Nu kan vi ta oss an Skövde med gott självförtroende

Fy fan vad segrar är sköna! Särskilt om de sitter långt inne och utgörs av en vändning. VSK:s bortamatch mot Östersund ikväll blev just en sådan. Bara dagar efter den rätt mediokra insatsen mot AFC hyste jag tvivel på förhand. Skulle Grönvitt, med en innan hårt matchad Simon Johansson på sidan, orka ladda om?

Svaret skulle bli ett ja, om än ett ganska utdraget sådant. VSK började bra och var det bättre laget. Pressade högt och lyckades via det åstadkomma en del.

Det var kanske ingen fulländad insats men gästerna kunde och borde haft ledningen i paus med något mål. Viss oskärpa hindrade emellertid ett sådant scenario. Jaheem Burke briljerade genom att utmana konstant men hade problem med de avgörande momenten. 0-0 blev paussiffrorna.

Den andra halvleken var sedan inte gammal när hemmalaget Östersund spräckte målnollan. Detta på sin kanske första chans i matchen. Målet blev ett tungt slag för VSK som hamnade i en spelmässig svacka med lågt tempo och mycket bolltapp.

Med några byten skulle dock VSK ta sig tillbaks i matchen och få ett visst kommando. Med kapten Johansson, forne poängspelaren Filip Tronét och Jabir Ali på planen kändes det åtminstone som en poäng var inom räckhåll. En utvisning på förra årets VSK-lån, Theodore Rask, skulle innebära en biljett till mer än så.

VSK kvitterade nästan direkt på utvisningen genom nämnde Tronét. En mental smäll för hemmalaget ÖFK. Grönvitt förde också spelet av förståeliga skäl med en man mer men hemmalaget var farliga genom omställningar som naturligt kommer när ett lag jagar segern. Vid några tillfällen slet jag mitt hår i ren panik.

På stopptid kom dock det så underbara avgörandet. Via Frederic Nsabiyumva på hörna. Backresen som varit prickfri och blivit Grönvitts viktigaste spelare sedan sin ankomst förra året nådde högt och skickade in bollen i nät. 2-1 och en på förhand oviss match fick ett underbart slut med tre ruskigt fina poäng.

Det var sura miner från Östersunds håll efter matchen men i mina ögon var det en rättvis seger för VSK. Visst hade hemmalaget kunnat kontra in något mål under gästernas slutforcering men över 90 minuter var Grönvitt det bättre laget.

Oerhört skönt som sagt att få det här svaret bara dagar efter den mållösa drabbningen mot AFC. Tänk att det VSK som förra året darrade vid varenda slutskede nu redde ut slutminuterna med bravur. Imponerande!

En extra eloge till de tillresta supportrar som tappert stöttade sitt lag, det bidrog definitivt till vändningen. Nu är VSK tvåa i tabellen och kan ta sig an Skövde hemma på lördag med gott självförtroende. Vi ses då!