Matchrapport: VSK Bandy – Villa Lidköping

VSK blixtrade till hemma mot Villa och spelade fantastiskt i onsdags. Det visade sig emellertid bli ett futtigt undantag. Sammantaget blev kvartsfinalserien närmast ett fiasko. VSK var inte ens nära, trots hemmafavör. På något vis blev mötena mot Villa en komprimerad sammanfattning av VSK:s säsong. Bra hemmaspel, sämre bortadito.

När hela maskineriet fungerar då levererar VSK, när det inte sker så är grönvitt lättlästa. Vi kan nu lägga två säsonger till handlingarna där just detta präglat klubben. Min slutsats blir således att Micke Carlsson måste lämna som huvudtränare och att ett visst generationsskifte är nödvändigt vad gäller klubben.

Fiasko är ett överrepresenterat ord när det kommer till idrott. Beträffande VSK:s insats mot Villa är det dock en relevant beskrivning. Jag förstod att det skulle bli en tuff drabbning men kunde inte föreställa mig detta scenario. Att man inte kunde bjuda upp mer borta, framförallt inte över en hel match, stör mig.

Vi kan inte komma med försonande tankar om att VSK är mesta mesta mästarna. Vi måste snarare se sanningen i vitögat. De två senaste säsongerna har präglats av ett emellanåt fungerade, men alltför ofta, lättläst maskineri. Grönvitt måste återfå hungern och hitta en ny spelidé.

Ett lag med en hungrig tränare krigar även på bortais, ett lag med fräscha spelidéer levererar fastän matchen spelas utomstädes. Om inte är en förändring nödvändig. Beträffande VSK tycks den extra nödvändig.