Matchrapport VSK – LSK: 2 – 1

Inför matchen mot Ljungskile hade VSK spelat 5 matcher och endast skrapat ihop 6 poäng, och känslan var att grönvitt hade förtjänat några fler poäng. Förtjänar man verkligen poäng kanske några av er undrar, och nej det gör man inte egentligen, utan man ser till att ta sina poäng och det var exakt vad hemmalaget skulle göra idag. Man skulle ta sina 3 poäng!

Timmen innan matchstart stod det klart att Anton Fagerström inte var redo för spel, och med Daniel Svensson skadad sedan tidigare, så fick 17-årige Sebastian Selin helt enkelt göra debut i Superettan!

Första halvlek var ett sömnpiller i 30 minuter. Matchen präglades av ställningskrig där bortalaget fokuserade just på den andra delen av ordet: krig! Det smälldes rejält i närkamper och i många fall var det på gränsen till gult kort, men få delades ut. Hemmalaget hade väldigt svårt att luckra upp Ljungskiles defensiv och första halvtimmen skapades inget av värde. Istället skulle det bli 3 intensiva minuter i slutet på första halvleken. Det började med en frispark för grönvitt där Tronêt slår en perfekt frispark som matchens gigant Jonas Hellgren petar in bakom en chanslös hemmamålvakt.

Många trodde nog på islossning när Filip kommer ren med målvakten bara minuten senare, men på osjälviskt manér passar han till Karwan som försöker tunnla målvakten som dock gör en fin räddning. Direkt i omställningen kommer gästernas Axel Pettersson i ett fint läge men blir nerdragen av David Engström bara centimetrar utanför straffområdet och frisparksläget är kalasbra. Frisparken slås sedan bara någon decimeter utanför Sebastian Selins vänstra stolpe.

Inom loppet av 90 sekunder skapas 3 kalasfina lägen som alltså resulterar i ett mål för hemmalaget, ett resultat som också står sig till pausvilan. Om vi nu tyckte att första halvlek var medioker från hemmalagets sida, så är det ingenting mot den andra halvleken.

Bortalaget åt sig successivt in i matchen, och med 3 byten i minut 64 fick man än mer kraft framåt och VSK hade mycket svårt att få till ett organiserat anfallsspel. Fler och fler halvchanser skapades, och när sedan kvitteringen kom i den 81:a minuten kändes det surt men riktigt rättvist. Gästerna kändes hetare och bättre än våra grönvita hjältar, och i ärlighetens namn såg segerviljan inte sådär jättehet ut.

Var man nöjda med oavgjort? Svaret på den frågan fick vi med matchens absolut sista spark, där VSK, på en intränad frisparksvariant lyckas sätta in 2-1 av inhoppande Douglas Karlberg. Segern var ett faktum, och just idag kändes den nästan lite som ett rån mot ett bortalag som absolut var väl värda sin poäng. Men tur jämnar ut sig över en hel säsong och den brist på tur vi kanske saknat tidigare fick vi tillbaka idag.

SPELARKRITIK

Det är tyvärr väldigt svårt för anfallet att få till några bra och farliga chanser i dagens match. Awad känns ofta väldigt vilse, och vid många fall är han nere i eget försvar och hämtar bollen och är sällan på ”rätt” ställe för att skapa ordentlig oreda för bortaförsvaret. Filip har också väldigt svårt på sin kant att få ut mycket vettigt. Det ser faktiskt oroväckande trögt ut för så pass skickliga spelare. Saknas självförtroendet?

Matchens gigant är annars Jonas Hellgren som växt in i denna säsong väldigt fint och spelat upp sig för varje match så här långt. David Engström känns också som den försvarsgigant som man önskat och i honom har vi en av seriens absolut bästa spelare.

Men vi måste också ge ett stort extra + till den långa och unga Selin i målet. Att kliva in i en sån viktig match i en sån viktig roll är tufft, men han gör det med bravur. Inga onödiga risker, utan ingav ett lugn och säkerhet. Det kändes riktigt skönt, och frågan är om inte han petade Danne som andremålvakt i truppen?

SUMMERING

Det finns en sak vi kan ta med oss idag. Vi vann! Tidigare har det funnits bra intentioner i spelet och farligheter framåt men då allt som oftast med tappade poäng. Idag blev det tvärtom. Vi tog 3 poäng, och det är vad vi behöver ta med oss till nästa match mot Akropolis. Nu får vi också vila i en dryg vecka, och vi får hoppas det ger det självförtroende vi behöver för att hitta tillbaks till ett bättre och mer kreativt anfallsspel. Känslan är att vi kan kräva ut lite mer och lite bättre ur truppen vi har.