Säsongen i Superettan närmar sig och med den också uttalanden från klubbarna, experterna och lagens supporter om vilken placering man hoppas eller tror man ska nå när serien summeras i november.
Vanligaste kommentaren från tränarna och supportrarna från många klubbar är att man hoppas på att bli ett ”mittenlag”, alternativt om man har lite högre ambitioner att man ska bli ett ”topplag”. En annan relativt vanlig kommentar är att man ska klara sig kvar utan kval.
Inget lag ska så klart kvala eller än värre, åka ur. Hur man än vrider och vänder på saker och ting när det gäller klubbarnas egna uttalanden om årets placeringar, kan alla inse att det kommer vara väldigt trångt att kunna bli ett ”mittenlag” med alla som vill bli det.
Vi har försökt titta på statistik från Superettan om hur lätt eller svårt det är att bli ett ”mittenlag”
Låt oss först definiera vad vi menar med ett ”mittenlag”.
I Superettan finns totalt 7 platser som ger nedflyttning/uppflyttning eller chans/risk därtill. Dessa platser går så klart bort när vi pratar om mittenplaceringar.
För att räknas som mittenlag ska man ju inte heller ”riskera” att hamna på kvalplats uppåt eller nedåt, då är man ju mer av ett topplag eller bottenlag.
Med det resonemanget kan man säga att platserna 6-11 i tabellen skulle kunna sägas vara en mittenplacering. Det är placeringar som rent positionsmässigt inte gör att man associerar positionen med att man tillhör toppen eller botten.
Vi kanske är lite snälla här, man skulle lika gärna kunna hävda att det bara är mittenpositionerna 8 och 9 och de som är direkt närmast dvs 7 och 10 som är de sanna mittenlagen. Positionerna 6 och 11 skulle kunna sägas vara för nära respektive ända av tabellen.
Men eftersom alla vill vara mittenlag så ska vi ge så många som möjligt chansen. Så 6 av 16 positioner i tabellen är alltså mittenlagspositioner.
Tittar vi på det hela poängmässigt ser vi att för att nå position 11 i tabellen krävs det de flesta år 35-36 poäng. För position 6 är det lite större variation med runt dryga 40 poäng och uppåt mot 47 poäng är vanligast förekommande.
Position 6: Medelvärde 45 poäng
Position 11: Medelvärde 36.4 poäng
Poäng för respektive år 2000-2018 i Superettan för två olika platser i tabellen
I Superettan brukar segraren ha drygt 60 poäng om man tittar historiskt. De som brukar åka ur har oftast runt 20 poäng. Det innebär att ett vanligt år i Superettan har du en poängdifferens på 40 poäng mellan topp och botten. Att vara ett mittenlag i Superettan är svårt. Spannet poängmässigt är bara 8.6 poäng i genomsnitt där mittenlagen återfinns och vissa år så lite som tre poäng.
Med andra ord, skillnaden är mindre än en fjärdedel av den normala skillnaden mellan vinnaren och det lag som åker ur, trots att ”mitten” i tabellen är mer än en tredjedel av tabellens positioner. Det är tjockt i mitten.
Sammanfattningsvis är det svårt att bli ett ”mittenlag” i Superettan, konkurrensen är mördande, vilket tar sig uttryck i att det är ett snävt poängspann att pricka in. Vidare är det bara sex av sexton lag som faktiskt kan vara det, trots att många fler aspirerar på att vilja vara det.
Vi tar en titt på hur årets lag i Superettan har lyckats med att vara ”mittenlag” tidigare i seriens 19-åriga historia.
I tabellen anger vi hur ofta du hamnat som mittenlag (M) uttryckt i procent av tidigare säsonger i SE. Vi anger också hur många gånger du hamnat över (+) och under (-) mitten. Till höger ser man hur många säsonger de olika klubbarna spelat i Superettan.
Eftersom mittenplaceringarna i vår definition är sex platser av sexton möjliga, gör det att mittenplaceringarna är 37.5% av alla positioner i tabellen. Det vill säga, har du hamnat på en mittenposition i tabellen i 37.5% av alla säsongen i SE är det precis vad slumpen skulle ha gett om vi slog tärning om positionerna.
Nedan går vi igenom de lag med mest procentuellt sett flest mittenplaceringar och kommenterar hur vi tror det kommer se ut i år.
Norrby IF: Har bara två SE-säsonger men hamnat i mitten vid båda. Utifrån den statistiken och vad de presterat så här långt på försäsongen är det mycket troligt att de hamnar där igen.
GAIS: Har nästan alltid hamnat i mitten under sina år i SE och får därmed sägas vara ett klassiskt mittenlag. Om de skulle klara av att hamna här även i år ska man nog se det som en i det närmaste överprestation.
VSK: Siktar på att etablera sig som mittenlag i Superettan. Statistiken är med klubben i deras strävanden.
J-södra: Går nog i tankar att ”slå” statistiken och hamna ovanför en mittenplacering i år. Men vi får väl se hur det går med det, statistiken är talande. Av klubbens nio säsonger i SE har 5 slutat i en mittenplacering, klart över vad det statistiska snittet borde gett och trots hur svårt det är att hamna där.
Degerfors och Brage: är precis så mycket ”mittenlag” som man får en känsla av när man hör deras namn nämnas i fotbollssammanhang. De hamnar sällan ovanför eller under utan håller sig oftast där i mitten. De lär bli så i år igen, tror vi.
Som vi ser i tabellen finns det fyra lag som ligger på procentsatser mellan 33-40% mittenplaceringar. De ligger på det förväntade statistiska snittet, det vill säga, var tredje säsong i SE kommer de hamna på en mittenplats, i medeltal.
Sen har vi en speciell klubb i Östers IF som trots nio säsonger i Superettan vägrar att vara ett mittenlag. Ingen gång har man hamnat där utan bara över eller under. Chansen att trenden fortsätter är stor då de siktar på att vara ett topplag i år.
1 thought on “”Mittenlag” – alla vill bli det – men hur går det till?”
Comments are closed.