Matchrapport: Dalkurd FF – VSK Fotboll

Det var nog många grönvita som bänkade sig framför TV:n kl 19.00 på tisdagskvällen som inte hade speciellt höga förväntningar på den här matchen eller för den delen, VSK:s chanser att plocka poäng. Stämningen bland de femtio tillresta fansen var ungefär densamma. Skulle VSK kunna ta en poäng fick man vara glad. Om VSK skulle förlora, vilket var det troligaste, skulle sommaruppehållet bara innebära att nedflyttningsångesten från 2014-15 skulle återvända och färga semestern med välkända panikupplevelser.

Inget nytt som sagt under den grönvita solen, lite som en helt vanlig sommar i VSK-världen.

Stålsatta med den känslan kunde alla lite förvånande konstatera att VSK tog ledningen redan efter 4 minuter på en hörna. Det var Berisha som sannolikt gjorde karriärens första tunnelmål, när han snyggt och lite turligt fick bollen mellan benen på målvakten. Normalt nickar ju Ilir in bollarna vid hörnor. Men den här hörnans nickprestation stod istället Filip Tronêt för när han på nickrensningen perfekt nickade tillbaka bollen in i straffområdet, precis tillräckligt långt ifrån målvakten för att han inte skulle hinna ut och ingripa. En av Filips många fina prestationer den här kvällen, skulle det visa sig.

Annars var det väl en annan Filip som fansen hade på läpparna inför matchen. Äntligen skulle Filip Ottosson få göra riktig debut från start i en seriematch för VSK. Glädjande så klart. Övriga laguppställningen var också en stor snackis före matchen. Startelvan var det nog ingen som fick ihop hur den skulle ställas upp. Det visade sig sen att bara fyra spelare startade i samma position som senaste matchen mot Degerfors. Övriga var nya eller fick spela i andra positioner. Det märktes att tränarduon tänkt till ordentligt inför matchen hur man nu skulle prova något nytt efter att ha kört fast i spelet med den gamla startelvan.

Det började som sagt på bästa sätt men redan i anfallen efter VSK:s ledningsmål såg vi att det skulle kunna bli en svettig kväll. Dalkurd slog sina patenterade långbollar och det märktes att vår trebackslinje med mittbackar inte riktigt var vana med sina nya positioner. Det glappade lite här och var och Dalkurd kom igenom med farliga instick mellan backarna eller bakom backlinjen. Det var också på ett sådant instick som Dalkurd kvitterade i 11:e minuten. En mycket snygg löpning bakom backlinjen och en perfekt avvägd boll och ett friläge uppstår som förvaltas på bästa sätt.

Visst hade kanske VSK kunnat försvara sig bättre i det läget, men det var också en väldigt fin aktion av Dalkurd.

Efter kvitteringen tar Dalkurd över initiativet och pressar på för ledningsmål. Det går snabbt och man rör sig fint, vilket tvingar VSK-försvaret att hela tiden röra på sig för att täcka ytor och spelare. Det kanske aldrig är jättefarligt men nog är känslan att det mycket väl kan dyka upp ett ledningsmål för Dalkurd närsomhelst. Framförallt kommer man igenom vårt mittfält ganska enkelt, något som VSK-spelarna inte lyckas hitta något motmedel för att stoppa.

Men VSK lyckas trots allt hålla emot och man är själva inte ofarliga när man försöker anfalla. Hinken som dagen till ära spelar central anfallare och target gör jobbet riktigt bra med att möta upp längre bollar och hålla i dem. Han visar verkligen sin klass som fotbollsspelare när han hoppar in på en ny position och bara levererar direkt, som att han aldrig gjort annat. På högerkanten har firma Filip och Ravy stor show vid flera tillfällen som leder fram till flera fina avslut.

VSK:s anfallsspel är betydligt snabbare och rakare med Herr Ottosson som spelfördelare, jämfört vad vi är vana med att se. Han får bra hjälp då anfallsspelarna hela tiden tar löpningar så att han har möjlighet att göra något vettigt med bollen.

Halvleken är totalt sett jämn med bra tempo och två lag som verkligen vill anfalla för att göra mål. Inget 0-0-tänk hos något av lagen.

Oavgjort alltså när andra halvlek drar igång. Känslan är väl lite så där obestämbar inför akt nummer två. Det lutar väl lite åt att Dalkurd ska kunna få in en boll eller två till om allt fortsätter som i första halvlek. VSK kanske också kan få in något, men känslan är nog att VSK mycket väl kan bli utan poäng i den här matchen.

Men ack så fel vi alla hade. Det visar sig att det var ganska enkelt att få stopp på Dalkurds offensiv. Dennis och Ravy får order att ligga lite lägre i positionerna för att täcka bort de ytor som Dalkurd kom igenom på i första halvlek. Med den åtgärden skaffar sig VSK betydligt bättre kontroll över matchbilden och kan börja erövra boll mer för att sen gå till anfall med rätt balans i laget.

Filip Ottosson blommar ut helt i andra halvlek när han får lite mer tid på sig. Hans boll fram till andra Filips 1-2 mål är helt perfekt, verkligen på millimetern perfekt slagen. Tronêt gör inget misstag utan lobbar retfullt enkelt in bollen när målvakten hamnat på halvdistans. Klassaktioner av lagets båda Filip.

Det som händer resten av halvleken är en kombination av att Dalkurd så klart försöker trycka på för kvittering och ett kyligt VSK som visar upp omställningsfotboll på en nivå som vi sällan sett VSK producera tidigare.

Det hjälper så klart till att Dalkurd står högt med sin backlinje och ger VSK utrymme, men det är inte hela förklaringen till att VSK gör fem mål i andra halvlek. Vi får se en otrolig aggressivitet i VSK:s anfallsspel och en vilja att verkligen komma till avslut och få in bollen. Vi ser det i Hinkens löpning efter Filip Tronèts skott som ger retur. Det är sån energi i Brians löpning att backen tvingas till att knuffa till honom för att få stopp på det hela. Brian är egentligen aldrig nära att göra mål utan det är bara hans energi i löpningen som skapar straffen.

Vi ser det också vid 1-4 när Hinken trots bevakning tittar upp och slår en perfekt boll till Holm som tar en perfekt löpning med full kraft och får bollen precis på foten och bara dunkar in den. Man kan tycka att Dalkurdförsvaret står och halvsover men det är i princip omöjligt att försvara sig mot den typ av fotboll som VSK-spelade just då. Det var full fart och ständiga maxlöpningar till fria ytor där bollen kunde komma.

Vi ser prov på VSK:s anfallslusta igen vid 1-5 målet när man på en Dalkurdhörna med endast tre passningar avslutar i mål, när Simon gör det riktigt snyggt och lurar alla med sitt oväntade skott. Återigen maxlöpningar hela vägen från flera inblandade som ligger till grund för läget.

Ja, så här höll det på och VSK kunde nog petat in några bollar till 7/8-1 hade inte varit orättvist sett till chanserna.

Brian fick avsluta sin match med att vinna en duell och skarva bollen som innebar att Filip kom fri och kunde sätta 1-6. Återigen klassaktioner hela vägen igenom. VSK utnyttjar verkligen att Dalkurd står högt. Filip är verkligen mästerlig i de här lägena.

Det som imponerade i denna match var att man för första gången på länge kände att det var ett lag som spelade fotboll tillsammans. Nu fanns allt det där som vi saknat. Löpningarna, smartness i spelet, energi och inte minst viljan att försöka göra sina medspelare bättre genom att hjälpa till och finnas till hands vid behov.

Vilken kraft laget förmådde skapa tillsammans. Dalkurd var helt chanslösa i andra halvlek, trots att man försökte allt man kunde. Mot VSK:s anfallsspel hade man inga motmedel.

I den här matchen visade VSK att man faktiskt har bredd i truppen när spelare som Ottosson kommer in från start och tar tag i spelet direkt och sen bara gör det bättre och bättre vartefter matchen lider. Hinken var magnifik i sin nya roll som central anfallare. Han gör inga mål men assisterar till två och fixar en straff i andra halvlek. Energin han visar upp lyfter hela laget och visar för övriga vilken nivå vi ska jobba på i den här matchen.

Hela laget förtjänas att hyllas för insatsen och det viktigaste var att man kunde visa för varandra att om man bara jobbar hårt och tillsammans så kan man få till det precis som det är tänkt enligt matchplanen.

Nu får laget och vi supportrar gå på sommarvila utan panikångest. Det kommer bli en ny slags upplevelse, i vart fall för oss supportrar.