Matchboll Sirius!

Det är ofrånkomligt att man ibland blir förbannad som supporter. I stunden så där – tappa det mot domare, motståndare eller mot sitt eget lag. Ofta är det en snabbt övergående fas. Jag brukar så gått som aldrig skriva ett referat eller en krönika i ett argt tillstånd. Det blir liksom inget bra.

Ikväll är läget dock lite annorlunda. Jag är fortfarande arg, 5 timmar efter matchens slut. Förstod att det skulle bli tufft på Studan, Jag trodde dock att VSK skulle kunna städa av Sirius i eftermiddags med tanke på den kraft och fart man uppvisade hemma i torsdags. Alldeles oavsett den mindre ytan och sämre isen.

Laget borde ha lärt sig hur Sirius spelar hemma. Inför eftermiddagens drabbning hade laget spelat två matcher på kort tid på Studenternas. Det har varit små ytor, grinigt och många spelare i försvarsposition. Tufft men inte omöjligt att luckra upp. Grönvitt gjorde det trots allt bra eller okej i de tidigare matcherna.

Den här gången kändes det emellertid som om alla förutsättningar kom som en överraskning. Sirius fortsatte i tidigare hjulspår och VSK hade svårare att handskas med det än tidigare. Vet inte om jag någonsin sett laget slå så många chansbetonade lyror under Micke Carlssons sejour? Det var bara för Uppslaalaget att plocka ner dem i sina bröstfickor och fortsätta spela sitt spel för att använda en klysja.

Det ska sägas att vinden säkert påverkade en del i första. Det är dock ytterligare en förutsättning laget borde ha haft i beaktning. Underläge med 0-3 handlade det om i halvtid och då hade ändå Sirius bommat en straff. En av de sämsta halvlekar VSK svarat för i slutspelssammanhang under Carlsson måste jag säga.

Publiktillströmningen var stor och stödet från läktarna mycket gott. Synd att laget inte kunde förvalta publikstödet. Nåväl, mycket kan hända i bandy och förhoppningsvis skulle Grönvitt steppa upp i andra.

Energin och viljan var klart bättre i andra och VSK försökte ta sig i kapp mot ett hemmalag som verkligen spelade på resultatet. I den 53:e minuten kom också en reducering av Viktor Spångberg och fan om inte en vändning skulle komma? Tyvärr gav inte målet någon energi. Man var visserligen bättre än i första men hade fortfarande oerhört svårt att skapa det verkligt heta chanserna.

Till råga på allt satte också VSK-bekantingen, Ted Begrström Heramb, 1-4 på hörna och någon form av ridå var på väg ner. Känslan var att Sirius spelade SM-final medan VSK var upptagna av en vanlig seriematch. Uppsalalaget var hetare och ville mer.

VSK försökte men chanserna uteblev och Robin Anderssons reducering kom för sent. En tapper fanskara stöttade matchen igen men det hjälpte inte. Sirius vann och det rättvist.

Jag skrev inledningsvis att jag var arg och det stämmer. Det här laget kan mycket bättre och borde ha hittat verktyg för att öppna upp en bökig bortamatch på Studan. Nu har Sirius matchboll och VSK MÅSTE vinna på måndag.

Jag är inte orolig för den matchen då VSK spelade riktigt bra hemma senast. Oron handlar om hur man tar med sig det spelet och den attityden till Uppsala. För om laget gör sin plikt i övermorgon blir det en avgöarnde match i lärstaden på onsdag.

Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker tillbaka på dagens insats. Den var ärlgit talat undermålig. Är emellertid fylld av hopp fortfarande då jag vet vad laget kan. Upp på hästen bara!!