Matchrapport: VSK Fotboll – Dalkurd FF

Då var hemmapremiären i årets försäsong avklarad på Parken. Dalkurd stod för motståndet och VSK gick segrande ur en ganska tillknäppt match som hade rätt mycket av försäsongskaraktär över sig.

Inför matchen undrade nog många om vi skulle få se en upprepning på förra helgens match mot AIK. Det är förstås alltid lätt att motivera sig till att möta topplag i Allsvenskan. Den här dagen var det mera vardagslunk när en seriekollega stod för motståndet och den där extra energin kan vara svårare att plocka fram.

Det var ju några aspekter i AIK-matchen som man undrade om det var för att det var AIK på andra planhalvan eller om det är saker i spelet som börjat nötas in av den nya tränarduon.

• Skulle det hyperaggressiva presspelet skulle vara på plats idag igen
• Var allt offside-springande av AIK:arna en slump
• Hittar VSK ett snabbt och rakt anfallsspel på kanterna som vi såg embryon till mot AIK

Intressanta frågor som gradvis fick sina svar i matchen.

Annars var det Dalkurd som öppnade matchen bäst med att ta tag i spelet med tydliga ansatser att försöka etablera ett possessionspel. Det lyckades man med i ganska exakt tio minuter innan VSK kalibrerat sitt presspel och börjat stänga ned spelvägarna för Dalkurds uppspel.

Svaret på den första frågan blir alltså jakande, VSK fortsatte med sitt aggressiva presspel från AIK-matchen. Man stressade Dalkurds backar och mötande mittfältare till felpass och bolltapp. Det bollinnehav som Dalkurd önskade sig blev ofta kortvariga när VSK började hitta rätt i sitt jagande av bollföraren.

Det är onekligen en fröjd att beskåda hur ibland 2-3 vita spelare formligen kastar sig över bollföraren för att ta bollen eller stressa fram misstag. Man lyckades väl i sina ansatser. Dalkurds anfall blev korta, oftast stoppade redan på mittfältet, man kom egentligen ingenstans under den första halvleken.

Hos VSK fick vi se försök till snabbt anfallsspel när bollen väl återerövrats. Man sökte yttrarna Span och Filip Tronêt, eller yttermittfältarna Skogh och Filip A-T med bollarna. Tränarnas intentioner blev tydliga. De båda paren på respektive kant har att ta sig fram i par och hjälpa varandra att få läge för ett inlägg eller gå in mot mål för egna avslut.

Detta sätt att anfalla är delvis nytt för VSK och det märktes att högerkantens båda Filip ännu inte har lärt sig varandras sätt att spela. Överlappen sitter inte där riktigt än och intentionerna hos den ene förstås inte alltid av den andre. Men det är så klart sånt som kommer med tiden.

På den andra kanten gick det bättre, där lyckades Hinken och Skogh med en rad fina aktioner som oftast innebar att Skogh kom till inläggsläge. Det var på vänsterkanten det mesta hände under halvleken för VSK.

Redan efter 10 minuter var det via ett sådant inlägg som nådde Dogge i boxen som nickade och tvingade målvakt Anger till en riktigt fin räddning. På returen är Filip T framme och lyckas dra bollen i stolpen. Den bästa målchansen i matchen utöver de mål som föll senare.

Detta blev matchbilden under första halvan av drabbningen. Dalkurd stoppas oftast på mittplan utom vid de tillfällen de söker längre bollar. Men då springer de oftast offside, precis som AIK:s anfallare gjorde.

Det är en uppenbar taktik hos VSK att ligga relativt högt med backlinjen och på en spikrak linje. Motståndare som ska gå på djupet måste tajma löpningarna perfekt för att det inte ska bli offside, något som Dalkurd inte fixade i första halvlek, det sprangs offside ett antal gånger.

Det skulle komma att bli ett mål i halvleken. Det stod VSK för och det skedde via vänsterkanten. Det var Span som tog emot en långboll som han vinklade ut till Skogh som slår ett välavvägt inlägg som Dogge möter med en perfekt pannträff. Målvakten hinner inte reagera när nicken borrar sig in bakom honom. Det var halvlekens sista spark.

Det är en halvlek som kan sammanfattas med att VSK ser stabilt ut. Man är aggressiva och jobbiga att möta. Danne i målet har inte haft något att göra, den nykomponerade trebackslinjen har inte släppt någonting. Innermittfältet med Holm och Custovic har fått stopp på uppspelen och kunnat leverera bollarna framåt. Där framme har Dogge och Span sett heta ut.

En halvlek att vara nöjd med. Kanske inget sprakande spel men hårt arbete som givit resultat.

I det grönvita omklädningsrummet sas nog inte så mycket under halvtid – de’la braaa de’hä – kanske undslapp tränare Askebrand.

Han gjorde också ett antal byten. Ut med Dogge, in med Viderhult, ut med Steen som spelat mittback och in med provspelaren Colliander från Skiljebo, ut med Thäti och in med Sporrong.

Spelet blev det samma i andra halvlek från båda lagens sida. Dalkurd försökte äga boll, VSK tog bollen av dem och försökte anfalla på kanterna. VSK:s mål nummer två kom till efter ett snyggt samspel på vänsterkanten mellan Skogh och Holm, som bland annat innefattade en klack från Holms sida. Skogh jobbade sig förbi några försvarare och sköt med fel fot in bollen vid stolpen, en riktigt snygg aktion, det var i minut 58.

Det kändes som att den här matchen var över. Efter målet sjönk kvalitén och det blev hafsigare spel. Dalkurd kom i slutet av matchen fram i flera farligheter när markeringarna i försvaret tappades bort och deras långbollar började hitta rätt adresser. Det var i en sådan situation som kvitteringen kom till i 83:e minuten.

Lite spänning i slutet av matchen men VSK höll undan och Sporrong var när att utöka till 3-1.

Sammanfattningsvis ett bra dagsverke av VSK som skötte sina åtaganden väl på planen. Man gjorde det man skulle och inte utan en viss skicklighet på många fötter. Inledningsvis ställde vi tre frågor och vi fick svaren på dem. Tendenserna i AIK-matchen var inga tillfälligheter, det vi såg där fick vi se än mer av i denna match.

Vi avslutar med våra reflektioner

• VSK övade uppspel från back till yttermittfältare matchen igenom. Vi förstår att det var tillsagt så, men i andra halvlek var uppspelsvägen helt sönderläst av Dalkurd som satte press på backarna och yttermittfältarna med tilltrasslade situationer som följd. Mer variation önskas i uppspelen så att de inte så lätt kan störas.
  
• Vänster är det nya höger – I den här matchen fick vi se de mest lyckosamma och högkvalitativa anfallen från vänsterkanten matchen igenom. Det är kul och uppmuntrande att VSK kan anfalla lika väl på båda kanterna och lyckas med det. Mycket av att det lyckades på vänsterkanten är Skoghs och Hinkens förtjänst.
  
• Under nya tränaren är yttern och yttermittfältarens samarbete av stor vikt för att anfallsspelet ska komma till. Vi såg redan i höstas prov på ett sådant ”tagteam” när Simon som högermittfältare tillsammans med Filip T firade stora anfallstriumfer. Igår fick vi som sagt se Skogh och Span ihop och i andra halvlek Sporrong och Viderhult. Alla med framgångar i sina anfallsförsök.
  
• Jesper Florén spelade vänstermittback, då både Calle och Pontus var borta med känningar. Han fick förstås ta position för att han med sin erfarenhet klarar av det, även om han är en högerfotad högerback i grunden. En intressant detalj ur spelet var hur viktigt det är i detta system som nu används att ha rätt fot i sin position. När Jesper fick bollen och hela tiden var tvungen att lägga över den till rätt fot hann motståndarna sätta in pressen och eftersom det i systemet i princip bara finns två passningsvägar, en till central mittback, en till yttermittfältaren så kunde dessa vägar skäras av med följd att Jesper hamnade i tidsnöd ett antal gånger och fick rensa bollen uppåt. Insikten här är nog att man måste använda spelare med rätt fötter för att systemet ska funka, motsvarande problem fanns inte på högersidan.
  
• Avslutningsvis konstaterar vi att VSK relativt enkelt kunde avfärda Dalkurd och förneka dem sitt possessionspel. Det var en kombination av effektivt presspel och aktioner av Dalkurdspelare med sämre kvalité, som såg till att det blev så. Dalkurd var inte dåliga, men har en hel del att jobba på för att kunna spela som man vill.

Spelarna

Det var många stabila pjäser i denna match, ingen som föll ur ramen. Vi framhåller några spelare ur det vita kollektivet.

– Emil Skogh fick pris som bästa spelare i VSK. Vi förstår varför. Han har konserverat sin form från i höstas och levererade på nytt en gedigen insats med hög kvalité i aktionerna. Han gick också från planen med 1+1 och är sedan oktober månad lagets poängkung och ingen är än i närheten av att peta ned honom från den tronen. Vi får snart börja använda det slitna ordet succé för att beskriva hans agerande på planen. Hurusom, vi konstaterar bara att Emil nog är väldigt långt borta från att bli skickad till Oskarshamn i Div 1 på utlåning, som han blev i ÖIS under Askebrands ledning. Vi gillar också att han gör mål med högerfoten. De två senaste har kommit till med fel fot. Vi minns VSK:s sista mål för säsongen 2019 när Emil tar ned Bragebackens rensningsnick på vänster lår och drar till på volley med högerfoten, otagbart för Bragemålisen. Och så detta mål, ett väl avvägt skott i hög fart med fel fot. Sånt är kvalité – Bra Emil!

– Hinken måste återigen hyllas för sitt obeskrivligt hårda arbete han lägger ned för laget. Oftast lägger man inte märke till det men knappast någon jobbar så hårt för att underlätta för laget genom att skära av passningsvägar, screena och störa motståndarens speluppbyggnad. Det är inte särskilt ofta Brian själv erövrar bollen men han stör tillräckligt för att uppspelen ska bli med sämre kvalité och lättare för VSK att få fatt i bollen i nästa skede. Underbart att se.

– Dogge och William V gör det bra i denna match. De är på hugget och skapar chanser. Båda har växt med förtroendet de fått av tränaren och det blev ett mål från deras fötter/huvud men med bud på flera. Det ska bli riktigt kul att få se hur de växer in i laget under våren.

– Återigen gör innermittfältarna Custovic och Holm ett gediget jobb. De är som iglar på sina motståndare och gjorde oräkneliga bollvinster åt laget i denna match. Deras roller är lite mer i skymundan nu när uppspelen ska gå via kanterna, men de deltar också offensivt, båda med lyckade aktioner på kontot. Defensivt är det väldigt få misstag, det var ytterst sällan Dalkurd kunde hitta igenom centralt och komma till farligheter.

– Ett omnämnande förtjänar också Albin Sporrong som kom in i andra halvlek som högermittfältare. I den rollen gjorde han flera fina aktioner och vässade faktiskt till högerkantens anfall en smula. Han var riktigt nära att själv göra 3-1 på en egenhändigt skapad chans (se bild). Bra aktioner överlag, han är helt klart en man för årets VSK.

På fredag väntar nu AFC Eskilstuna i nästa träningsmatch – det lär bli en lite jobbigare munsbit för VSK att gnaga i sig, än vad Dalkurd hade att erbjuda i tuggmotstånd

Foto: Åke Hedvall