Matchrapport VSK Fotboll – IK Brage

Då var VSK Fotbolls hemmapremiär avklarad i det värsta tänkbara väder, inför en stor men nedkyld grönvit publik.

Matchen då? Ja, den slutade som det brukar när vi pratar Brage, med kamp, krig och känslosvall bland spelare, ledare och publik.

Vi börjar med vädret och vad det gör med alla på plats. För länge sen innan man kom på att man kunde göra gräs av olja hade den här matchen aldrig spelats. Att ställa upp två Superettalag för premiär 9:e april på en gräsplan där rötterna inte fått fäste för året, med piskande nederbörd, det hade inte gått, planen hade blivit mördad.

Men nu kan vi spela fotboll när vi vill oavsett väder. Någon kanske säger att vädret inte spelar någon roll för spelarna, de är så fokuserade på uppgiften att de inte skulle märka om det landade ett UFO på taket på Parkens sittplatsläktare. De som säger något sådant, kan inget om hur vi människor fungerar.

Försök räkna ut komplicerade mattetal på gränsen av din förmåga samtidigt som du står längst fram på en hårdrockskonsert och ska hantera trängseln, stötarna från andra människor och det öronbedövande ljudet. Det går inte.

Allt som kan tränga in i vår koncentrationsbubbla förstör vår förmåga att prestera på topp. Yttre förutsättningar är en sådan sak som tränger in och ställer till det, för fotbollsspelare, för publiken.

VSK-spelarna förlorade på vädret. De hade en målbild som de spänt upp för sitt inre för många månader sedan, där de spelar en bra fotboll under normala förhållanden och ser sig leverera till hemmapremiärpubliken en fotbollsmässig maxprestation och helst en seger. Precis som de gjort de senaste åren. Hemmapremiärer för VSK Fotboll är något extra, så är det bara.

Nu kom förväntningarna på skam, inget var som det brukar vara på hemmapremiärer (utom publiksiffran). Förväntningar som kommer på skam sänker prestationen, för de tränger in i vår koncentrationsbubbla.

För Brage var det här bara en vanlig bortamatch. Må vara mot en gammal antagonist, men i sak inget mer än en vanlig bortamatch. Hur vädret såg ut spelade mindre roll. Det enda som betydde något var att inte förlora.

Som lag gjorde VSK en sämre match än mot BP i bortapremiären. De flesta av spelarna gjorde en något sämre prestation, bara en av de grönvita gjorde en bättre match denna tisdagskväll.

Man kan skylla på mycket när en match inte går som man vill. Den här gången är alla VSK-spelarna ursäktade. Det är svårt att maxprestera när förväntningar kommer på skam och när man med kort varsel tvingas kalibrera om sina inre bilder som man mejslat på i månader om hur den här matchen ska utveckla sig.

Som vi alla vet – det blir lite svaj när vår bild av verkligheten krockar med just verkligheten.

Utifrån de yttre och inre förutsättningarna gör VSK en klart godkänd match. Man står upp mot ett brunkande Brage som har sin målbild klar för sig – INTE förlora, kosta vad det kosta vill.

Vinden och den piskande småkorniga snön som rimligen störde spelarnas förmåga till djupseende gjorde att lagen ägde varsin halvlek. Vinden gjorde att det var svårare och tyngre att få till sitt eget spel när man tvingades möta den. Allt detta var uppenbart för alla som var på plats. När man ser matchen på TV framgår inte alls att förhållandena på plats lika tydligt. Då kan man tror att lagen äger varsin halvlek av andra anledningar, men det är vinden som styr mycket av vad lagen klarar av.

Det blir kamp och det blir grisigt, inget lag vill förlora. Det blir lite gladiatorspel över det hela där varje individuell närkamp blir det viktigaste för spelarna, det är som att det är i varje närkamp matchen vinns eller förloras. Det blir lätt så när förutsättningarna inte är de bästa. Med de yttre och inre omständigheter som råder klarar inte spelarna av att hålla fokus på lagprestationen. På planen ser vi fantastiska individuella prestationer av riktiga krigare, men ett tämligen mediokert lagspel.

Som sagt, det blir lätt så när förutsättningarna är som de är. Fokus för spelarna flyttas till nästa närkamp istället för hur man presterar som lag.

Vi konstaterar nog mest från den här matchen att resultatet var rättvist och vi gläds åt att VSK är minst lika bra på att spela brunkarboll som Brage är. Det bådar gott för fortsättningen att laget nu kunde visa för sig själva att man klarar av även de här förutsättningarna och kan prestera.

Laget kan gå från den här matchen kanske inte nöjd med resultatet men väl nöjda med att man klarade av att hantera förutsättningarna efter bästa förmåga.

Det finns två saker som ska föras fram som kritik och som man har att förbättra. Först ut är så klart vad laget pysslar med på hörnan där Lundin helt omarkerad får nicka in bollen. Det är ett misstag som Div 6 spelare blir utskällda av sina tränare för. Sånt kan inte få förekomma på den här nivån. Det är faktiskt på riktigt oförlåtligt hos professionella fotbollsspelare.

Det är inte ens en variant Brage kör. De ställer upp på hörnan som vanligt, framtungt mot främre stolpen. Alla fotbollsspelare vet att det kommer att smyga någon mot bortre. Men Lundin smyger ju inte ens – han står där hela tiden. Uselt skött av VSK och det är just den här typen av enkla misstag som man inte har råd med på den här nivån. Detta sagt, nu vill vi aldrig mer se det.

Brage är skickligare än VSK att utnyttja viden till sin fördel den halvlek man har medvind. Man packar in mycket folk så nära målet det går och sen lägger bollen hårt nära målet och låter vinden göra sitt så bollen pressas mot målet. Normalt kan målvakten gå ut och plocka ned bollen när den kommer så nära målet. Men det är svårare nu. Dels ändrar bollen riktning i vinden och målvakterna blir osäkra, dels är det så mycket folk runt målvakterna att det är svårt att komma till, förutom då att avståndsbedömningen försämras på grund av snön. Det här gjorde Brage så mycket bättre. Nu får tränarna i VSK tänka till i fortsättningen hur man bäst använder väderförhållandena på ett taktiskt vis. Brage höll på avgöra matchen flera gånger med detta taktiska drag.

Då avslutar vi denna reflektion med att lyfta fram den spelare i VSK som faktiskt var bättre i den här matchen jämfört med matchen mot BP. Självklart var det vår favoritgris Geten (Moggia). Frågan är om han gjort en bättre prestation i VSK-tröjan. Det här är hans typ av match. Nu fick han grisa ordentligt samtidigt som han gång på gång lurade Bragespelarna med sin fina teknik. Hatten av för Carlos, han visade att han kan brunka när han ska göra det och tvåfotsdribbla när läget är det rätta.

Nåväl. Då var hemmapremiären avklarad. Det verkar som ingen av spelarna är nöjda med oavgjort. Det ska man så klart inte vara men det är som vi sagt svårt att prestera på topp under rådande förutsättningar. Nu får laget åka ned till Blekinge och visa att man vill ta tre poäng.