Matchrapport cupen: VSK Fotboll – Sollentuna FK

Så här nära på slutsignalen i matchen mellan VSK Fotboll och Sollentuna FK kan vi konstatera att VSK gör ett godkänt cupspel med ett litet plus i kanten för den fina matchen mot Sirius förra helgen. Plumpen i protokollet får anses vara Göteborgsmatchen där det inte kändes som vi var med i det hela.

Idag hemmaslog så då Grönvitt Sollentuna med klara 4-0. Ingen kan påstå att det var något drömspel vi fick se och sett till hela matchen kanske det var det svagaste VSK Fotboll presterat i år som lag betraktat. Tur då att Sollentuna inte var bättre än vad de var.

Annars började matchen episkt med att Traktorn nickade in 1-0 på hörna i andra minuten på en boll snyggt skarvad av Filip T som stod vid första stolpen. Sean vräker sig fram och nickar in bollen på sin forna klubb.

Chockstart

Det skulle fortsätta när VSK i minut fem kommer runt på högerkanten och Florén slår in bollen i boxen där flera VSK-spelare står. Filip får bollen vid fötterna och drar på ett skott som tar klockrent på en försvarares utsträckta arm. Domaren har inte mycket val än att blåsa straff. Straffen rullar Awad snyggt in till höger efter att ha lurat iväg målvakten i fel hörn.

I det här måltempot bör det bli 20-30 – 0 till VSK i den här matchen.

Så blir inte förstås inte. Det som händer i resten av halvleken är att VSK sänker tempot och SFK hittar in i matchen när man får allt mer boll. VSK:s presspel fungerar inte och Sollentuna kan rulla boll och tvingar VSK att jaga. För det mesta har VSK kontroll över händelserna utom när SFK på en frispark drar bollen klockrent i ribban och sen på slutet när man har en boll inne men där målskytten korrekt blåses av för offside.

Det ser lojt ut hos många VSK-spelare och den där riktiga gnistan saknas på de flesta håll – den som gjorde att man var det bättre laget mot Sirius för en vecka sedan.

I Göteborg stod det 1-1 och hoppet levde om att Sirius skulle kunna göra ett mål till och att då VSK behövde göra 3 mål till för att kunna avancera vidare till slutspel. Just detta kanske man inte pratade om i omklädningsrummet men väl att försöka hitta tillbaka till aggressiviteten som funnits i tidigare matcher och jobbet man gjort för varandra på planen.

Andra halvlek fortsatte i princip där första slutade. VSK försökte hitta fram i anfall och skapa målchanser. Visst försökte man lite mer men någon gigantisk skillnad var det inte och Sollentuna höll relativt enkelt bort anfallsförsöken.

Inte heller SFK kom någonstans utan det var mest bollar på mittplan och sen lyftningar framåt för båda lagen som inte resulterade i något.

Insprängt i detta ganska sega spel blev det lite av plötsligt-händer-det-känslan. I minut 59 slår Emil Skogh ett fint, för att inte säga perfekt inlägg från vänsterkanten som når Dogge på pannan. Han gör inget misstag utan nickar ohotad in 3-0. Bara två minuter senare är det dags för en exakt upprepning när Skogh får bollen i samma läge och slår in den på samma sätt. Dogge möter med en fin löpning in i boxen och träffar bollen perfekt. Den tar dock i ribban men studsar sen ut till honom igen – bara att raka in bollen i öppet mål.

Två mål på två minuter. Det är uppenbart att det målen ska komma i sjok i denna match.

Fortfarande oavgjort i Göteborg – dock har Sirius fått en utvisad.

Med 28 minuter kvar finns så klart hoppet att VSK ska få in ett mål till och göra sin del av ekvationen som krävs för avancemang.

Det lyckas man inte med. Det finns inget i VSK:s spel som andas desperation eller ett extra het vilja att göra ett femte mål. Istället är det lite mer som i första halvlek att tempot och energinivån går ned och Sollentuna får mer att säga till om. VSK har någon fin chans till men är inte riktigt nära att göra ett mål till. Man får dock ändå ge en eloge till tränarna som försökte skapa lite mer offensiv kraft på planen när man bytte ut Ribban mot Videhult med en stund kvar. Dock inte något som gav några direkt synbara effekter på spelet.

Nu spelade allt detta ingen roll då Göteborg håller undan och matchen på västkusten slutar oavgjort. Blåvitt vidare – Grönvitt blir tvåa i gruppen en poäng bakom elefanterna.

Reflektioner

• VSK ska vara nöjda med sin cupinsats överlag. Till nästa år har vi lärt oss att våga gå in i matcherna hårt och tro på oss själva. Om vi gjort det i år hade vi haft möjligheter till en oavgjord match i Göteborg och varit klara för slutspel. Vi kom före Sirius i år vilket tyder på att vi har det i oss, nästa år får vi bara se till att våga i alla matcher.
• Det som finns att säga positivt om denna match är att VSK trots att laget inte gör en riktigt bra insats är att vi inte släpper till mycket bakåt. Det finns några farligheter som släpps till, men laget håller nollan för femte gången i rad mot Sollentuna. Självklart är det en trygghet för laget att man kan vinna sådana här matcher när maskineriet gnisslar. Lägstanivån just nu är hög i laget, vi hoppas att det fortsätter så.
• I den här matchen byte Ahmed och Filip kant med varandra från start. Det är oklart vad tränarna tänkte sig med det draget. Kanske ville man se det fina spel som Filip och Emil fick till mot Sirius. I den här matchen blev det inget av det då båda spelarna hade svårigheter att få till det lika bra som för en vecka sedan. Anfallen på den andra kanten lyckades lite bättre, speciellt i första halvlek. Kanske läge att låta Filip återgå till sin naturliga kant och låta honom och Ahmed byta fram och tillbaka under match istället.

Spelarna

Precis som förra veckan är det ett kollektiv som gjorde jobbet på planen. Då med högre energi och bättre fokus. Idag sämre men ändock tillräckligt för att vinna, dock inte med tillräckligt många mål för avancemang om Sirius nu mirakulöst hade vunnit.

Det är som sagt en trygghet att man trots dåligt spel inte faller igenom totalt som vi såg i några matcher i slutet av serien och som föranledde tränarbytet. Vi får hoppas det vi såg idag var VSK Fotbolls lägsta spelnivå.

Ja, förväntningarna är högre i år, vilket de ska vara.

Ingen spelare kom upp i samma nivå som mot Sirius, så när vi lyfter fram några här nu är det en relativ hyllning – alla kan bättre.

Dogge måste så så klart hyllas för sina två mål – han är på rätt plats och hittar utrymmet mellan mittbackarna – inget att klaga på.

Vi lyfter fram Emil för hans helt perfekta inlägg till Dogge. I övrigt fick han och Filip inte till anfallsspelet på vänsterkanten vidare värst.

Calle Svensson syntes mest i en solid backlinje – han var aktiv framåt och drev boll och försökte få upp tempot på spelet. Bra att han försökte i alla fall, så mycket respons blev det inte – men det får bli till nästa match.

VSK åker ur cupen med ett halvt leende på läpparna, vi har ändå gjort det bra. Nu är det bara att gnugga vidare mot serien.

Bild: Åke Hedvall