Nu är det dags att hitta tillbaka till bandyn

Låt mig börja med att erkänna att jag är en usel bandysupporter. Det finns inget du som läsare kan anklaga mig för som kommer att få mig att tvivla på det. Jag vet att det är sant och jag har slutat att skämmas för det.

Även om jag redan från början var mer intresserad av fotbollen så har bandyn alltid funnits där. Sida vid sida har de grönvita klubbarna gett färgerna dess betydelse. VSK Bandy har var den stora klubben i den lilla sporten och VSK Fotboll den (ursäkta uttrycket) lilla klubben i den stora sporten.

När VSK Bandy radat upp SM-finaler och guld har VSK Fotboll bjudit på dramatik och tårar. Tillsammans har de bjudit på både tragedi och komedi.

Då, för ungefär 25 år sen, när jag började följa VSK, hade jag ingen aning om vad som skedde bakom kulisserna. Jag visste inte vem som var ordförande eller hur klubbarna samarbetade. Det var sporten, matcherna, passionen, läktarkulturen och självklart gemenskapen som lockade. VSK var Västerås och Västerås var VSK.

Även om bandyintresset hade svalnat en aning redan innan VSK Bandy och VSK Fotboll bestämde sig för att samarbeta innebar konflikterna som följde att min lojalitet till bandyn fick sig en rejäl törn. Kärleken till laget, spelarna och klubbfärgerna har hängt kvar, men engagemanget och intresset för klubben klingade av.

Känslan i hjärtat påminner om när man blivit sårad av någon man älskar. När någon man förklarat sin kärlek för hånar och förnedrar en. Då kan det vara rätt att glömma och gå vidare.

Men den här krönikan handlar inte om vem som gjort rätt eller fel. Det har vi skrivit om tidigare och den som är intresserad får leta vidare. Den här krönikan handlar om en usel bandysupporter som försöker ta sitt förnuft till fånga och stötta klubben han älskar. För ibland går det att börja om och hitta tillbaka till varandra. Och nu är det dags för mig att hitta tillbaka till bandyn.

Jag vet att det inte Gripen borta en regnig tisdag i november, men för en usel bandysupporter och finalhjälte som mig behövs det en sjuhelvetes semifinalvecka för att väcka bandydjävulen inom mig och hitta tillbaka till en förlorad kärlek.

Vi ses på läktaren!

/JL