Nu har förhoppningsvis en mental knut lösts upp

Psykologins makt är stor inom idrotten, fotbollen är inget undantag. Oftast har den en långt större inverkan än vad åskdådarna på läktaren, eller numera framför tv och datorer, vill kännas vid. Fråga tennisspelaren som äntligen bryter motståndarens serve efter en lång period av dåligt spel. Eller varför inte, fotbollslaget som avgjort en match med matchens sista spark.

Det senare exemplet gäller just VSK Fotboll efter kvällens batalj med Ljungskile. Att påstå att trepoängaren satt långt inne är en underdrift. Grönvitt såg ut att styra matchen och fick också in 1-0 via Jonas Hellgren. Proppen ur hoppades vi där och då men nja, det ville sig inte riktigt. Tempot var lågt och framåt var det svårt, yttrarna fick inte grepp om bollen och Karwan hade det kämpigt i närkampsspelet.

Den andra halvleken var en dyster historia. Det kändes som om Grönvitt bjöd in bohuslänningarna i tillställningen. När Linus Dahl lämnades mer än lovligt ensam framför debuterande Sebastian Selin (all respekt till honom för insatsen) och till äts att kvittera fanns det nog ingen Grönvit själ som gjorde annat än gav upp. En fet ridå ner rätt framför ögonen var känslan.

Som ni vet är det dock inte över förrän den feta damen sjunger och det dröjde ända till matchminut 94, men som hon skrålade då, när Douglas Karlberg tåade in den i alla avseenden förlösande bollen fram till 2-1.

Efter några till viss del oturliga poängtapp och en till stora delar sämre insats mot Sundsvall senast var det ohyggligt skönt. Det var inte logiskt sett till matchen, en match som knappas rosade någon marknad ur spelmässigt hänseende.

Det är dock en match vars avslutning och slutresultat jag tror kommer fungera som en rejäl injektion inför fortsättningen. Det finns naturligtvis fortfarande frågor som ännu inte fått svar. Exempelvis om dribblandet med försvarsuttagningarna, varför inte Span får chansen från start, hur Awad och Filip ska fungera tillsammans samt vem som ska axla den centrala forwardsrollen?

Frågor som säkerligen präglat inledningen av säsongen. Den största anledningen till det svajiga spelet vågar jag dock påstå har med annat att göra, psykologi. Den har som sagt ofta betydligt större betydelse än vad vi vill göra gällande. Nu tror jag att en mental knut har lösts upp och vågar hoppas på en betydligt bättre fortsättning.