Det gick inte att klaga på dramatiken i denna sista omgång i Superettan. För i ärlighetens namn, det här var en fotbollsmatch där den för Brage stora publikskaran (2300) var lika upptagen med att följa andra matcher som pågick samtidigt runt om i landet. Så gjorde även vi på bortasektionen.
Om själva matchen finns egentligen bara en sak att säga – kamp. Det var på många håll övertända Bragespelare som satsade vilt i närkamperna men var lika snabba att bita i gräset när VSK-spelare gick in i de samma. Kanske var det en medveten taktik mot just denna domare att hela tiden svandyka vid minsta kroppskontakt, man fick i vart fall känslan av att det var just så.
Hur det än är med den saken, blev det i vart fall det som präglade denna match, ett frisparkarnas Mekka.
Brage som var tvunget att göra så många mål man förmådde, satte helt väntat högsta fart och hade inom någon minut sin första hörna. I minut 13 går Karwan med dobbarna före in i en närkamp strax utanför straffområdet och det blir frispark för Brage. Christian Andersen som mirakulöst dykt upp i laget igen efter en längre tids skada gör kanske årets mål i serien när han drar upp bollen centimetrar från ribba/stolpe, i det så kallade krysset. Helt otagbart för Danne i målet. Ett fantastiskt vackert frisparksmål.
Så klart fick Brage än mer energi av målet och fortsatte anfalla frenetiskt. I minut 20 blir det 2-0 på ett inlägg där Kouakou ur mycket dålig vinkel lyckas få bollen i mål trots en täckande Danne. Man får ärligt säga att det är dåligt målvaktsarbete, Danne måste kunna göra sig större i en sådan situation. Vi vill dock lyfta fram att Danne efter denna fadäs gör en mycket bra match med en rad kvalificerade räddningar.
Nu är glädjen vild hos publiken i Borlänge då konkurrenterna på annat håll ligger under och Brage är i Allsvenskan.
Hos VSK känns det lite uppgivet. Tränarna gör ett tidigt byte, ut med Simon Johansson och in med Albin Sporrong. Kanske var han skadad, det är oklart, men bytet var rätt för Simon hade så långt varit blek i matchen.
Lustigt nog blev Brages 2-0 mål precis som i föregående match i Halmstad startskottet till att sluta spela fotboll för deras del. De drog sig tillbaka och började tänka på att försvara sin ledning. VSK fick helt plötsligt mer utrymme och kunde börja gå till anfall. I 35:e minuten får VSK en av få frisparkar i första halvlek, trots hårt spel från Brages sida. Bollen lyfts in och nickas enkelt bort men inte bättre än att den når Emil Skogh som enkelt dämpar den på vänster lår och på volley drar till med fel fot och sätter bollen snyggt i maskorna.
Lite vibbar i luften nu om Bragekollaps precis som mot HBK med 10 minuter kvar av halvleken. Men Brage håller undan.
Halvlek nummer två präglas av mer kamp, fotboll som flyger fram och tillbaka (positiv omskrivning av begreppet Hawaiifotboll) och ett VSK som försöker ta tag i spelet.
Spelet präglas av omställningar åt båda hållen och visst finns det chanser som kan resultera, men halvlekens incident är när lånespelaren från GIF Sundsvall Morsay fult kapar Tsouka som ska täcka ut bollen till inkast. Rött kort och Brage får spela med 10 man. I ärlighetens namn märks det inte särskilt mycket på planen, VSK försöker men förmår inte ta tag i spelet ordentligt och styra det, trots övertaget.
VSK får dock fler chanser men egentligen är det bara Emil Skoghs skott i kryssribban i slutet av matchen som är nära i att resultera. Brage är inte ofarliga utan sticker emellan med farliga anfall.
Matchen slutar 2-1 och eftersom resultaten på annat håll vänt sig mot Brage tror spelarna att Brage hamnat på fjärde plats. Men så är inte fallet. På övertid har BP kvitterat i Jönköping och Brage är hastigt och lustigt i kvalspel för Allsvenskan. Det var förstås surt för VSK som kom till Domnarvsvallen med en enda uppgift, att förhindra de glädjescener som nu bröt ut på planen och på läktaren
Men, men, så är det i fotboll och livet går vidare.
Ett plus till arrangörerna som ordnat med staket nedanför läktaren så att VSK-supportrarna kunde gå ner och tacka och krama om spelarna efter en hård säsong i Superettan.
Det var många ryggdunkningar och glada miner. Några stänk av sorg fanns också med när supportrarna kramade och klappade om Ilir Berisha och Dennis Persson, spelare som nu lämnar Grönvitt. Vi passar på att tacka dem en sista gång också här.
Tack Ilir och Dennis för er tid hos oss och lycka till, vart nu än livet tar er.
I övrigt konstaterar vi från denna afton i Borlänge att VSK i Albin Sporrong har ett fint sparkapital. Nu fick han visa i nästan en hel match att han håller också i Superettan (han har spelat med Nyköping i höst). Han följer fint med i spelet och håller nivån. Nästa år när han vågar ännu lite mer kommer han aspirera på en startplats, helt klart.
Med dessa ord tackar matchrapportteamet för den gångna säsongen och önskar en god vinter. Vi är snart tillbaka med rapporter från försäsong och inte minst den stundade Svenska cupen.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Seger, lovande 45 och spännande mittfältstest mot Sirius
Matchrapport: VSK Fotboll – Degerfors IF 6/20
Matchrapport: AFC Eskilstuna – VSK Fotboll 06-20