att man bara skulle ta hem kvällens match.

Matchserien är inte över än men man kan inte annat än imponeras över VSK. När det gäller som mest har man plockat fram säsongens bästa spel. Det försvar som lämnat en del i övrigt att önska sitter nu prickfritt och offensiven är en maskin.

Ikväll njuter vi av insatsen och tar sedan sikte på match fyra. Jag hoppas det blir en buss upp till Edsbyn. Något annat vore ju helt barockt med tanke på att det står en final i potten.

Jag kommer att sova gott med den här matchen färskt i minnet. När jag vaknar imorgon bitti hoppas jag rösten också att rösten är tillbaka. Den lär behövas under den resterande delen av slutspelet. Tack för showen VSK!

”