Matchrapport VSK Fotboll – Halmstads BK samt analys

Det gör ont när knoppar brista och det gör ont att behöva förlora fotbollsmatcher på det sätt som VSK Foboll lyckades med på lördagen när man skulle diska av HBK i jakten på fräscha poäng.

För visst var det så, förväntningarna var höga på laget efter triumfen mot ÖIS bara 6 dagar tidigare.

Låt oss inledningsvis säga att VSK gjorde en okej match, knappast lysande men heller inte så dåligt som vi sett tidigare under året. Visst begicks det en del misstag, både från spelar- såväl som tränarhåll. Mer om det senare.

Matchen började ju rejält uselt för VSK med straffspark för HBK i minut 5. Upprinnelsen är dyster att behöva beskriva här. En utspark som når långt och nickskarvas vidare till Rasmus Wiedesheim-Paul som i vinner en löpduell med Ilir Berisha som ramlar och drar med sig RWP i fallet. Straffen är solklar och det enda vi kan säga om den är att VSK ska vara glada att Ilir inte blir frilägesutvisad – en 50/50 situation för att det skulle ske, enligt vår bedömning.

Hela situationen är valhänt skött av VSK försvaret. Inte ska sista back behöva hamna i en löpduell mot mål på en målvaktsutspark. VSK står och sover och tar inte tillräckligt djup för att kunna vara rättvända, dåligt agerande av backlinjen, rent ut sagt.

VSK repar trots allt mod efter inledningschocken och försöker få igång sitt anfallsspel. Det går väl så där. HBK är ett bra och välorganiserat lag som står emot bra.

I minut 12 är det dags igen för ett drömläge för HBK när RWP rinner igenom ett bolltittande försvar. Han får en mycket snygg genomskärare och sticker i djupet och kommer helt fri. Anton Fagerström gör en drömräddning. Att det inte blir mål där är helt osannolikt. Minuten tidigare har exakt samma situation uppstått men då blev genomskäraren lite för lång så Anton hinner mellan.

VSK fortsätter att försöka komma fram med långbollar på våra snabba yttrar. Man kommer till halvlägen men inget farligt uppstår egentligen. HBK har matchen under kontroll och har redan börjat maska.

I minut 26 kommer så nästa kalldusch. Anfallaren Mikael Boman får en drömträff som seglar in i bortre burgaveln, riktig snyggt. Från ett VSK-perspektiv borde man nog kunnat försvarat sig lite bättre i situationen som ledde fram till målet. Det var ett inkast och en VSK-spelare var i rygg på Boman när han tog emot bollen och gjorde en snabb sidledsförflyttning. Lite mer vaket och alert försvarsarbete från markerade spelare och de i boxen borde kunnat i vart fall stört målskytten så pass att han inte lika lätt fick tid att dra till bollen. Försvarsarbetet för dagen var mer som på Div 1 nivå med twisten att det var ett Superettalag vi mötte.

Tungt tungt för VSK som ändå fortsatte att försöka halvleken ut. Men egentligen hände inte något sista kvarten som förändrade matchbilden.

På läktarplats var stämningen inte alls uppgiven, VSK hade ändå spelat bra och försökte hela tiden och spelarna kämpade hårt. Några sa med övertygelse att – det här vänder vi!

Väl i andra halvlek fortsätter VSK på samma sätt som innan, man trummar på med sitt kantspel där man söker ytor bakom HBK:s backlinje. Det är svårt att lyckas, så klart. HBK backar hem och stänger ned ytorna och gör det svårt för VSK att få fart på det hela. Man gör det bra och även om VSK har mycket boll skapas egentligen inga riktiga farligheter. Man tvingas mest ta skott från långt håll som avslut. Inget talar för att VSK ska vända det här.

I minut 70 inträffar det som helt plötsligt kan ske när ett lag har mycket boll och pressar på – ett slumpläge uppstår. Brian får ett halvöppet läge och har bara en sak att göra, att skjuta med vänstern vid straffområdeslinjen. Han gör så klart det och bollen tar klockrent i stolpen, bara för att studsa ut rakt på fötterna hos Simon Johansson, som bara kan bredsida in bollen.

Det var så klart precis det laget behövde. Energin åker upp 30% och man anfaller ännu hårdare nu.

Spänningen stiger på läktarna och klacken pushar spelarna med sånger och pepp.

Och precis som i gamla Bustermagasin lyckas ett vilt kämpande VSK få in en kvitteringsboll. Det är Simon Johansson som slår ett perfekt inlägg mellan HBK:s mittbackar till Karwan, som kommit in, och som nog kan göra ett av karriärens enklare mål när han helt omarkerad rakar in 2-2 från nära håll.

Extas bland spelare och publiken.

Målet kom i 79:e minuten och nu väntade 10 min av spänning – hur skulle VSK-spelarna reagera på vad just hänt? Det visade sig att man blev försiktigare och HBK-spelarna blev förbannade över kvitteringen när man så gärna ville vinna den här matchen. Resultatet. HBK började gå framåt mer och VSK föll tillbaka. I 81:a får man en hörna där bollen studsar utåt och en HBK:spelare går på skott och Sean i sedvanlig stil blockerar. Problemet denna gång är att skottet tar klockrent på Seans utsträckta arm. Domaren har inget annat val än att blåsa straff.

Som tur skjuter RWP straffen högt över. VSK:supportrarna jublar i högan sky. Det här har utvecklats till en helt galen match.

Kallduschen kommer dock i 89:e minuten på en frispark som nickas in. Tyvärr måste vi säga att det på många sätt är dåligt försvarsarbete igen. Den som hamnar i nickduellen med Sadat Karim är Boris Ljevar. Detta sker mitt i mittbacksland framför målet. Det kan inte rimligen vara den relativt kortväxta Boris jobb att vinna nickdueller en meter från mål mot motståndarnas forwards. Varför både Calle Svensson och Sean täcker första ytan är oklart. Ja, det är ju inte oklart så, det finns motståndare där men varför just Calle?

Det här borde rimligen varit Calles jobb som vänstermittback att ta hand om. Ilir står i mitten där han ska vara. Kvar att ta hand om vänstersidan är alltså Boris. Det finns som ni ser bara en HBK-spelare i närheten av bollen mot fem grönvita. Det här måste man sköta bättre. Nu förlorar vi matchen på grund av dålig organisation vid frisparksuppställningen. Backlinjen får underkänt på den här situationen.

Matchen avslutas i kaos när VSK vill ha straff i matchens sista sekunder. De grönvita spelarna säger alla efteråt att det var en tydlig hands. Frågan är då varför domaren inte agerade? Svaret framgår av bilden.

Det är i princip omöjligt för domaren att se vad som händer därinne i pojklagsklungan, flera spelare är i vägen. Domaren är ändå i rätt position, givet läget. Om någon domare skulle kunnat sett vad som skedde och reagerat är det linjedomaren som är i en något bättre position, men samtidigt mycket längre från situationen. En sån här händelse får man nog leva med i fotbollen, så länge vi inte har VAR, om vi nu vill ha det.

Analys

Spelarna var naturligtvis upprörda över den uteblivna straffen. Det går att förstå. Men som vi antytt förlorades den här matchen inte där utan långt tidigare och på grund av flera omständigheter.

Vi får säga att i vart fall två av HBK:s mål kom till av bristfälligt försvarsarbete, nr 1 och 3. Även det andra kan ifrågasättas om man inte kunnat gjort mer på.

Kunde något gjorts annorlunda? Svaret är ja.

RWP i Halmstad är en riktigt snabb forward som fixade första straffen pga sin snabbhet och var så när att göra mål nr 2 efter 11 min. Lagledningen hade absolut kunnat funderat över att sätta in Ravy Tsouka som mittback som är snabbare än de tre som spelade idag. Han skulle då ha som uppgift att hänga med RWP hela matchen för att om möjligt förhindra det vi nu fick se. Det finns så klart ingen garanti för att det inte skulle inträffat men det hade varit välscoutat av lagledningen om man gjort så.

En annan slutsats är att om man nu har den försvarsuppställning som man nu hade vid 2-3 målet som intränad, så måste den ändras. Mittbackarna som är de bästa försvararna ska ha sina positioner vid en sån här typ av frispark (som påminner om en hörna). Det är så klart inte säkert att Calle på rätt plats hade avvärjt målet men sannolikheten är större då han är längre och mer van vid situation (det är hans normala arbetsyta).

Om själva matchen går väl att säga att VSK försöker spela samma spel som mot Örgryte. Men att man är lästa i sin speluppbyggnad och HBK har tagit fram motvapen som snabba instick bakom vår raka backlinje.

I matchen mot ÖIS var VSK ett snäpp mer taggade och HBK var två klasser bättre än ÖIS i hur man spelade fotboll. Det var helt klart fel av oss alla att läsa in så mycket som vi gjorde i ÖIS-matchen. Nu är vi tillbaka i den sanna Superettanlunken där lagen normalt spelar som HBK gör. ÖIS-matchen blev som den blev för att få om ens någon ÖIS-spelare kom upp i normal standard. Sen var VSK bra, absolut, men det var inte bara grönvit skicklighet som fällde avgörandet förra söndagen.

Tränaren får nog återigen konstatera som så många gånger tidigare denna säsong att det spelsystem och de spelare klubben har att tillgå i normalfallet inte spelar bättre än så här.

Detta sagt innebär inte att VSK spelade dåligt i den här matchen, bara att HBK var klassen bättre organiserade och som sagt hade läst VSK skickligt och med sina tidiga mål fick man matchen dit man ville.

Lätt att vara efterklok, men kanske borde tränaren överraskat även HBK med en ny uppställning. Nu spelade vi precis som mot ÖIS och det var vi scoutade på och HBK hade motmedlen.

Vi hoppar vidare i analysen till hur tränaren valde att göra bytena i denna match. Vi applåderar så klart beslutet att plocka in Karwan tidigt i andra halvlek när det var uppenbart att HBK låst oss och att det inte kommer hända särskilt mycket om inget görs.

Applåderna tar dock slut vid detta då det var det enda byte som genomfördes. Frågan är då om det verkligen inte fanns plats för fler byten i denna match?

Så klart gjorde det det. En tränare som inte bara har blicken på hur spelsystemet presterar vid varje given tidpunkt hade sett hur Jonas Hellgren blev allt mer stressad vart efter tiden gick i andra halvlek. Jonas är en fantastisk spelare och gjorde en bra match. Men vi har också sett tidigare och fick se i den här matchen att en Jonas med för hög stressnivå slarvar med passningarna och inte vårdar bollen. Det blir fort och slarvigt och det i sin tur blir inte bra då Jonas skötte många av uppspelen och långbollarna.

En coach med fingertoppskänsla hade sett vad som var på väg att hända med Jonas och bytt ut honom vid reduceringsmålet och 20 min kvar. En coach med människokännedom hade vetat att stressen kommer öka ytterligare och adrenalinet nu lär spruta ur öronen på spelarna när man får vittring på kvittering. Då behövs lite kyla på planen så att organisationen i spelet upprätthålls.

Perfekt då att plocka ut Jonas och sätta in Filip Ottosson för att se till att få in fräscha ben och ett kallare huvud. Systemet hade tvivelsutan tjänat på det.

För hur man än vrider och vänder på det, VSK har tur som lyckas vända, hårt arbete och tur. Men det hade kanske kunnat bli ännu bättre med smarta byten i slutet av matchen. I vilket fall måste tränaren våga, precis som han vågade när Karwan fick komma in.

Så hur avslutar man det här? Ja vi konstaterar att VSK är för bra för att åka ur, men inte heller bättre än vad vi såg igår. Slutsatsen av detta blir att vi måste se till att vinna mot bottenlagen och hålla dem bakom oss. Övriga matcher handlar om att försöka kriga till sig poäng med grisspel och lite tur.

Matchen mot HBK var väl lite karma. Vi rånade dem på 3 poäng senast och fick nu samma tillbaka. Vi vill dock verkligen framhålla den lagmoral VSK visar i matchen. Spelarna ger sig aldrig utan kämpar vidare trots uppförsbacken. Som grönvit supporter blir man så stolt över spelarnas vilja att inte ge tappt. Påhejade av supportrarna gjorde de verkligen jobbet i den här matchen, stor eloge till alla för det.

Nu väntar just en match mot ett bottenlag i form av Syrianska. Den matchen måste VSK vinna helt enkelt. Så, alla till Södertälje nästa helg för att heja fram laget. Men innan dess påminner vi om matchen i veckan i Svenska cupen mot GUSK. Seger där och VSK spelar gruppspel i vinter, det vill man ju verkligen vara med om. Viktig vecka med andra ord.