Matchrapport cupen: IK Sirius – VSK Fotboll

Vilken grönvit segerfest denna gråtrista februaridag bjöd på. Bandyherrarna gjorde vad som krävdes i Bollnäs och VSK Fotboll tog knäcken på allsvenska Sirius på ett relativt kontrollerat sätt och via ett taktiskt väl genomfört dagsverke.

Att knäppa Sirius på näsan, oavsett sport är alltid en grönvit högtidsstund och gårdagens seger smakar därför extra sött i alla VSK-gommar.

Det är förstås lätt när man upplever viktorian på plats att färgas av glädjen och kalla VSK:s prestation utskåpning och kross på 11:an i fjolårets allsvenska. Att i efterhand på kammaren lite noggrannare studera matchen ger delvis en annan bild.

Matchen började annars med att Sirius direkt tog tag i händelserna och försökte pressa tillbaka VSK med rörligt anfallsspel. Man hade så klart studerat Göteborgsmatchen och dragit slutsatsen att med bra bolltempo och rörlighet på mittfältet kommer man att kunna dominera och komma till lägen.

Nu är dock inte Sirius IFK Göteborg kvalitetsmässigt och likt många av lagen i fjolårets Superetta glömde man att VSK är ett av landets bästa omställningslag. Det straffar sig nästan alltid att ställa sin backlinje högt mot VSK om man inte totalt dominerar matchbilden.

Detta fick nu Sirius smaka på gånger många i denna match. Redan i fjärde minuten var det dags när Awad hittade Filip T med en genomskärare där galanten på kanten gjorde sin specialare genom att dunka upp bollen i nättaket. Lag som inte sett VSK tidigare tillskriver gärna Filips aktion som tur, men de vet inte hur väl inövat det är.

I minut tio var det nära igen när Filip hittade Dogge med en framspelning som friställde honom. Målvakten går dock ut bra och skär av läget för Dogge.

Efter denna fina start för VSK tar Sirius gradvis över allt mer och pressar tillbaka VSK.

VSK ligger dock kompakt som man fått order om och Sirius hittar inte in med bollar som skapar någon större oreda i VSK-försvaret. Det farligaste som bjuds är två skott utanför målramen som kommer från en friställd Bråholm.

Sirius äger dock det mesta av bollen och VSK får hela tiden jaga för att försöka undvika farliga lägen. Farligast blir det när Sirius lyckas spela sig ur VSK:s höga press på ett kontrollerat sätt och få till överbelastning, oftast på vänsterkanten.

VSK sticker hela tiden emellan med försök till omställningar men när det väl blir 2-0 är det via ett helt vanligt snyggt anfall från egen backlinje som avslutas med att Ahmed rullar in bollen i öppet mål. Det är Emil Skoghs mål som kommer igenom på vänsterkanten, inte en, utan två gånger. När han andra gången slår in bollen stirrar ett samlat Siriusförsvar som förhäxat på bollen och glömmer att Ahemd smugit in och står fri.

I halvlekens slutminuter är Dogge på väg att göra 3-0 på en framspelning av Filip, men han når inte riktigt fram för att kunna stöta in bollen i öppet mål.

När domaren blåser av för halvtid står det fortsatt 2-0 till VSK. Välförtjänt om än en smula överraskande.

I halvtid blir Awad intervjuad av C-More och han tycker att VSK måste ha tag i bollen mer och se till att kontrollera spelet bättre. Det är något vi kan så det ska vi fixa till andra, säger han.

Stämningen hos VSK bör ha varit hög om än återhållsam. Man hade gjort det bra men det fanns mer att jobba på. Mer aggressivitet på mittfältet, hårdare högre press och ännu mer löpningar i djupled mot ett stabbigt försvar hos Sirius.

Hos Sirius är det så klart dystrare miner. Man äger bollen men inget gott kommer ut ur det. Snarare är det så att man pressar på men blir av med bollen och då smäller det bara till. Inte lätt för tränare Rydström att hantera i halvtid.

I början av andra halvlek försöker VSK vara ännu mer aggressiva och trycka på i sitt presspel – man kan höra Fagerströms vrål över planen när han manar på anfallarna att försöka återerövra – gå – gå – gå.

Energinivån är högre hos VSK och man går hårdare in i duellerna. Det är när Dogge vinner en duell som chansen som leder fram till 3-0 målet uppstår. Han lyckas smart få med sig bollen i en duell med mittbacken Björkström och spelar sen Filip som går mot mål och i ett trängt läge skjuter med vänstern utanför, bara för att tiondelen senare bli helt manglad av mittfältaren Thor som kommer helt fel in i närkampen.

Domaren som står en meter från händelsen pekar direkt på straffpunkten trots att Filip redan avslutat. Men sådana är så klart reglerna, du får ju inte fälla spelare i straffområdet oavsett läge och vad som hänt innan.

Ahmed Awad, VSK:s nya straffskytt? rullar snyggt in 3-0 och punkterar i praktiken matchen trots att 40 minuter av spel återstår.

Fram till 75:e minuten händer inte särskilt mycket, Sirius försöker men VSK är aggressivare och vinner boll i större utsträckning än i första halvlek och försöker anfalla. Sirius har i denna sekvens inga målchanser överhuvudtaget.

Som lök på laxen får då Sirius vänsterbacken Björnström utvisad efter två fula kapningar nästan direkt efter varandra, han verkar tappat humöret ordentligt.

Med en man mer på planen tar VSK över fullständigt och pressar tillbaka Sirius mot eget straffområde. Nu skapar VSK en rad målchanser som borde gett både ett och två mål till.

Spelglädjen är påtaglig hos de grönvita, till och med mittbackarna deltar nu i anfallen och vi hittar både Calle och David uppe i offensivt straffområde.

Det blir till slut inga fler mål utan VSK vinner komfortabelt med 3-0.

Reflektioner

• Rubriken i UNT efter matchen låter meddela att Sirius var chanslösa i en riktig plattmatch av Uppsalalaget. Vi håller förstås med, naturligtvis kan Sirius bättre än så här. Men VSK gjorde dem också dåliga och samma problem man hade förra året med ett stabbigt mittförsvar kvarstår, följsamheten är för dålig.
• I den här matchen gjorde VSK det man inte gjorde mot IFK, man vågade. Man vågade gå in i närkamperna, man vågade slå bollarna som gav chanser och man vågade pressa högt för att skapa oreda i Sirius speluppbyggnad. Det gav utdelning hela tiden och är rimligen framtidens melodi för laget.
• Att som VSK gjorde, falla ned djupt i försvarsläget störde Sirius anfallsspel ordentligt, de fick inga ytor att kombinera sig in i straffområdet. Vänsterbacken Björnström uttrycker sin förvåning över detta i halvtidsintervjun med C-More. Veckan innan mötte de ett högre försvar från Sollentuna som de enkelt spelade sig förbi. Nu tog det tvärstopp någonstans i höjd med straffområdet och VSK kunde ofta gå till motattack med långa bollar mot Filip eller Dogge.
• Segern var en taktisk triumf för VSK som hanterade Sirius anfall, samtidigt som man visste vad man skulle göra när man fick tag i bollen. Hos Sirius såg vi inte mycket av detta. Faktum är att Sirius inte hade ett avslut som gick inom målramen, VSK hade desto fler.

Spelarna

Vi måste så klart hylla det grönvita kollektivet i denna match. Det här gjorde man verkligen tillsammans och man slet och jobbade för varandra matchen igenom. Med det presspel som nu VSK utvecklar är det helt nödvändigt att alla löper hårt och tar sin gubbe, annars faller det hela och man öppnar upp för snabba kontrollerade uppspel från motståndaren som ställer VSK. I den här matchen lyckades man nästan till 100% med sin press, Sirius fick inte många lugna stunder att bygga upp sitt spel.

Även om kollektivet ska tillskrivas segern fanns det så klart toppar hos VSK. Vi lyfter så klart fram Ahmed Awad för hans två mål och assist. Ahmed gör en finfin insats och han kommer vara en klar förstärkning för VSK med sina fina fötter och speluppfattning. Hans genomskärare till Filip vid 1-0 är högsta klass.

Vi lyfter så klart också fram Filip för hans mål som alla utom vi VSK:are kategoriserar som tur, vi vet ju bättre. Filip får också extra plus för sitt hårda arbete över hela planen när han hela tiden störde motståndarna och försökte återerövra bollen.

William Viderhult gjorde ett fint inhopp och vaskade fram tre högkvalitativa lägen att göra mål. Nästa gång sitter de.

Emil Skogh fortsätter med att göra fina insatser på vänsterkanten. Det är uppenbart att han nu hittat den position han skulle ha haft tidigare i karriären. Han passar verkligen perfekt som vänstervinge. I den här matchen kommer han igenom gång på gång ute på vänsterkanten och han får också en assist som belöning för sitt fina arbete.

Backlinjen är som ett granitblock. Sirius hade absolut ingenting, allt hölls undan och togs bort. Tre skott utifrån som missade mål var det man bjöd på. I övrigt kontroll och effektivt försvarsarbete. Fagerström fick stå och frysa.

Efter matchen hade vi kontakt med en tränare som tränat lag i Superettan. Han såg matchen på plats och var imponerad av VSK:s spel. Han höll också fram Douglas Karlbergs fina spel, även om det idag inte blev några mål.

”Jag är barnsligt förtjust i Karlberg, gillar honom stenhårt”, blev hans omdöme.

VSK gjorde på många sätt en fantastisk match när man pulveriserade det allsvenska motståndet – nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen.

Bild: Åke Hedvall