Matchrapport: AIK Fotboll – VSK Fotboll

Då var det så igång igen. Träningsmatch mot självaste AIK som slipar formen för att vinna Svenska cupen. På andra sidan mittlinjen på Skytteholm står ett lag helt i vitt, försäsongströjor med skölden på bröstet, VSK Fotboll.

Tretusenåttahundra på läktaren varav ett 100-tal VSK:are som med en slags skräckblandad förtjusning väntade på att domaren skulle blåsa igång matchen.

Det var nog många griller i huvudet på alla grönvita timmen innan match. Laguppställningen skulle nog många säga var en smula okonventionell. För all del så var inget att säga om backlinjen eller anfallet, det var som förväntat. Men mittfältet. Kevin Custovic och Samuel Holm som centrala mittfältare? Låt vara att det är positioner som de spelat mycket i under sina fotbollskarriärer, men ingen av dem har varit i närheten av att spela där i VSK, när vi pratar om A-lags sammanhang. De flankerades av Filip A-T och Emil Skogh.

Skulle detta helt nykomponerade mittfält ha en minsta chans mot seriefyran i fjolårets Allsvenska, anförda av landslagets mittfältsmotor Seb Larsson?

Det går att förstå de frö av tvivel som såddes i grönvita hjärtan stunden innan match.

Laget ställde upp som vi nog kunnat ana, 3-4-3 med våra tillgängliga mittbackar längst bak, inkluderat Pontus Fredriksson, som varit i föreningen mindre än ett dygn. Längst fram återfann vi Filip, Dogge och Hinken.

På andra sidan mönstrade AIK idel spelare ur A-truppen. Det var kanske inte deras startelva men det var inte många som saknades från den.

Tuff uppgift för VSK i en ny formation och nytt spelsätt.

AIK tog tag i matchen direkt och man kunde verkligen se deras nya taktik med snabbt kantspel i aktion från första stund. VSK var dock med i händelserna och höll kontroll på det hela.

Eller ja, nästan i alla fall. Redan i fjärde minuten får AIK en farlig frispark precis utanför straffområdet. Larsson stegar fram och prickskjuter in bollen vid stolproten. Det var i Antons hörn men frisparken är extremt välplacerad. En varm sommardag med kroppsoljorna ordentligt uppvärmda hinner Anton ned på en sån boll och kan avvärja.

Nu hann han bara nästan och 1-0 direkt i matchen. Farhågorna om överkörning fick nytt bränsle.

Men det är bara att konstatera, så mycket mer än målet får inte AIK i denna första halvlek. De får möta ett hårt arbetande och extremt aggressivt VSK som inte ger de gulsvarta en lugn stund. Hårt presspel redan i AIK:s uppspelsfas där anfallarna löper kopiöst för att skära av spelvägarna. Mittfältarna anförda av Kevin Custovic ser till att störa bort det mesta av uppspel som AIK försöker sig på.

Faktum är att det är en tämligen händelsefattig första halvlek där lagen i mångt och mycket tar ut varandra.

AIK försöker sina snabba bollar på kanterna men springer oftare än inte offiside och de har förtvivlat svårt att få till bra lägen. VSK har också problem med att få till lägen, det är mycket kamp och studsande bollar men mindre av ordnat anfallsspel. Några gånger kommer man dock fram och har faktiskt ett fint läge som nog skulle kunnat gå in om det inte vore för att en AIK:are blockade skottet i sista stund.

Halvleken går mot sitt slut och det är flera VSK-spelare som förflyttat sig från kolumnen med frågetecken till den med utropstecken.

Vi börjar med att nämna Kevin Custovic som gjorde en mycket bra första halvlek där han helt orädd tog sig an ett av landets bästa mittfält. Inte nog med det, han drev boll och spelade snyggt och smart hela tiden. Det såg ut som han aldrig gjort något annat än mött allsvenska lag och plockat bort deras mittfält.

Andra som stack ut i första halvlek var Emil Skogh som konserverat höstformen väl och gjorde ett gediget jobb på vänsterkanten. Där återfanns också Hinken längre upp i banan. Även han, i vanlig ordning, gjorde en förnämlig insats i första halvlek.

Positiv överraskning får nog de första 45 sammanfattas. Att vi kunde stå upp så bra mot AIK var onekligen en positiv överraskning.

Till andra halvlek har AIK bytt ut hela laget utom målvakten. Nu finns fem A-lags spelare på planen, övriga är U-spelare. VSK gör överhuvudtaget inget byte utan kommer ut med samma manskap som i första.

Även om tex Goitom återfinns på planen så är det VSK som efter ca 10 min får allt mer att säga till om. Matchen öppnar upp mer och spelet blir böljande. AIK fortsätter min sitt spel och med att springa offside. VSK börjar hitta anfallarna med snabba bollar, ffa på högerkanten. Filip kommer med i spelet mer och VSK börjar producera målchanser. Nu blir också Dogge aktiverad i spelet på ett annat sätt och får visa upp att allsvenska försvarare är inget som han räds. Han har bland annat en nick i stolpen och en rad andra fina aktioner.

Det går som vanligt undan när VSK anfaller och man kommer till några riktigt heta lägen, men den sista skärpan saknas ännu, så här i början på säsongen.

Med 20 minuter kvar börjar tränare Askebrand att göra byten och stora delar av lagets byts nu successivt ut. Bland annat kommer William Videhult in tillsammans med Simon Johansson. Det är också de två som fixar fram VSK:s kvittering i 85:e minuten. Simon får bollen på offensiv högerkant och slår som vanligt ett sjukt perfekt inlägg mot bortre stolpen där Videhult dyker upp helt solo och nickar enkelt in bollen. En patenterad aktion och väldigt snyggt.

Matchen slutar 1-1 trots att lagen vaskar fram nya chanser sista fem minuterna.

Låt oss börja med att konstatera att VSK gör en mycket solid match mot allsvenskt motstånd. Visst fick man försvara sig mycket i första halvlek men man låste fast AIK effektivt. I andra halvlek lyckades man få igång eget spel och man tog allt mer över tillställningen. Det oavgjorda resultatet var som det brukar heta, rättvist.

Här är några av våra reflektioner efter denna första träningsmatch.

• Även om det var en del misstag och missförstånd i spelet får man ändå säga att den nya uppställningen med 3-4-3 fungerade väl. Backlinjen kändes trygg matchen igenom och hade inte överdrivet mycket att göra.
• Mittfältsspelet är det som imponerade mest, ffa i första halvlek. Med bra insatser på innermittfältet av både Holm och ffa Custovic är konkurrensen där nu extremt brutal, minst 7 spelare slåss om två platser.
• Anfallsspelet kom igång i andra halvlek ordentligt och alla som spelade där gjorde bra insatser med extra+ till Dogge och Hinken
• William Videhult får också ett omnämnande. Det är inte bara målet som han gör, det märks att han växt till sig och mognat i sitt spel. William är bara 17 år men är helt klart en man för framtiden och kan redan i år kriga om startplatser
• Askebrand sa redan i första intervjun när han kom till klubben i höstas att han tyckte VSK hade en bra stomme som han trodde sig kunna utveckla på några punkter, en sådan punkt var presspelet. I den här matchen fick vi se ett extremt aggressivt VSK hela matchen igenom. Så fort AIK fick bollen var minst en, ofta två och ibland tre vita spöken där direkt och försökte ta bollen av motståndaren. Tränaren måste vara helt klart nöjd med hur VSK på den här punkten genomförde matchplanen till punkt och pricka.
• Borta är possessionspelet för possessionspelets skull. Nu går det betydligt snabbar när VSK anfaller. Det är blandade snabba raka bollar centralt till mötande forwards eller längre bolla på kanterna. Fort går det och AIK hängde inte med alla gånger i snurren.
• När försöket föll så väl ut med 3-4-3 uppställningen lär tränaren fortsätta med den. Mittbackarna fick visa att de klarar sig med en trebackslinje, även mot allsvenskt motstånd.
• Det var nog många som blev förvånade över att Simon och Ribeiro inte startade matchen på det centrala mittfältet. Tydligen ville tränaren testa annat. Nu har man ett stort sparkapital i dessa spelare på de här positionerna och vi hoppas få se Ribban i match snart. Han satt på bänken hela denna match utan att få komma in.

Bästa spelarena

Vi avslutar med att lista de totalt sett bästa spelarna i VSK denna lördag.

Kevin Custovic för sitt fina och mogna spel i den här matchen. Han var framförallt bra i första halvlek där han visade framfötterna.

Emil Skogh för att han jobbade stenhårt och såg till att stänga sin kant, samtidigt att som han hade ork att driva upp bollen och leverera offensivt.

Douglas Karlberg för att han visade upp sin bästa sida som toppforward i denna match. Det var kamp i 90 minuter, just kamp är Dogges favoritord.

Brian Span för att han är sig själv och då blir det oftast bra. Otroligt nyttig för laget i sitt självuppoffrande spel som måste till i mängd när man möter en bättre motståndare.

Calle Svensson för att han från start hade bestämt sig för vem som är sheriff i stan. Gjorde det mesta rätt och blev utsedd till matchens lirare i VSK.

I ett särskilt omnämnande lyfter vi fram Pontus Fredriksson som gör det riktigt bra utifrån att han bara tränat med laget en vecka och prestationen är än mer anmärkningsvärd då han inte spelat en match sedan 24:e september 2018. Det märktes inte kan man säga.

Sammanfattningsvis en mycket bra premiärmatch. Vi drar inte för stora växlar på den utan ser redan fram mot nästa match på lördag mot Dalkurd. Då vill vi se samma frenesi och engagemang från spelarna. Om det blir så kommer den matchen att bli en fröjd att beskåda.

Vamos VSK