Matchrapport: VSK Fotboll – Jönköpings Södra

Då var höstpremiären avklarad och även om resultatet 2-2 kanske inte gjorde alla nöjda är nog de flesta överens om att krigarna stod för en av årets bättre insatser.

Skillnaden mot bragdmatcher som ÖIS borta och Sundsvall i träningsmatch var att det här inte handlade om att kriga till sig poäng genom att spela ultradefensivt. Nä, här var första seriematchen för året där VSK visade omvärlden, vad man är kapabel till (undantaget andra halvlek i Gävle), när man anfaller för att vinna matcher.

Precis som vi trott valde tränare Gabrielsson att ställa upp med en trebackslinje för att sen se till att ha fullt med folk på mittfältet. Skillnaden mot Dalkurdmatchen var att Dennis och Tsouka nu fick agera som äkta wingbacks, då vi bara mönstrade två anfallare.

På ett sätt är ju taktiken rätt given då den löser det stora problem VSK haft under våren, då man mött breddspelande lag, att kunna möta motståndarnas wingbacks rättvända och med laget i balans. Tidigare har våra yttrar fått jaga ikapp de här spelarna och försökt stoppa dem.

Precis som bästa försvaret mot en stridsvagn är att ha en egen stridsvagn, är det nästan alltid bäst att möta wingbacks med egna wingbacks, i vart fall om man aspirerar på något eget anfallsspel.

VSK lyckades verkligen med sin uppställning få stopp på gästernas anfallsförsök på kanterna. Dennis och Ravy gjorde det bra, trots att J-Södras tränare så fort han blev varse VSK:s uppställning bytte kant på sin bästa spelare, Alexander Jallow. Han spelar normalt vinge till vänster men återfanns nu på högersidan hela matchen. Tanken var så klart att han lättare skulle kunna ta sig förbi Dennis med sin snabbhet. Men han lyckades inte många gånger, ska tilläggas.

På mittplan centralt höll VSK tätt och släppte inte till de där genomspelningarna som vi vant oss vid, där motståndaren med en passning slår igenom vårt mittfält till forward eller vinge och tvingar oss att vända laget för defensivt arbete.

De första 20 minuterna av matchen var en fröjd att se och med en spelmässigt seg vår i nära minne, var snarast tanken, varför tog det sån tid att hitta vårt spel? Det var uppenbart för alla att det är så här VSK ska spela. Vi ska inte klaga, det tar tid för spelare och tränare att hitta rätt, nu vet dock alla att det är så här man ska göra.

Känslan var nu att det här var en arbetsseger för laget, även om vi nu inte vann. Alla la ned ett stenhårt arbete, men nu gjorde man det i ett spelsystem som bar frukt åt laget och vi som stod bredvid hade känslan att det här ser bra ut. VSK spelande helt enkelt effektivt.

VSK hade sina heta lägen till att ta ledningen, framförallt genom att Filip Tronêt är i sin bästa form. Han och Hinken hade som ensamma forwards möjlighet att röra sig friare i sina löpningar och det fanns inget bollhanterande som tog tid och stoppade upp våra anfall. Fram med bollen och spring. Taktiken lyckades och framförallt av anledningen att de fick bra bollar att jobba med, företrädesvis av Filip Ottosson som likt den fältherre han är, slog millimeterpassningar till våra forwards.

Ottosson var den som slog fram bollen till Filip när han borde fått straff och när han kvitterade med sitt monstermål. Särskilt i straffsituationen är framspelningen helt mästerlig. Långt ned från egen bakplan slår han bollen så precist att backarna inte når den, men heller inte målvakten som är beredd att möta upp. Det är inte många metrar vi pratar om för att det inte ska gå, men passningen är verkligen perfekt slagen.

Apropå domarens insats är det tragiskt att hans agerande nu visar sig bli matchavgörande. Det är så klart direkt svagt att inte inte blåsa av frisparken som leder fram till 0-1. Vi vet att han lärt sig de nya reglerna för i matchminut 11 blåser han frispark till VSK för hands enligt de nya direktiven. Man undrar varför han inte kunde se löpningen mot muren och det regelvidriga som skedde.

Angående straffsituationen, som kommentatorn på Cmore själv säger, om domaren får se om den situationen så blåser han nog garanterat straff. Trist att det blir så här, men det tillhör spelets verklighet. Skönt då att VSK fortsatte trumma på som att inget hade hänt.

När man går till halvtid står det alltså 1-1 och spelet ser bra ut mot ett J-Södra som har bestämt sig för att försöka vinna den här matchen. VSK har inte bara gjort det svårt att nå det målet, nä, gästerna ska vara glada att de har oavgjort i halvtid.

I halvtid får lagen liknande instruktioner av sina tränare. Se till att ligg rätt, gå inte bort er, håll ihop laget och vänta ut lägena. Andra halvlek blir därför mer av kontrollerat spel från lagens sida. VSK är snäppet bättre och spelkvalitén är hög fram till att det återstår 15-20 minuter, då lagen börjar bli trötta.

VSK har ett par tre fina lägen att ta ledningen men målvakten gör bra räddningar.

Avslutningen blir lite otippat högdramatisk. Normalt i en sådan här match där lagen försökt kontrollera spelet och se till att spela säkert brukar det inte hända så mycket sista 10 minuterna. Men här small det till två gånger. Först Getens miss när han är siste man och sen en underbar forcering av VSK där man lyckas kvittera i sista minuten, mot ett stillastående och bolltittande J-Södra.

Från grönvit förtvivlan till en lättnadens suck när Karwan rullade in kvitteringsbollen, allt inom loppet av två minuter. Man kan inte klaga på dramatiken och känslosvängningarna i den här matchen.

VSK ska vara nöjda med resultatet. Det var surt att det inte blev en seger, sannolikt beroende på domarens brist på åtgärder. Men sett till det stora hela en fantastisk match av VSK som helt tog bort och i praktiken omöjliggjorde J-Södras ambition att vinna matchen. Gästerna har bara släppt in 2 mål i samma match vid två tidigare tillfällen i år, vilket visade på VSK:s målfarlighet och förmåga att faktiskt komma till målchanser.

Om vi då avslutningsvis ska säga något om några av spelarnas individuella prestationer. Det är så klart omöjligt att inte nämna Filip Tronêt, som gör en fantastisk match och vars 1-1 mål inte ens ska vara möjligt. Frank Pettersson med sina 35 år och oändligt antal matcher mellan stolparna har nog aldrig släppt in ett sådant mål tidigare, det ska inte gå att göra helt enkelt. Fantastiskt!

Vi måste också hålla fram Hinken som nu bevisar igen att han fungerar som central forward. Han är ett ständigt orosmoment för vilket försvar som helst. Han springer kopiöst och var helt slut sista kvarten, då han började göra en del misstag pga trötthet. Men det sista förtar inte hans bländande insats. Hans löpningar ger honom själv lägen eller möjliggör för Filip att få utrymme och viktigast av allt, det går undan så försvaren hinner inte samla sig.

Filip Ottosson gör återigen en riktigt fin match. Visst, han är inte alls lika framträdande som mot Dalkurd, men har gör det minst lika bra i den här matchen. Det vi fick se prov på nu var att han faktiskt lärt sig defensivarbetets ädla konst, där han jobbade stenhårt i defensiven.

Det märks att självförtroendet är på plats hos Filip nu. Det är underbart att se när han slår en boll tillbaka till egen back, samtidigt som han slår ut med armen i en anvisning till backen till vilken spelare bollen ska slås. Filip har redan tänkt ut spelet, backen har att lyda. Så agerar en sann regista.

Det är en fröjd att se honom på plan och med bollen. Han är alltid spelbar från egen backlinje upp i plan, han rör sig konstant för att finnas till hands. Han får så klart oftast bollarna då medspelarna lärt sig lita på honom. Många gånger är det små utrymmen och han är trängd, men han spelar alltid lugnt och behärskat och inte minst enkelt.

Han värderar lägena och helt plötsligt kommer långbollen med superprecision till löpande anfallare. Vi fick se det vid några tillfällen i den här matchen, det blev mål och borde varit straff. Bättre facit än så är svårt att ha. Filip har med detta förtjänat smeknamnet Pirlo som den regista han är.

Vi lyfter också fram några saker som VSK kan förbättra till kommande matcher och som vi ser som barnsjukdomar i det system man nu börjat jobba in.

En sådan sak är Calle Svenssons räder uppåt i planen som vi fick se prov på ett flertal gånger i den här matchen. Vi gillar det då det bryter normala anfallsmönster, vilket är viktigt. Nu blev det lite problem när Calle valde kanten att driva på. Vid i vart fall två tillfällen sprang han bokstavligen ihop med Dennis som från sin vingeposition väntar på vad Calle ska göra. Det blev så trångt att de helt enkelt sprang ihop. Här måste nu tränaren reda ut hur löpvägarna ska se ut och hur Dennis ska hjälpa till så man inte är i vägen för varandra.

Slarvet i backlinjen måste minska ytterligare. VSK som alla lag tränar på att spela sig ur hög press. Det är bra. Man försöker spela enkelt och lugnt och med tillräckliga marginaler för att det inte ska bli misstag. Allt detta är rimligt och vettigt. Problemet nu är att det inte är tillräckligt bra. Doktrinen att alltid spela sig ur press har gått så långt att den ersatt spelarnas egna värdering och omdöme runt spelet.

I den här matchen såg vi det vid upprepade tillfällen. Calle Svensson försökte tunnla Jallow ute på vänsterbacken och misslyckas, livsfarligt inlägg och nästan mål som följd. Carlos försöker skapa kontroll över bollen som siste man, istället för att bara toffla den till Fagerström. Visst, han kanske var trängd och det kanske borde varit frispark, men felet är Carlos ändå. Han ska inte ta hand om bollen, han ska spela bollen med stortån till Anton, det bjöd situationen sig till.

Anton tvingas flera gånger under matchen rensa bollen i halv panik för att marginalerna blivit för små i spelet att ta sig ur pressen. Det har vi inte sett tidigare.

Allt detta tyder på att vi nu har nått gränsen för att det här inte är säkert längre. Marginalerna har blivit för små. Vi kan inte bara skylla på spelarna, de agerar i ett system. Men J-Södras press var inte värre än någon annans. Nu måste tränaren ta sig ett snack med backarna hur de ska jobba med bättre marginaler och när de faktiskt bara ska tjonga iväg bollen. Vi vet hur det kommer att sluta annars, som mot Djurgården i U21-matchen med att det blir baklängesmål eller som då straff, för att marginalerna blivit för små. Nu hoppas vi att tränaren och laget lärt sig läxan, det kostade oss ett mål och kanske segern för att vi inte jobbar korrekt i vårt antipresspel.

Till tränaren vill vi nu vädja till att inte falla tillbaka i mönstret från början av serien att inte våga byta ut spelare. Ambitionen att vinna får inte överskugga läsandet av spelet och analysen om vilka spelare som blivit trötta och inte kan prestera längre. I den här matchen var det uppenbart att det var många som var trötta när 15-20 minuter återstod. Man måste våga ta beslutet där och då om byte. Kanske inte alltid för att förändra matchbilden utan för att bara behålla den man har. Trötta spelare gör ingen glad, de gör bara misstag.

Allt detta sagt – VSK gör kanske årets bästa match mot ett motstånd som verkligen ville vinna och gjorde vad man kunde för att det skulle ske.

Hatten av för de grönvita krigarna.