Matchrapport: Östers IF – VSK Fotboll

Det här var en match som nog VSK väldigt gärna ville plocka poäng ifrån då en förlust skulle gjort att nedflyttningsplatserna börjat krypa obehagligt nära in på kroppen.

Öster ville så klart göra en svit av sin förra seger och börja rada upp viktorior som kan bära laget genom tabellen mot toppen, där man anser att man ska vara.

Vi kan säga direkt att Öster gjorde sin bästa match i seriespelet i år och har mycket att vara nöjda över, inte minst mittfältsspelet i andra halvlek.

VSK började annars matchen riktigt bra med ett frejdigt spel där man anföll gång på gång och var så när att komma fram till bra avslut. Det lyckades väl inte helt och hållet och efter 10 minuters spel var det Öster som började ta över spelet allt mer.

Första halvlek är mycket kamp på mittfältet där lagen drabbar samman för att skapa herravälde. Inget lag lyckas fullt ut utan lagen skapar halvchanser om vart annat i denna halvlek. VSK:s enda chans kommer efter 25 minuter när Filip kommer fri till höger och ska skjuta men skyfflar iväg bollen okoncentrerat högt upp i luften och långt utanför. Ett dåligt avslut, man kan kräva mer av Filip i den situationen, för det var en riktigt bra möjlighet.

För Östers del är en genomskärare som Calle Johansson kommer fri på den farligaste möjligheten, Anton går ut och avvärjer. Många på arenan inklusive tränare Järdler ropar på straff, men den uteblir då domaren anser att Anton är schysst ute och täcker bort bollen och han är faktiskt nära situationen och tvekar aldrig hur han ska döma.

Värt att nämna är att VSK har svårt i perioder att spela sig ur den höga pressen, något som leder till att backlinjen slår bort alldeles för många bollar när de ska göra uppspel. Som alltid är detta en kombination av att motståndaren gör en sak bra, samtidigt som våra mittfältare inte är tillräckligt rörliga för att kunna möta bollen som ska upp i banan.

För att komma ur pressen försöker VSK ibland långa bollar på Karwan eller Filip. Bollarna var oftast av låg kvalité alt att mittfältarna inte understödde så att anfallarna blev själva och blev av med bollen.

Innan halvtid hinner också Emil Skogh bli varnad för filmning i straffområdet när han enligt domaren slänger sig för att få straff utan att någon kontakt sker med försvararen. Från repriserna är det omöjligt att se, vinkeln är för dålig, Emil får nog själv berätta vad som hände där.

Lagen går till halvtidsvila och båda får nog vara nöjda med ett oavgjort resultat, man har haft varsin hyfsad målchans. VSK har ändå gjort det bra med ett aggressivt försvarsspel som inte gett Öster någon tid med bollen i och utanför straffområdet. Det egna spelet haltade stundtals, kanske berodde det på den dåliga planen där bollen studsar fram och tillbaka och man märker att lagen ibland har svårt att få kontroll.

Halvlek nummer två ger en annan bild av hur lagen klarar av att spela. Öster sätter fart direkt och låter nu bollen jobba betydligt hårdare. Det går fortare och VSK blir överflyglade gång på gång via mittfältet som inte riktigt får tag på sina motsvarigheter i ÖIF.

Pressen mot VSK-målet ökar och Öster radar upp lägen som får bedömas som halvfarliga men som inte resulterar. Halvleken fortsätter på detta sätt och VSK lyckas bara sticka upp i enstaka anfall. Emil Skogh får i ett sådant anfall på ett riktigt bra skott som Östermålvakten får rädda snyggt.

Annars är det Öster som trycker på och VSK som får försvara sig. De grönvita gör det dock bra och enligt Cmores statistik har Öster bara ett avslut på mål. VSK får nog tacka högre makter att Östers anfallare inte var vassare i sina avslut. Detta sagt så gjorde vårt försvar det riktigt svårt för dem då man såg till att täcka skott och vara aggressiva.

När domaren blåser av får VSK vara nöjda med 0-0 och Östersupportrarna är säkert något mindre nöjda med hur tillställningen slutade.

VSK ska inte skämmas för sin poäng. Backlinjen spelade robust och gjorde det man skulle. Mittfältet förlorade initiativet i andra halvlek, men det kollapsade inte som mot Varberg utan man krigade hårt hela tiden hårt och tvingade ut Öster på kanterna och till inlägg som lätt kunde plockas bort.

VSKs anfallsspel var dock en sorglig historia i denna match. För att var helt ärlig var det fantasilöst och i det närmaste icke-existerande. Antingen bestod det av en boll på Karwan som var helt ensam och därför blev av med den mot 2-3 backar. Alternativt en ensam mittfältare som drev upp bollen utan att hitta någon att spela och som därför fick vända om och börja på nytt.

Det såg tafatt och idéfattigt ut och laget hade glömt bort att om man ska spela rakt och låta bollen göra jobbet måste man löpa som grisar för att hålla laget kompakt och kunna ge understöd. Nu kom man bara ihåg att man skulle slå raka bollar, löpningarna och därmed understödet uteblev. Ingen skugga över lagets anfallsspelare, de hade ett hopplöst läge i denna match.

Nu har laget tre dagar på sig att gnugga anfallsspel till den mycket viktiga hemmamatchen på torsdag mot Syrianska. En match som måste vinnas för att skapa andrum i tabellen.

Vi avslutar med att konstatera att VSK får vara nöjda med ett gott dagsverke där man ändå tar poäng mot en seriefavorit som gör sin bästa match i årets serie. Detta sagt så har man också en hel del att jobbar vidare med. På torsdag ska vi så klart bjudas på bländande anfallsfotboll från galet heta VSK-spelare som går för målrekord på Parken.