Matchrapport VSK Fotboll – Östers IF samt analys

Ja, vad säger man, det som hände i den här matchen var verkligen inte vad laget, klubben och supportrarna behövde. Ungefär allt som inte fick gå fel gick fel. Tyvärr finns det inget att skylla på heller annat än att tränaren inte förberedd laget och att de grönvita spelarna inte gjorde jobbet – trots att alla visste hur viktig den här matchen var och de poäng som stod på spel.

VSK Fotboll visade precis i den här matchen hur man låter ett gyllene tillfälle glida en ur händerna med fel inställning hos spelarna och fel spelsätt.

Det var förstås tragiskt och hjärtskärande att behöva beskåda de grönvita spelarna oförmögna att på sin hemmaplan ens matcha det lag som legat sist i tabellen stora delar av året.

Är vi verkligen inte bättre än så här?

Nu har laget försatt sig i en riktigt jobbig situation med att vara jagade av hungriga vargar som har fått upp vittringen. Fyra matcher kvar och minst tre poäng som måste hämtas in för att undvika kvalspel. Vi möter tre topplag och ett vilt kämpande GAIS i dessa matcher. Hade laget inte nog med utmaningar i den här matchen har man nu skaffat sig en rejäl hög med hinder att passera i kommande matcher.

Att hamna i den här situationen är så onödigt och för att inte säga slarvigt och oproffsigt. Tränaren och spelarna har gemensamt grävt ned sig i det här och nu får de illa kvickt gräva upp sig ur gropen.

Annars började matchen okej sett med VSK-ögon. Den första halvtimmen förde man matchen i långa stycken utan att för den sakens skull skapa ett enda farligt läge. VSK hade sitt relativa övertag till trots noll skott på mål i första halvlek.

Anledningen att ens VSK kunde vara i något slags förarsäte var för att Öster verkligen inte är ett bra fotbollslag. Detta hindrade dock inte att de gradvis jobbade sig in i matchen och avslutade halvleken bättre och fixade fram några fina möjligheter. Med lite bättre skärpa borde de ha tagit ledningen i halvlekens sista minut då en spelare kommer helt fri men lyckas med konststycket att slå bollen utanför målramen. Där hade VSK riktig tur.

Om VSK:s spel i första halvlek finns mycket att säga. Vi börjar med att konstatera att det var värdelöst. Vi fick se en variant på det impotenta spel laget visade upp mot Norrby senast men också mot BP hemma för ett tag sen. Men i den här matchen var det än värre.

Vi får tyvärr konstatera att andelen felpass hade ökat. Det var sjukt många bollar som slogs bort. Stillaståendet i anfallsspelet var monumentalt, det fanns inget vettigt att göra med bollen för de som fått uppdraget att vara anfallsdirigenter. Kombinationsspelet lös med sin frånvaro, säkert mest för att laget slog hopplöst svåra passningar till varandra och sen inte rörde på sig så det fanns ingen att kombinera med till hands för bollmottagaren.

Spelarna fattade fel beslut om sina aktioner hela tiden vilket stoppade upp anfallsspelet vilket gjorde det lätt för Östers försvar. De få inlägg som slogs var av usel kvalité, de var för låga, alternativt för nära målvakten eller för långa. Som sagt, VSK hade noll målchanser i första halvlek.

Allt detta sagt så har inte ens berört det dåliga tempot och den totala avsaknaden av idé vad man skulle göra med bollen i anfallsförsöken. Det var kladdigt och plottrigt och man fick känslan av att de flesta spelarna inte var närvarande i matchsituationen.

Sammanfattningen av första halvlek var att VSK-spelarna saknade modet att vinna denna match, man hade hamnat i den klassiska fällan där rädslan för konsekvenserna av en förlust var större än viljan att vinna. Som alla vet, då vinner man inga matcher.

Det är inte lätt att veta vad som sas i paus i och till laget. Kanske att man skulle fortsätta och trumma på och jobba med detaljer i spelet. Oavsett vad det var, blev det inget bättre till andra halvlek spelmässigt.

VSK kom om möjligt ut än mer förlamade av stundens allvar och fortsatte sina hopplösa anfallsförsök som inte ledde någonstans. Dessvärre för laget hade Öster repat lite mot när de såg att de nog skulle kunna få hål på VSK om de bara jobbade på. Det kändes hela första delen av andra halvlek att det var ett sluttande plan som VSK befann sig på. Man vimsade runt på planen med bollen utan att få ut någonting av sina försök. Öster kröp allt närmare VSK:s målbur i sina anfallsförsök och i 68:e minuten kom det som var givet att hända.

Kasst försvarsspel från flera spelare som tittar på bollen istället för att ta markeringar gör att en Österspelare får avsluta fri framför Anton och säkert placerar in bollen. Det var verkligen ett tafatt försvarsspel, men å andra sidan såg alla som tittade på matchen att det skulle komma. Matchens momentum pekade klart på den här händelseutvecklingen.

Efter Östers ledningsmål fick VSK mer energi i spelet, vilket det ofta blir när lag som är rädda för att förlora inser att man just är på väg att göra det som inte får hända. Desperationen får fäste och de mentala spärrarna släpper. Nu var det minsann full fart framåt och VSK skapade lägen man inte varit i närheten av tidigare i matchen. Man blev förvisso hjälpta av att Öster backade hem, men helt plötsligt började man ta löpningarna och gjorde överlapp och ansträngde sig för att lyckas med sina aktioner.

VSK var ytterst nära att kvittera nästan omgående när Karwan på ett inlägg stod helt fri och bara skulle nicka in den. Han lyckades dock träffa målvakten som gör en fin aktion i det läget. Kvitteringen kom i 82:a minuten på en liknande situation när Simon slår ett perfekt inlägg som Hellgren möter snyggt och nickar in bollen.

Tio minuter kvar och matchen böljar nu mer fram och tillbaka då också Öster försöker gå framåt igen. Båda lagen vill vinna men samtidigt inte släppa till något bakåt. Ett sånt scenario brukar bädda för oavgjort. Dock inte i denna match.

På tilläggstid lyckas Öster dunka in en boll som via en frispark på mittplan retfullt enkelt hittade sin väg fram genom ett hav av grönvita fastfrusna spelare som inte förmådde hantera situationen. Vad ska man säga, obeskrivligt valhänt skött av hela laget när man ska försvara sig mot en frispark i 92:a minuten. Det finns exakt tre Österspelare där frisparken hamnar, alla rör bollen och ingen av de sju grönvita försvararna som är i situationen förmår ens vara i närheten av spelare eller boll.

Ja, det är så man förlorar matcher.

Analys

Frustrationen i laget är rimligen stor nu efter denna och senaste tidens förluster. Spelet har helt gått i baklås och det känns som att spelarna spelar med handbromsen i. Spelidén med det eviga bollandet i backlinjen för att sen hitta fram till stillastående mittfältare och anfallare känns fullständigt krampaktigt utfört.

Som åskådare får man ångestsymtom med tryck över bröstet när laget spelar så infernaliskt osynkat, utan rörelse och idé vad som ska hända härnäst. När vi känner så kan man vara helt säker på att spelarna känner detsamma.

Spelet i baklås som sagt och spelarna klarar inte av att utföra tränarens order och få igång rörelse och tempo i spelet. Laget börjar nu i sina prestationer alltmer likna Syrianska FC och deras dödsspiral nedåt i seriesystemet.

Vi får nu stirra verkligheten i vitögat och fråga oss över sannolikheten att laget tar de nödvändiga poängen i de fyra matcher som återstår med det vi fått se på planen av grönvitt spel under de senaste matcherna?

Om vi tror att det kan gå vägen ska vi förstås inte göra någonting.

Om VSK Fotbolls ledning känner minsta osäkerhet över detta måste man agera nu. Det är av yttersta vikt att ledningen ger spelarna de bästa möjliga förutsättningarna att lyckas med den svåra uppgift som ligger framför dem.

Givet frustrationen i laget och hur låst spelet blivit är den naturliga åtgärden att byta ut tränaren för att försöka förändra psykologin i truppen.

Det är långt ifrån någon given åtgärd då det så klart kommer med olika former av risker att så här sent på säsongen byta ut tränaren. Det enda vi kan säga är att klubben inte har råd att riskera att åka ur med allt vad det innebär. Att i det här läget välja att byta ut tränaren för att försöka häva den mentala låsningen och frustrationen kan vara en väg framåt.

Kanske kan man stötta upp tränarduon på något sätt för att få in någon form av ny energi i truppen och en tro på det man gör.

Debaclet i den här matchen och i matchen mot BP, där vi möter sämre lag på hemmaplan, får tillskrivas tränarnas oförmåga att förbereda truppen tillräckligt väl för uppgiften. Ledningen i VSK måste nu göra kalkylen om man tror att nuvarande tränare kan lösa upp låsningarna och få laget att prestera igen. Om man inte tror det måste man agera på tränarsidan på något sätt.

Om man väljer att byta tränare eller tillföra nya resurser till tränarstaben måste så klart alla förstå att det måste bli en lokalt arbetande tränare som är ledig och som får uppdraget att leda/stötta laget säsongen ut. Om VSK bestämmer sig för något av detta bör det ske efter Varbergmatchen då det är landslagsuppehåll.

Oavsett vad ledningen väljer måste man nu vända på alla stenar som kan förändra situationen. En titt i tabellen indikerar ju att det inte ännu är katastrof. Men vi inser också att vi bara kan vara några poäng från kvalplats efter att dagens matcher har spelats. Viktigare dock är att inse hur snabbt det gått utför med Syrianska som inledde höstsäsongen starkt och som hade ett antal poäng mer än VSK när raset började. Just nu känns VSK och Syrianska som seriens sämsta lag och det måste alla inblandade ta höjd för när man kalkylerar hur man ska göra med de fyra återstående matcherna.

Som ni märkt har vi inte nämnt det tuffa skadeläget i VSK. Det är förstås medvetet. Även om det är en trevlig ursäkt att ha att skylla sina dåliga prestationer på, att de bästa spelarna inte var tillgängliga, är det i grunden en ursäkt för amatörer.

Alla vet att hösten innebär skador i truppen. Öster fick starta utan sina två bästa spelare osv. När man lägger fokus på skadesituationen tar man också bort fokus från det lag som faktiskt ska stå på planen och prestera. Här har tränarna att lära sig att faktiskt jobba med de som ska spela, inte lägga fokus på de som inte är tillgängliga för spel. En duktig tränare lagar efter läget och ser till att man får ut max av den elva som står på planen. Det var länge sen tränarna fick det.

Detta sagt måste naturligtvis VSK:s ledning nu kalla tillbaka alla tillgängliga spelare från utlåningarna så att fler spelare är tillgängliga för spel i VSK. Det är ett steg i att maximera förutsättningarna i att lyckas med de sista matcherna i serien.

Till spelarna vill vi säga – nu är det dags att titta sig ordentligt i spegeln och fråga sig själv varför jag inte lyckats prestera i de senaste matcherna. Är du rädd för att misslyckas, hoppas du att någon annan ska göra jobbet på planen och på något magiskt sätt fixa biffen? Känner du dig närvarande i matcherna, den där känslan av att vara ett med situationen och bara köra på utan att tänka?

Nu måste också du lyfta dig, alla har ett ansvar men du kan börja med dig själv. Ta nu denna träningsvecka och se till att jobba på en förändring. Det är lätt att sluta sig i sig självt när det går dåligt på planen, men det ska inte du göra. Prata med dina kompisar i laget, diskutera vad som hänt, diskutera vad som kan göras annorlunda, hur ni ska få ihop det. Våga lyfta blicken, ta ett djupt andetag och acceptera utmaningen för vad den är och att det trots allt finns något lustfyllt i det. Det är inte en skräck, det är en spännande utmaning.

Fortsätt att jobba med ditt medvetande under veckan, hitta tillbaka till de små glädjeämnena på fotbollsplanen, det som får dig att älska det du gör. Låt tankar om tillit till dig själv komma fram bland allt negativt surr som flyger runt. Peppa dig själv och dina lagkamrater. Fokusera stenhårt på nästa match. Visualisera för dig själv hur du gör fantastiska aktioner i matchen och att vi tillsammans vinner den.

Du har ett ansvar för att komma förberedd till nästa match, inte bara fysiskt utan också mentalt. Jobba hårt i veckan nu på alla plan för att ni ska lyckas på lördag.

Vi ses i Varberg, vi stöttar er alltid!