Matchrapport: SIF – VSK 0 – 5 samt analys av det nya spelet

VSK Fotboll tvålar dit Sandvikens IF med 0 – 5. Det var en studie i effektivitet och högre tempo. SIF-tränaren Pelle Olsson håller med om analysen när han säger om matchen ”Det här är ändå perfekta tempohöjare för oss”, till Gefle Dagblad.

Matchen

VSK Fotbolls match mot Sandvikens IF på lördagen var imponerande av flera anledningar. Det första för att man egentligen inte alls gjorde en fantastisk match, inte på långa vägar. Det andra för att man kom till start med ett lag som knappast är den tänkta startelvan i premiären.

Faktum var att första halvlek såg rätt halvtafflig ut stundtals, från VSK:s sida. Det var SIF som hade bollen och försökte trycka på och som när halvleken summerades hade haft de flesta chanserna, trots att VSK ledde med 0-1. VSK jobbade sig in i matchen vartefter och när man gick till halvtidsvila hade man kontroll över tillställningen, men vägen dit hade varit lite knölig.

En för övrigt lysande spelare som Boris slarvade utanför eget straffområde som i princip gjorde att Emil Bellander kom fri med Anton. Som tur är har vi en fantastisk målvakt som kunde avvärja på bästa sätt.

VSK hade som sagt ett högre tempo och anföll på högerkanten, gång på gång. Man fastnade dock oftast till sist på Moonga Simba som visade otroligt fin följsamhet och speed i duellspelet. VSK hade dock ibland bot på det och använde sig av snabbt spel i trianglar för att ta sig förbi. SIF-spelarna blev bokstavligen rundade och VSK kunde bryta igenom då och då.

VSK:s mål i halvleken blev till med en fantastisk fin smekande passning från Geten till Simon som gick i djupet och kunde rulla in bollen mot mål där Karwan kom helt ren vid bortre stolpen. Otroligt snyggt och allt skött i högsta tempo, SIF var bokstavligen statister i den här aktionen.

Ingen av tränarna var nog särskilt nöjda med första halvlek. Vi kan tänka oss att Thomas Gabrielsson ville se större noggrannhet och rakare spel i högre tempo för att komma ur första pressen och för att komma till snabbare avslut. I Sandvikenlägret ville nog Pelle se större precision i det offensiva spelet och färre individuella misstag.

Det blir VSK som tar över tillställningen i andra halvlek med snabbare och rakare spel som verkligen lyckas komma igenom SIF:s försvar på ett bättre sätt. Det blev fler målchanser och målen började trilla in. De flesta målen i den här halvleken kom till för att VSK utförde bollspel i högre tempo än Sandviken och det gav hela tiden resultat.

Det var nu det märktes att det skiljer en division mellan lagen. Vi säger inte mer om själva matchen utan går över till att reflektera över det spel som VSK gnuggat på försäsongen och som vi lär få se i aktion den här säsongen.

Spelanalys

VSK är numera ett utpräglat possessionlag som vill ha boll och styra spelet. För att lyckas med det använder man sig av spel i ffa trianglar, ibland i kvadrater. Man skapar lokal överbelastning på plan och genom ett tillslag och rörelse försöker man ta sig igenom försvaret.

Det här är grunden i VSK:s spel och man har gnuggat det hårt i vinter och det ser allt bättre ut. Det var VSK:s förmåga att utföra det här spelet som gjorde SIF till statister ibland och som gjorde att flera av målen kom till.

Den andra stora skillnaden är att laget använder sig betydligt mer av ett tillslag. Inget drällande med bollen och vi såg vid några tillfällen hur bollen med två tillslag lämnade vår backlinje passerade en mittfältare som direkt slog bollen framåt, en aktionform som helt ställde SIF-försvaret och ledde till målchans.

VSK spelar nu som ett lag i Superettan måste göra för att lyckas, skillnaden mellan lagen som bara för ett halvår sen inte var särskilt stor, märktes tydligt igår. VSK har utvecklat sitt spel enormt under vintern.

En annan detalj som nötts in är att när man kommer runt på kanterna har man slutat att jämt slå inlägg. Nu varierar man spelet mer genom att placera en spelare vid straffområdeshörnet. När kantspelaren ska göra en aktion väljer han nästan alltid spelaren som står närmare vid straffområdeshörnet, istället för att göra ett inlägg. Spelaren som då får bollen har bra möjligheter att fördela den för att skapa en målchans eller själv gå på avslut. Igår slog VSK bara några enstaka inlägg.

Sandviken var som sagt chanslösa när VSK utförde det här spelet. Laget känns otroligt stabilt och homogent. Det är uppenbart att våra seriekonkurrenter behöver spela riktigt bra fotboll för att slå VSK och man måste i praktiken leva på att utföra bättre individuella prestationer för att lyckas komma igenom.

Det ser bra ut med andra ord. Har vi inga synpunkter alls på VSK:s spel?

Jodå – vi har ett antal saker som måste förbättras.

Förbättringsområden

• Vårt kortpassningsspel i trianglar som nu är vårt signum för med sig en konsekvens som igår gjorde spelet relativt statiskt. Eftersom många spelare samlas på en liten yta när man spelar i trianglarna och som alltid tvingas man ofta spela tillbaka bollen till backlinjen för att man inte kommer framåt, så uppstår ett problem. Backlinjen har inte så många uppspelsalternativ eftersom våra spelare inte tillräckligt snabbt löser upp den lokala överbelastningen och skapar en neutral balans i laget snabbt nog. Backarna måste då spela bollen så att det allt som oftast hamnar tillbaka på samma ställe som en kom ifrån, de flesta VSK-spelarna finns ju där. Problemet med detta är att det inte blir någon större variation i spelet. Vi såg det tydligt igår, nästan allt anfallsspel kom på högerkanten för det var där spelarna fanns. Mittfältarna och yttrarna måste bli betydligt snabbare och löpa mer utan boll för att återta positioner så att lokal överbelastning kan skapas på en annan del av planen och därmed få variation i anfallsspelet.
• VSK:s mål producerades genom spel via mitten eller från vänsterkanten. Trots det insikten valde ändå laget att anfalla framförallt på högerkanten. När Emil Skogh kom in i andra halvlek och började utmana sin back blev det uppenbart för alla att backen var vare sig särskilt snabb eller placeringssäker. Fram till dess hade VSK stångat sig fram på högerkanten och gång på gång fått anfallen avbrutna av en skicklig Moonga Simba som inte satte en fot fel i försvarsarbetet. Här måste VSK bli betydligt skickligare att se till att variera sitt anfallsspel. All energi som nu spenderades på högerkanten hade sannolikt givit ett 50% bättre resultat om den istället spenderats på vänsterkanten där motståndaren var svagare. Det här var en taktisk blunder av VSK. Energi ska spenderas där den ger bäst effekt. Här måste det till bättre matchcoachning. Backlinjen och viktiga styrspelare som Simon, Boris, Geten och även Anton måste se till att spelet flyttas över där laget har störst sannolikhet till framgång, vilket i den här matchen helt klart var vänsterkanten och delvis i mitten.
• En detalj som tillhör resonemanget ovanför är att när VSK nu arbetar med sitt spel med lokal överbelastning ingår det i konceptet att pröva ut vart motståndaren är svagast. Vart kommer vi fram, vilka motståndare ser svaga ut för dagen osv. Inget av det här vet man förrän man provar på riktigt i matchen. Doktrinen är alltid, man anfaller där motståndaren är som svagast, det gäller i militära sammanhang, det gäller på en fotbollsplan. Den energi som spenderas måste komma till största möjliga nytta. VSK har att lära sig hur man initialt i matcherna testar sig fram vart man når framgång med sitt anfallsspel. Målet är som alltid att man ska få en back utbytt i halvtid i motståndarlaget för att man just lyckats hitta ett sätt att anfalla med överbelastning som motståndaren inte kan hantera. Igår var den kanten till vänster. VSK anföll alltför sällan där, taktiskt sett gjorde man därför en relativt dålig match. Emil Skogh vinkade frenetiskt hela tiden att han ville ha bollen, laget borde ha lyssnat på honom. Han visste vad han hade framför sig och att han kunde komma förbi sin back utan större problem.
• Boris, Traktorn och Calle gör varsina dåliga försvarsinsatser som mycket väl kunnat resultera i baklängesmål. Alla är i övrigt lysande i sitt spel och tillhörde de bästa i laget denna dag. Men det är ändå inte bra att göra den typen av misstag, det hade ganska säkert blivit flera baklängesmål mot en bättre motståndare. Vi får inte bjuda på den typen av misstag, det måste vara mer marginaler i spelet, helt enkelt.

Spelare att lyfta fram

Vi vill börja med att säg att laget gjorde en riktigt bra insats som lag betraktat mot ett relativt svagt motstånd. Det senare ska naturligtvis inte ta bort att VSK Fotboll just nu känns oerhört stabilt och samspelt. Det är en maskin som mal på och är du inte en bättre maskin på andra sidan kommer du att förlora klart, det är känslan.

Hinken: Det är kul att se Hinken tillbaka i gammalt gott slag. Många fina aktioner och han passar på många sätt bättre in i det spel som VSK har idag, än i fjol. Hinken har snabba fötter och kan löpa hur mycket som helst för att vara med i trianglarna och skapa överbelastning.

Jeppe: Är precis den rutinerade högerback vi alla visste han var. Stabil, trygg och får snart byta namn till ”no drama”. Det händer inte mycket runt honom förutom genuint skickligt fotbollsarbete. I den här matchen såg det ut som han spelat i VSK i tio år, backlinjen var otroligt tajt och följsam.

Mittbackarna: Calle och Traktorn var väldigt duktiga och höll ihop försvaret föredömligt. Vid deras respektive bolltapp som höll på bli till baklängesmål räddades de av att kollegan gjorde en riktigt fin prestation. De är helt klart skyldiga varandra en öl för att ha rett upp den andres misstag. Calle imponerade stort inte minst med sitt sätt att föra upp bollen i mittplan som han gjorde ett antal gånger i den här matchen. Med det bröt han de vanliga uppspelsmönstren och satte fart på det hela. Ett bra vapen för framtiden.

Sulan: Lyser av självförtroende och spelar just nu på en nivå han aldrig varit på tidigare. Han har blommat ut till lagets härförare som styr spelet i trianglarna och ser till att hitta kreativa lösningar i sista tredjedelen. Simon får allt mer av en fri roll och vandrar över planen. Som vi sagt tidigare, han är snart redo för allsvenskan, i den här matchen var han bäst på plan. Men, givet det nya sättet att spela med överbelastning måste Simon nu börja härföra ännu mer. Han måste som vi tidigare skrev testa olika anfallsvägar för laget och värdera var chansen till framgång är störst. I den här matchen styrde han spelet till höger och när det kom till duellspelet fastnade han gång på gång på Simba, som han hade svårt att komma förbi. En riktig härförare kan värdera hur spelet ska föras utifrån de förutsättningar som finns på planen och de kan kräva justeringar i spelet som måste improviseras fram. Att bemästra detta är ”next level” för Sulan och han kommer så klar att lyckas, ge det lite tid så.

I övrigt konstaterar vi att ingen på planen gjorde en dålig match. Kul att Emil Skogh fick visa upp sig i andra halvlek med en rad fina aktioner där Markström i SIF-målet fick göra riktigt svettiga räddningar för att avvärja hans försök till att göra mål. Karwan gjorde en mycket bra match med 2 mål och en assist, vad kan man mer begära av en central anfallare. Han är högst delaktig i anfallsspelet och det blir en härlig fart i liret när han sätter igång. Vi måste också omnämna Dogge som bara får tio minuter men som kommer in och gör många bra aktioner, förutom det iskalla och grymt vackra målet. Boris måste omnämnas i detta då hans one-touch fram till Dogge är ren klass som ställer hela försvaret i Sandviken.

Om vi sammanfattar det hela kan man säga att vi i matchen mot SIF fick se en till trefjärdedelar klar fotbollsprodukt som heter VSK Fotboll. Det är en aptitlig anrättning som närmar sig en nivå som kommer ge många sköna poäng i serien. Men vi är inte riktigt i mål än, hem och gnugga vidare på detaljerna så blir det här riktigt bra.