Mycket glädjande att se Grönvitt spela ut hela sitt register.

Det har suttit långt inne för VSK Bandy den här vintern. Längre än på väldigt många långa säsonger. Jag hade faktiskt gett upp ett tag. Laget har förvisso blixtrat till några gånger men de bra matcherna kunde inte förvaltas. istället följdes de av sämre diton. Varken stabilitet eller kontinuitet har kunnat skönjas.

Vis av tidigare erfarenheter borde jag dock vara införstådd med att det här laget aldrig ska räknas ut. Nu är det den tid när laget burkar vara som bäst och nog känns som landslagsuppehållet gjort gott? Ikväll, mot Broberg/Söderhamn, vågar jag påstå att laget stod för säsongens bästa insats.

Jag ska inte dra några förhastade slutsatser av insatsen men det var mycket glädjande att se Grönvitt spela ut hela sitt register.

Det var kontrollerat på mitten, de tidigare nonchalanta bolltappen existerade inte. Laget spelade med aggressivitet och pressade ner Broberg i knät på sin målvakt, Max Bergström. Gästerna gjorde visserligen matchens första mål men därefter var det bara VSK.

Mittfältet tog kontrollen, Pontus Vilén svarade för en av säsongens bästa insatser och lagets forwards hittades med långa passningar vilket bidrog till att bortalaget trycktes ner.

Jesper Hermansson kvitterade på hörna och sedan flöt det på i en strid Grönvit ström. 5-1 blev halvtidssifforna, extra minnesvärda var målen som innebar 3 respektive 4-1. Vid 3-1 förvaltade Martin Landström en lyra av Vilgot Müller på bästa sätt. Bolltrollaren tog ner och smekte in bollen i samma moment. 4-1 var ett mönsteranfall där Robin Andersson satte bollen i mål efter en suverän sista pass av Pontus Vilén.

VSK fortsatte att kontrollera i andra. Stabilitet, press och åtskilligt med fina anfall präglade halvlekens första del. Det var inte minst härligt att se Christoffer Fagerström glimta till ibland med sin fart och kraft, den har saknats och blir en ruskig tillgång framgent.

Han fick kröna sin insats med en makalös genomåkning som resulterade i 8-3. Jublet var påtagligt vid målet. Fager var påtagligt lyckligt och publiken jublade i lättnad över att en viktig nyckelman just svarat för ett verkligt klassmål.

När domaren, Jacob Liljegren, satte pipan i munnen, kunde slutresultatet 11-3 konstateras. Det var med en skön känsla publiken kunde lämna arenan. Stabilt, säkert och riktigt underhållande! Med den här segern och insatsen i ryggen blir det oerhört tillfredsställande att ta sig an Sirius i Uppsala på fredag. Jag hoppas att det blir en stor skara VSK:are på plats!