Matchrapport försäsong: VSK Fotboll – Akropolis IF 20

Det var med en lätt surrealistisk känsla Anno-poddarna gjorde entré på Parken inför gårdagens träningsmatch mellan VSK Fotboll och Akropolis IF. Arenan var helt stängd och bara genom en bevakad grind där föranmälda noga prickades av kunde man komma in. På kansliet återfanns exakt 7 personer som hade olika uppgifter runt matchen. Utöver dessa var det bara spelare, domare och några medierepresentanter på plats.

Annos poddteam tog plats i VIP-lougen för att få så bra vy över planen som möjligt och under matchen gjordes vi ibland sällskap av klubbchef Andreas Dayan.

Det blir förstås en lätt avslagen stämning på en folktom arena och det var inte lika lätt som vanligt att mana fram det där förväntanspirret i kroppen som man vanligtvis kan känna.

Ett lag som i vart fall tog denna match på största allvar var Akropolis som direkt efter att domaren blåst igång matchen satte högsta fart på grejerna och helt klart ville ta tag i händelserna från början. Man pressade VSK hårt och rörde sig fint och skapade spelvägar. VSK såg ut att bli tagna lite på sängen och kom inte alls igång med sitt presspel som tänkt. Redan efter någon minut slår Akropolis en långboll som dimper ned framför en framrusande Stadler som just ryckt sig loss från sin bevakning i form av Engström. Friläge direkt men Anton kommer fint ut och gör sig stor, bollen skjuts på hans ben och studsar bort. Kanske tur att det var Stadler som kom igenom, han är sin forwardstatus till trots långtifrån någon notorisk målskytt.

Pust, det här verkade kunna bli en jobbig eftermiddag. Akropolis trummar på, stärkta i sin övertygelse att det går att såra VSK. Första tio minuterna är det bara ett lag på planen och VSK har fullt sjå att freda sig.

Men efter en stund avtar den värsta pressen och VSK börjar hitta rätt i sitt eget presspel och börjar kunna återerövra bollar på mittplanen. Pendeln svänger så sakteliga över och redan efter 15 minuter har VSK vaskat fram en hörna. I podden säger vi profetiskt att VSK med sina långa spelare ska kunna göra något av hörnorna i år – och mycket riktigt – Pontus Fredriksson kommer upp fint på hörnan och kan tämligen ensam leverera en fin nick som dock räddas. Dock inte bättre än att bollen dimper ned vid hans fötter och han kan tämligen enkelt slå in 1-0.

Knappast rättvist om vi ska se till bollinnehav.

Målet blir startskottet på en VSK dominans som sträcker sig halvleken ut. Nu får spelarna massor av energi och helt plötsligt sitter presspelet som en smäck. Det börjar löpas och man kan se hur VSK-spelarna kastar sig fram för att sätta press på bollhållarna. Effekten är dramatisk. VSK tar över helt och vinner i princip alla närkamper och dueller och återerövrar bollen nästan efter behag.

En spelare som får mycket boll denna halvlek är William Videhult som idag fått ersätta skadade Emil Skogh som wingback på vänsterkanten. Det kändes kanske inte som ett givet val men oj vad han levererar. Det är ständiga genombrottsförsök och väggspel med Doggeoch Filip. Han lyckas inte alltid men blir han av med bollen springer han efter och tar tillbaks den. Det ser oförskämt lätt ut den här dagen för den unge VSK-anfallaren.

En sak vi inte visste om William är hans förmåga att kasta långa inkast, det fick vi se prov på idag. Hans inkast i offensivt läge passerar straffpunkten, imponerande långt. Där har VSK ett vapen vi inte ens visste fanns.

I övrigt i halvleken får VSK en rad chanser när man stressar och återerövrar bollen av ett Akropolis som gått från full kontroll till närmast panikläge bara på några minuter. Man har också den inte så begåvade taktiken att ställa sin backlinje högt vilket gör att VSK hela tiden får igenom långbollar som gång på gång blir farliga när Filip T och Dogge löper igenom.

Akropolis kan tacka samtliga grekiska gudar att det bara står 1-0 när domaren blåser till vila.

I andra halvlek fortsätter spelet på samma sätt. VSK har hittat nyckeln och fortsätter pressa och stressa. Chanserna staplas på varandra och halvleken är bara 10 minuter gammal när Videhult bryskt trycks ned i straffområdet när han ska ta emot ett inlägg och försöka avsluta.

Given straff.

Eftersom VSK:s nye straffskytt Awad har utgått i halvtid är det nu Dogge som stegar fram för att ta straffen. Han slår bollen till höger om målvakten som är där men bollen är för hård och välplacerad för att målisen ska kunna rädda, 2-0.

VSK ger sig inte utan fortsätter att jaga mål. Bara några minuter senare får Videhult bollen strax utanför straffområdet till vänster och drar på ett flackt distansskott som mycket snyggt letar sig in via stolpen i målvaktens bortre hörn, 3-0 – vilken match han gör den unge herrn.

VSK har redan bytt några i halvtid och nu börjar en stor byteskarusell som gör att kvalitén går ned på spelet. Men VSK är hela tiden spelförande alternativt återerövrar bollen. Akropolis har några halvchanser i halvleken, men inget som är riktigt nära att bli mål.

VSK diskar lugnt och tryggt av ytterligare en försäsongsmotståndare. Matchen slutar 3-0 men det borde nog ha stått 5-0 på anslagstavlan på Parken när domaren blåste av.

Reflektioner

• VSK gör verkligen ingen stormatch i denna drabbning. Det förmås bättre på rätt många håll av de som spelade den här matchen. Trots det mal VSK rätt komfortabelt ned Akropolis som utöver de första 10 min inte har något att sätta emot när VSK börjar pressa på. VSK har blivit en maskin som mal på och som stressar motståndarna till misstag.
• Det var uppenbart att Akropolisspelarna aldrig spelat mot ett lag med det presspel som VSK applicerade. De lyckades förbluffande få gånger spela sig ur och anfalla själva. Oftast var det VSK som återerövrade och fick målchanser. Detta bådar så klart gott inför serien. VSK har nu under vintern utvecklat ett vapen som man inte haft tidigare i sin arsenal.

Spelare

Vi kommer nog tvingas inleda många av våra spelaranalyser den här säsongen med orden att i den här matchen får vi lyfta fram kollektivet. Det får bli så även här. Trots att alla spelare inte spelade på sin topp var det aldrig något snack om att kollektivet gjorde ett gediget jobb som bärgade segern. En grönvit maskin som är svår att stå emot för motståndarna. Vi får hoppas det blir fotbollsspel i år. Vi är alla väldigt nyfikna på vad ett topptaggat VSK där alla går på max kan prestera.

I den här matchen måste vi så klart hålla fram William Videhult som utan konkurrens gör sin bästa match i Grönvitt och dessutom är bäst på planen. Imponerande och man får nog kalla den här drabbningen för hans genombrottsmatch, där han en gång för alla visade världen vad han är kapabel till. Vi bugar och tar av VSK-kepsen för en riktigt fin insats av William.

Vi håller också fram Dogge som gör ett mål på straff idag, har ett skott i ribban och en rad fina lägen att göra fler mål på. Han har vuxit ut till en spelare som motståndarna nu måste ha ett särskilt öga på. Man har inte råd att ignorera honom som vilken random anfallare som helst.

På mittfältet fick vi också se Ribban göra sin bästa match i VSK. Han börjar nu hitta sitt spel på mitten och i den här matchen var det betydligt färre misstag och mycket mer av fina bollar och kontroll över spelet. Bra Ribban, fortsätt så.

Våra backar hade inte mycket att göra men det som var hanterade man snyggt och resolut. Engström var lite trög första minuten när Akropolis hade sin bästa målchans i matchen, i övrigt gjorde han bara kvalitetsaktioner. Vi håller ändå fram Pontus Fredriksson som gör en väldigt bra halvlek och dessutom mål. Nu när han fått träna ett tag med laget märker man hans kvalitéer, känns som en mycket stabil mittback.

Bästa back i denna match var dock en annan fd VSK-mittback, nämligen Oscar Pehrsson. Förvisso gjorde han en indianare i första halvlek och gav Dogge bollen så att det nästan blev mål. Men i andra halvlek var det han som egenhändigt stoppade att det blev fler än två VSK-mål i halvleken. Han spelade skickligt och följsamt. Synd för Akro att hans backkollegor inte höll samma klass.

Surt också för honom att han nu för andra året i rad tillhör en klubb som kommer åka ur om de inte spelar bättre än så här (vilket de säkert kommer att göra). Men han får skylla sig själv, han hade ett kontraktsförslag på bordet av VSK ifjol som han tackade nej till och istället valde BP. Så kan det gå.

Nåväl – livet rullar vidare och förhoppningsvis gör även fotbollen det med nya träningsmatcher framöver.

Vi passar också på att tacka alla som lyssnade på vår livepodd. Det var kul att sända och förhoppningsvis så uppskattade lyssnarna det, vi vet iaf att det kommer att bli bättre om vi gör om det – första gången blir aldrig perfekt.

Bild: Åke Hedvall