Matchrapport: BP – VSK Fotboll

Vilken dag. Det fanns nog få grönvita drömmar på och utanför planen som inte blev uppfyllda när VSK såg till att göra det vi alla hoppats men inte vågat tro på, att slå BP på deras hemmaplan.

De grönvita spelarna gjorde drömmarna möjliga utan att ens göra mer än en okej match sett till lagprestationen. Missförstå oss rätt. Många av de enskilda spelarna gjorde topprestationer men som lag fick de knappast ut allt man ville på planen.

Spelarna och tränarna ser rimligen att det finns ett rejält sparkapital för framtida matcher. För helt ärligt, det var bara i sekvenser VSK hade sitt eget spel igång och hade kontroll över bollen. Som Esso sa i halvtidsintervjun i Cmore – finns alltid risker med att inte äga bollen.

VSK hade helt enkelt lite tur att BP var så ensidiga i sitt anfallsspel och att våra mittbackar ganska enkelt kunde få undan de 200 inläggen BP slog i den här matchen.

Men vi vann och det är som alltid huvudsaken.

Annars får man säga att första halvlek började precis så illa som olyckskorpsdelen av våra grönvita hjärtan alltid vetat, premiärnerver de luxe. Det var nästan komiskt att se hur bollarna studsade ut och mottagningarna var av klassen där vilken tioåring som helst hade gjort det bättre. Vem sa att inte psykologi är en stor del av spelet. Så här blir det när anspänningsnivån är för hög hos spelarna.

Det tar ett tag innan det släpper och efter en kvart hade VSK hittat in i spelet och matchen. Det märktes så klart att lagen var under order att ta det lugnt till att börja med och tänka på försvarsbiten. Spelet stod och vägde men inget av lagen fick till några längre spelsekvenser som gjorde att man kände kontroll och ett lugn i spelet.

Sen kom då sekvensen till 0-1 målet som säkert alla sett i repris 100 gånger. Vi konstaterar bara att Sulan med hjälp av Dennis gör en sjuk grej som får två BP-spelare att springa in i varandra samtidigt som bollen kan tas med och Simon kan peta fram den till Esso som avancerar och vinklar in den. Ser enkelt ut men sant är att ingen annan på planen hade kunnat vinkla in den som Batan gjorde, för ingen har lika känsliga fötter som han.

Total grönvit explosion på läktarna – det var länge sedan ett mål i en grönvit fotbollsmatch firats så rejält bland supportrarna. Det var mycket anspänning och åratal av frustration som fick utlopp via Batans mål.

VSK får tydligen också energi av målet för i perioden efter målet spelar man sin bästa fotboll i den här matchen.

Det är så klart olyckligt med kvitteringsbollen som orsakas av Dennis bolldrällande. Vi säger inget mer om det utan antar att han nu lärt sig vad som krävs på den här nivån när det kommer till noggrannhet i spelet. Tilläggas ska att Dennis i övrigt gjorde en mycket bra match och han hade BP:s bästa spelare mot sig hela matchen i form av deras offensiva högerback Björkén.

Den andra halvleken var tydligen VSK under order att ta det lugnare och försöka få kontroll över spelet. Man inledde med att bolla i backlinjen de två första minuterna. Men VSK lyckades inte i den här matchen få till något eget ordentligt spel, trots tappra försök. Istället fick man förlita sig på omställningar.

BP kände väl att de började få tag i spelet och kunde trycka tillbaka VSK lite. Säkert en skön känsla men den var förrädisk. I sin iver att avgöra matchen tryckte de upp laget långt och trots att de fått varningar av sin tränare om att VSK:s omställningar var farliga, så körde de på ändå.

Lika bra som BP:s ytterbackar var, lika dåliga var deras mittförsvar med OP i spetsen. De blev överflyglade gång på gång av firma SFK (Simon, Filip, Karwan). Både Filip och Simon hade kunnat förvalta sina genombrott bättre kan man tycka så här i efterhand.

Som tur för VSK lärde sig BP inget av sina försvarsmisstag utan tryckte på. Det skulle straffa sig i 73:e minuten när Filip gör magiska saker och slår bollen fram till Simon mellan benen på försvaren som löper i full fart. Det är en prestation som få klarar av. Simon är helt fri och gör inget misstag. Ny grönvit explosion på läktaren.

Simon rusar ut till läktaren för att fira med fansen, massor av fans rusar ned mot räcket för att fira med honom, räcket ger vika och en jättelik hög av supportrar bildas som kravlar på varandra. Det ser nästan komiskt ut när alla fansen ligger där och VSK-spelarna står bredvid och tittar på och inte riktigt vet vad de ska göra.

Nu har Stockholms stad ett arbete att göra med att byta ut alla sönderrostade stolpar till räcket som går runt planen.

Vi kommer testa det när vi kommer till Grimsta nästa gång, så inget fuskbygge nu.

Den sista kvarten var nog en av de värsta stunderna i livet för många av de grönvita fansen. En ständig press från BP:s sida men när man tittar på matchen i efterhand ser det faktiskt ganska lugnt ut på planen. BP fortsätter med sina fantasilösa inlägg och producerar faktiskt inte en riktigt farlig målchans på den här tiden.

Domaren blåser och drömmarna har slagit in, VSK har vunnit premiärmatchen i Superettan. Känslan som supportrarna har när man lämnar arenan handlar nog mest om utmattning blandat med lycka. Det har varit total anspänning under 94 minuter som nu släpper.

Bland spelarna finns så klart många att hylla denna dag, vi kan inte nämna alla men konstaterar att ingen gör en dålig match och alla får minst betyg 3 på en femgradig skala. Vi måste dock nämna Sulan som nog gör sin bästa match i sin karriär. Precis som Aftonbladets krönikör slår fast kommer Simon bli en stor profil i Superettan i år om han klarar av att leverera det här spelet.

Anno-spelaren Anton gör några riktigt bra räddningar som håller VSK kvar i matchen. Mittfältet håller ihop försvarsarbetet föredömligt och mittbackarna håller koll på spelare och boll från första till sista inlägg. Individuellt finns inget att anmärka på utan tvärtom, vi hyllar spelarna för deras inställning, fokus och vilja att vinna den här matchen. Får vi se det här i varje match blir det här en rolig säsong.

Alla lämnar Grimsta med ett leende på läpparna, förbannelsen är bruten – VSK har slagit BP på deras hemmaplan, för första gången på 20 år.