Efter måndagens förlust på Sävstaås skrev jag att VSK befann sig i en gigantisk uppförsbacke som gav mjölksyra bara vid tanken. Vi befinner oss fortfarande i backen men ikväll tog vi oss upp för den första etappen med rejäla steg.
Det var åtminstone i drygt 80 minuter säsongens match från Grönvitts sida. Ett aggressivt hemmalag som stod upp för varandra, låg tätt på motståndarna och anföll med fart match. När Robin Andersson satte 7-2 knöt man näven med en lättad känsla. Pertti Virtanen var Bollnäs bästa spelare fram till dess. En viss fingervisning om vilken match det handlat om.
Sedan följde några kärlkrampsframkallande minuter när gästerna tilläts reducera genom Fagerström gånger och två och Michelsson. Från defilering till nagelbitare. Scenförändringen blev en skoningslös påminnelse om mötet lagen emellan i elitserien. Micke Carlsson tog dock en välbehövlig timeout.
Därefter gick VSK ut med viss fattning. Bollen studsade paniskt nära Kjellssons bur vid några tillfällen, men närmare än 7-5 kom inte gästerna. När Oscar Gröhn satte definitiva 8-5vkunde vi andas ut.
En nödvändig seger som tvingar fram en fjärde match i serien. En liten dos oro smög sig in i och med gästernas sena reduceringsmål, det kan ge dem onödig luft under vingarna inför lördagens match. En 7-2 seger hade känts jäkligt tung att ha i ryggen inför rind fyra.
Den känslan överskuggas dock av tron på att en vändning nu är möjlig. Ikväll spelade VSK som laget måste göra i slutspelet. Mossberg och Hellmyrs fick inte tillstymmelse till tid. Rasmus Sjöström var en rese längst bak, Tobias Holmberg vann dueller och bistod den krigande kaptenen Magnus Joneby. Framåt så visade Landström upp stora delar av sitt briljanta register och Robin Andersson bidrog med slit ute på planen, utöver sina tre baljor.
Jag kan välja att fortsätta radda upp namn men måste stanna någonstans. Laget VSK visade vilken kvalitet som finns i gruppen. Man har faktiskt inte varit i närheten av kvällens nivå tidigare. Det väcker hopp och tro. Nu beger vi oss till Sävstaås på lördag och ger Bollnäs en sjujävla match.
Efter matchens slut var det lättnad och beslutsamhet som präglade alla – såväl spelarna som publiken. En lättnad över segern och en beslutsamhet över det jobb som ligger framför oss. Ingen euforisk glädje, mer en unison näven som knöts. Tänk er tennisspelaren som vunnit ett viktigt game och insett att han har häng på matchen så förstår ni känslan.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Att vinna en halvlek med 7-2 mot Edsbyn talar ett ganska tydligt språk
Besvikelsen är fortfarande stor men längtan efter revansch är ännu större
Bygg en ny bandyhall och gör den gamla till mässhall