Matchrapport och analys: VSK Fotboll – Trelleborgs FF

På måndagen var det så dags för VSK Fotboll att visa omvärlden att matchen mot Mjällby bara var en tillfällighet, något som inte skulle få upprepas.

Givet skadorna i truppen ställde man upp med förväntat manskap som nu hade att ta sig an ex-allsvenska Trelleborg som verkligen ville visa sig själva och omvärlden att man kan slå uppstickare som VSK och sätta dem på plats.

Kul ändå att VSK:s rykte som omställningslag har nått tränarkåren i Superettan. Precis som vi förutspådde var första prioritet hos TFF att se till att alltid ligga på rätt sida om VSK-spelarna. Här skulle det fan inte bjudas på några omställningslägen och gratischanser. Lika väntat var TFF:s matchplan att anfalla på högerkanten med duktiga Hörberg som pådrivare och högerbacken Glasberg som överlappande.

Visst, VSK stod att känna igen i sitt spel. Man försökte anfalla och göra det man är bra på. Men det var svårt att komma igenom hemmåtbackande linjer av TFF-spelare. Man försökte då och då med raka bollar mot Karwan centralt men de var ofta av för dålig kvalité på passningarna för att han skulle kunna göra så mycket med dem.

I övrigt var det tydligt att stallorder gått ut att anfalla på högerkanten och se till att involvera högerbacken Florén mer i anfallsspelet. Här skulle det skapas lokal överbelastning i supertrianglar. Och visst. Man kom fram på högerkanten flera gånger, utan att skapa någon 100% chans. Närmast var väl det bortdömda målet som Filip slog in till en fri Karwan som ensam kunde slå bollen i mål. Synd på en fin aktion.

När man tittar på matchen i efterhand blir det tydligt att första halvlek är mycket av ett ställningskrig där TFF försvarar sig framgångsrikt och att deras anfall är tämligen valhänta. Farligheterna som skapas är nästan alltid resultatet av rena bjudningar från vårt mittfält och backlinje. Vi kanske ska drista oss att säga att Trelleborg var som något av Örebrolagen i Div 1 fast med snäppet bättre spelare. Robusta i försvarsspelet, spretiga i anfallsförsöken. Det blir inte särskilt spännande med ett sådant lag på planen.

VSK känns mer organiserat och har tydligare linjer i spelet, utan att skapa särskilt mycket. Farligaste läget i halvleken var nog Brians distansskott som sitter klockrent i ribban.

Bäst i första halvlek är firma Simon, Florén och Filip som skapar det mesta som bjuds i anfallsväg. Försvarsmässigt ser det okej ut förutom de fortsatta individuella misstagen som laget tycks ha svårt att bli av med. Det är nära att resultera i mål vid iaf två tillfällen.

Andra halvlek är den första ganska lik då TFF ligger fortsatt relativt djupt i försvarspositionerna och väntar ut VSK. De grönvita i sin tur försöker spela ett lite rakare spel och inte bara triangla sig fram på högerkanten som var första halvlekens signum.

Och visst, VSK skapade en rad farligheter med sina längre bollar rakt upp på högerkanten där Simon och Filip kom i fina avslutslägen vid flera tillfällen. Det bästa läget hade Filip i minut 80 när han missade öppet mål genom att skjuta bollen högt över från nära håll. Gör man inte mål på såna chanser är det svårt att vinna matcher.

Men innan dess hade TFF nästan gjort mål på ett inlägg och en hörna som ”Neuer” mirakelräddade. Väldigt små marginaler i den här matchen.

Om själva matchen kan väl avslutningsvis sägas att det var ett rättvist resultat och att VSK fortsatt visar upp ineffektivitet i avslutningarna, där lägena inte vill sitta. Grönvitt räddas av Anton som gör en rad kompetenta räddningar och som grädde på moset några fantomdito. Den här matchen skulle bara bollen inte in, i något mål.

Det är många VSK-spelare som gör ett bra jobb i den här matchen som sticker ut. Vi har nämnt Fagerström, sen har vi Simon och egentligen hela mittfältet som gör en stabil insats. Jesper Florén gör sin bästa insats i den grönvita tröjan så här långt och visar tydligt hur han har växt in i VSK:s spelsätt. Han bidrar stort till VSK:s framgångar anfallsmässigt på högerkanten. Vi ger också ett extra plus till Hinken som kom in i ett tufft läge när Esso klivit av för skada. Han sköter jobbet över hela plan och är så när att avgöra i andra när han kommer millimetrar från bollen när Sulans chip över målvakten rullar precis framför fötterna på honom.

Försvarsspelet är överlag bra utan att sticka ut. Man vinner de nödvändiga duellerna men slarvar då och då som skapar onödiga lägen åt motståndarna. Det funkade den här matchen men det lär inte gå lika väl på fredag med samma typ av misstag. Här måste VSK få bort de individuella misstagen som i botten beror på felaktiga beslut hos spelarna om hur man ska agera i svåravvägda situationer. Mycket av det här är erfarenhetsbaserat. Det kostar att vara nykomling och det här är ett pris man får betala tills spelarna lär sig värdera hur man ska agera i Superettan visavi Div 1.

Analys

I den här analysen ska vi diskutera VSK:s anfallsspel och vad som behöver förbättras där.

VSK kommer att få möta en hel del lag som kommer att spela som Trelleborg gjorde på måndagen. Man vill inte ge VSK utrymmet bakom backlinjen och står därför samlat och relativt lågt när VSK anfaller. VSK:s drag är då att med kortpassningsspel ta sig igenom försvaret med utgångspunkt till höger. Man kom till halvhyfsade lägen flera gånger.

Men i grunden behöver VSK ett mycket mer varierat anfallsspel som involverar fler spelare för att lyckas skapa riktigt farliga lägen och direktavslut. Nu drivs anfallen av två till tre spelare och det är ofta helt avgörande hur Simon/Filip lyckas med individuella prestationer för att anfallen ska leda någonstans.

VSK måste få tillbaka bredden i anfallsspelet. Här är några saker som behöver utvecklas/återuppstå.

• Även om det var en taktisk sak i den här matchen att anfalla till höger måste våra anfall komma till vänster oftare – vår vänsterspringare kommer att vara sopren på sin kant eftersom motståndarna gradvis skiftar över allt mer folk på sin vänsterkant då alla anfall kommer där. Nu när Batan är borta kommer inte vänsterkanten vara i spel någonting om inte Simon makar sig över dit och ser till att skapa trianglarna där. Vi såg att plötsliga anfall på vänsterkanten som Brian själv utförde vid två tillfällen med skott var nära att resultera då motståndarna inte var beredda. Men det måste ske oftare och med understöd. Det är bara genom att få motståndarna att flytta på sig som luckor skapas. Vi vill inte se nu i matchen mot ÖIS att vänsterkanten aldrig används för anfallsspel.
• Spela rakare i anfallsspelet. I andra halvlek fick VSK till ett rakare anfallsspel som gjorde att det började skapas målchanser. Det är bara när VSK spelar rakare och kommer fram snabbare som vi utnyttjar Karwan maximalt. Då får han göra det han är bra på, nämligen att komma in i boxen med hög fart och möta kommande inlägg eller passning. Med ett långsammare anfallsspel är alla redan på plats i straffområdet och försvararna är rättvända. När inläggen kommer nickas eller slås de alltid bort. Det är egentligen bara en gång det sker ordentligt och då får vi vår bästa målchans

• Byt position och öka rörligheten i anfallet. I tidigare matchen har det skett positionsbyten i anfallet då och då. Det behöver ske oftare och fler spelare behöver användas i rotationen. Som exempel. Den centrala forwardspositionen är underutnyttjad i VSK:s anfallssystem och behöver komma in i spelet bättre. Nu blir Karwan bara fastlåst centralt eftersom det är för lite rörlighet inbyggd i den positionen. Låt Karwan få kliva ur sin centrala position och lämna straffområdet så att han får en chans att komma rättvänd och vara med i trianglarna. Låt någon av yttrarna komma in mot centrala ytan med fart istället för att skapa ett passningsalternativ samtidigt som rörelsen skapar förvirring för mittbackarna.

Vi avslutar den här analysen med att diskutera hur VSK gör sina byten i den här matchen och rent generellt.

Den gamla sanningen gäller alltid. Det är lika viktigt vilka spelare du avslutar matchen med som den startelva du plockar ut som tränare att börja den samma. Det här är så klart i sig en hel vetenskap hur byten ska göras och när och utifrån vilka premisser. Det kallas matchcoachning. Oavsett vad man tycker är rätt där behöver VSK:s hitta sin formel för det här.

Nu är uppenbarligen strategin att inte göra någonting alls, som att röra i grytan kommer att förstöra anrättningen. Det är ett defensivt sätt att tänka runt hur 11:an ska förändras i en match för att hela tiden vara så nära det optimum man strävar efter som tränare. Det är oklart varför ledarteamet är så rädda för att göra byten i en match. Rätt använt vänder byten matcherna. Titta bara på TFF. Det var när de gjorde sina byten i 67:e och 70:e minuten som de höll på avgöra matchen. Det var en avbytare som varit inne 30 sekunder som orkade ta löpningen mot bortre stolpen som höll på göra mål direkt på inlägget. TFF fick ny energi av bytena och lyckades anfalla mer än tidigare i halvleken.

Varför tänker inte VSK likadant? Varför denna defensiva ängslighet runt byten? Alla kunde se att Jonas Hellgren var helt slut efter 70-75 minuters spel, inte konstigt då han inte spelat en hel tävlingsmatch på evigheter. Varför bytes inte han?

På vilket sätt optimerar en slutkörd spelare med hög risk för felbeslut pga trötthet tränarens matchplan?

En coach som inte använder sina byten till något begåvat har ingen fullständig matchplan, bara en plan om hur man startar och sen en dröm om att startelvan ska fixa att göra det.

VSK behöver en matchplan för hela matchen där byten av spelare är en integrerad del av den. Så enkelt är det – frågan nu är när ska vi få se den i praktiken i VSK? Kanske redan på fredag?