Matchrapport: VSK Fotboll – Team TG

Alla förstod nog att det här var en match VSK var tvungna att vinna om man ville behålla serieledningen. Att Carlstad United skulle vinna mot Arameiska framstod som tämligen självklart, det blev 1-8 i den matchen efter att ASIF tycks ha klappat ihop totalt.

Det var tuffa förutsättningar, bastuliknande förhållanden och ett Team TG som inför matchen lovat i lokaltidningen att man minsann skulle störa och kanske till och med överraska dagens motståndare. Spelarna och ledarna i VSK hade på sitt håll också förberett sig på drabbningen. Man hade kommit överens om att man inte skulle begära några extra vätskepauser, värmen till trots – man skulle helt enkelt löpa sönder TG från start, värme eller ej – friskolegrabbarna skulle få krypa ut från Parken denna dag – så gick taktiken.

Så var matchen igång och TG visade från avspark att man minsann inte tänkte parkera någon buss. Man gick till anfall direkt och inom de första 40 sekunderna har man hunnit med ett spelanfall och en långboll som rann ut till inspark för VSK. Anton kastade ut kort till Calle som slår tillbaka till Anton som får slå en lång boll snett uppåt till vänster där Dogge står. Han tvingas hoppa upp och ta ned bollen på brösten, så där snyggt som bara han kan göra och får med sig bollen i steget. Han lägger den framåt i banan till en mötande Hinken som centralt tar emot den framför TGs mittbackar. Dogge går på sin vänsterkant, Simon kommer på högern men det är inget bra läge – försvaret är samlat och Brian är under press. Han vet nog inte riktigt vad han ska göra så han vinklar ut mot höger och drar till bollen omgiven av ett antal röda spelare. Ingen kan ju tro någonting – det är minst 35m till mål – men Hinken får till en kalasträff och bollen seglar över en något överraskad Sudar i TG-målet, helt otagbart och årets mål i VSK. Bollen passerar mållinjen när exakt 60 sekunder av matchen har gått. Snacka om chocköppning.

VSK gör sen en av sina bästa halvlekar under säsongen, den kanske bara slås av första halvleken i hemmapremiären mot Akropolis. TG försöker spela sitt spel att via backlinjen rulla upp den till mittfältet som sen jobbar sig vidare framåt för att försöka nå McNeil med bollar, långa eller korta. Men faktum är att man kommer i princip ingenstans. VSK är som blodiglar i sitt extremt höga presspel – inte sällan är det 3-4 VSKare i eller runt TGs straffområde som hugger på målvakten och ytterbackarna och pressar tillbaka speluppbyggnaden och helt enkelt tvingar någon av försvarsspelarna att i blindo slå bollen framåt, som då nästan alltid vinns av VSK.

Det är en fröjd att skåda hur laget tillsammans genomför sin taktik och verkligen får TG-ur balans och får bollvinster gång på gång. VSK har flera halvchanser i detta läge men det dröjer till den 15:e minuten tills nästa mål kommer och då i form av en omställning som börjar djupt på VSK:s planhalva med att Ravy spelar Hinken vid mittplan som slår en lång boll på Simon som upptäckt en lucka mellan mittbackarna och vänsterbacken. Bollen dimper ned vid straffområdeskanten där Simon ensam dyker upp och utan att bollen nuddar marken får han till en lobb över utrusande Sudar som snyggt seglar in i mål. Obeskrivligt snyggt – klass rakt igenom.

Nu har vi på 15 minuter sett de två snyggaste VSK-målen för säsongen. Hela aktionen från alla inblandade är väldigt precis, ser nästan inövat ut men vi ser också i denna situation det som är problemet för dagens TG. De har backlinjen relativt högt upp och Simon kan ganska enkelt löpa hårt och snabbt och komma igenom bakom – de var inte med på hans genomlöpning. Sen går målvakten Sudar ut mot bollen trots att det är uppenbart att han inte kommer hinna först på den. Hade han stått kvar på mållinjen hade vinkeln på Simons löpning och bollbanan gjort att det inte blivit ett rent friläge för Simon utan någon av mittbackarna hade garanterat hunnit tillbaka innan Simon fått ordning på grejerna. Det var en snygg prestation men TG.s naiva försvarsspel gjorde det möjligt.
Halvleken fortsatte på samma sätt även om VSK tog det lite lugnare.

I Den 37:e minuten kom 3-0 och föregicks av en återkommande prestation under första halvlek, nämligen att Calle Svensson mycket påpassligt kliver upp och möter en boll som är avsedd för McNeil och skapar en omställning. Vid detta tillfälle fortsätter Calle med bollen upp i banan och spelar sen Karwan som slår ut till Dogge som avslutar med ett skott som täcks ut till hörna. Ingen riktig chans men visar på hur snyggt VSK opererar och hur jobbigt det är för TG som sekunderna innan var på väg att skapa något bara för att fem sekunder senare ha en hörna emot sig.

Hörnan slår Boris perfekt på ytan vid första stolpen där det är hög trafik. Sudar går ut men når inte bollen utan den dimper ned på Hinken som nickar den rakt upp i luften. När det kommit ned mot jorden igen möter Ilir den perfekt och nickar in den i mål. Hörnan var verkligen perfekt. Sudar var tvungen att gå ut och försöka mota den – nu hamnar han på halvdistans och Ilir kan lätt nicka förbi honom, hade han varit kvar på mållinjen hade det inte blivit mål. 3-0 och matchen är i praktiken avgjord, om man betänker VSK:s nyvunna förmåga att spela av matcher. Som ett bevis för att det är på det sättet drar Karwan ett skott i ribban minuten efter. VSK är närmare 4-0 än TG 3-1.

Men repliken från TG kommer ändå några minuter senare när man får en frispark i farligt läge som mittbacken Juuso Laitinen snyggt slår in i mål, inte så mycket att säga om – det är en svår frispark för Anton då Jusso kan välja om han vill knorra över muren mot första krysset eller slå den runt mot den bortre stolpen. Han väljer bortre stolpen, Anton är där men når inte bollen.

Så mycket mer händer inte i halvleken. Om vi då summerar så kan vi konstatera att Hinken är inblandad i alla tre VSK-målen. Han gör alltså 3 poäng ett mål och två assist, det är väldigt bra och han har verkligen kommit igång på bästa sätt, precis som vi visste att han kunde men som han inte riktigt visat förrän de sista matcherna. Hatten av för Hinken för den halvleken.

Alla jobbar bra i laget i första halvlek inte minst i det höga presspelet där alla offensiva spelare deltar och där det krävs att alla går all in i sina löpningar för att det ska lyckas. Den här halvleken gjorde alla det och det var vackert att skåda. Vi måste också hålla fram Calle Svensson som gjorde ett antal snygga brytningar på uppspel till McNeil, brytningar som flera gånger ledde fram till omställningar och farligheter, mycket vaket agerat av Calle.

I andra halvlek bestämmer sig TG för att vara aggressiva i början av halvleken och överbelasta hårt på sin vänsterkant. Det ställer VSK lite grann och Lundbäck kommer igenom på kanten flera gånger och slår inlägg som blir farliga. Det tar ett tag innan VSK klurar ut hur man ska få stopp på det. Efter femton minuter stabiliserar VSK spelet och jämnar ut det. Resten av halvleken är inte så mycket att skriva om då VSK spelar av matchen och kontrollerar tillställningen. VSK har några chanser och så har också TG men ingen riktigt farlig. Det blir inga fler mål utan VSK vinner matchen mycket välförtjänt.

I andra halvleken kom Moggia in som gör en klockren insats som städgumma och spelfördelare. Han är given i den positionen hela matchen när han är redo för 90 minuter. Även Koyar och Emir kommer in och för första gången i år får vi se att Emir är en bra anfallare när han får spela där han ska, han är nära att göra 4-1.

Den här matchen vann VSK för att man till 100% lyckades genomföra sin taktik där man inte tillät TG att skapa något organiserat spel. TG underlättade för VSK genom att ibland spela naivt i försvarsspelet. Vi konstaterar att ökenhetta och att inte vätskeersätta under match verkar vara melodin för VSK. Vi hoppas på en tropisk sommar och höst.

Det här var en skön arbetsseger i bastuvärme och spelarna kan vara nöjda med ett gott dagsverke. Gladast ska så klart Hinken vara som gör en fantastisk första halvlek.

Nu var 1 av 3 matcher vunna denna vecka – Wonder Week går vidare – two to go. Närmast står Umeå FC på tur på nationaldagen – bara boka flyg och stötta laget på plats!

Bilden är från en match på Arosvallen på 1950-talet