När besvikelsen lagt sig ska vi vara stolta!

Det är som bekant alltid segrarna som skriver historien. När historien om gårdagens SM-final skrivs formuleras den således som att Villa krossade VSK. Att det aldrig var något snack. Siffrorna, 8-4,, kan tyckas tala sitt tydliga språk, men idrotten är mer komplicerad än så. 

I den första halvleken var Grönvitt väl så bra som förhandsfavoriten.  Det var faktiskt två lag som bjöd upp till en magnifik bandydans. Jag fick nästan nypa mig i armen ett par gånger, hur kan de göra så, i den farten?

Ett tag trodde jag att detta Grönvita manskap var på väg mot något bragd-artat. När Landström trollade in 2-2 kändes det underbart. VSK höll liksom minst jämna skär med ett Villa som också levererade bandy av högsta klass. Glädjen över Landströms mål skulle dock snart grusas via snabba Villa-mål. 2-2 blev snabbt 2-5, riktiga skitmål! Energin förbyttes närmast till apati.

I den andra halvleken försökte VSK komma tillbaka. Hade mycket boll i början, Simon Jansson var nära att ta sig igenom ett par gånger men drogs ner av ett omilt Villaförsvar. Han borde nog ha fått något frislag men nobbades av domaren. Vid ett av tillfällena kontrade Villa och satte, signifikativt för matchen, 2-6 genom Jocke Andersson.  Där och då dog dramatiken.

Några reduceringar på slutet gjorde att det ett tag stod 7-4 men dramatiken uteblev, det var för sent. Johan Löfsedt fastställde slutresultatet med sitt 8-4 i slutet.  Guldjubel hos de blåa.

Det var med oerhört tunga steg som man lämnade studenternas IP och tog sikte på bussen Inte många ord utbyttes under promenaden. I mörkret trampandes på slängda VSK-vimplar begrundade vi mest finalödet.  VSK var ett tag på väg att rubba Villa och därigenom svara för sin kanske främsta insats någonsin. En sjujävla bragd iså fall. Några snabba Villamål ändade den förhoppningen brutalt.

Med en natts perspektiv så är besvikelsen någon mer resonlig idag. Den har fått sällskap av stolthet över vad detta Grönvita lag faktiskt har åstadkommit under säsongen. Jag är någonstans också glad över att ha fått uppleva en final av det här slaget. Den bästa och mest välspelade på många år.

Villa är en värdig mästare. Vann serien och gick som en bulldozer genom slutspelet. Ett lag har kunnat mäta sig med dem glimtvis i vinter och det är VSK. Igår kväll hade man med visst flytt kunnat ge den här finalen en annan riktning. Det känns fortfarande lite surt när jag tänker på det men den tyngsta besvikelsen har som sagt blandats med stolthet.

VSK bandy har tystat sina tvivlare, gått från klarhet till klarhet. Stått upp för varandra och aldrig gett upp. Dessutom har man spelat en enormt underhållande bandy. Det nådde nästan ända fram. Bara VIlla stod i vägen. Talar vi om vägen till mitt hjärta fanns emellertid inget som hindrade lagets väg. De har gått direkt dit. Tack för en fantastisk säsong!

Matchens hjärtan

💚💚💚 Magnus Joneby

Klev på nytt fram som den stora härföraren. Har haft ett fantastiskt slutspel. Den ultimate kaptenen!

💚💚 Martin Landström

Fantastiska toppar i  första halvlek. Suverän bollkontroll i hög fart och avig med sin högerfattning. Spelade fram till 1-1 och gjorde drömmålet som innebar 2-2. Dock blandade han briljans med ren huvudlöshet som b.la orsakade ett av Villas tunga mål i slutet av första. 

💚Oscar Gröhn

Efter en ojämn säsong har Gröhn studsat upp rejält på slutet. Mer aggressiv än tidigare. Får göra ett tröstmål också.