”Nu klär vi hösten i Grönvita färger”

Vissa dagar leker fotbollslivet. Man beger sig till arenan med blå himmel över sig, en sol som skiner, ett lag som går från klarhet till klarhet och håller till i tabellens toppskikt.. Andra gånger är det tuffare.  Höst, blåst och regn samt ett lag som kämpar för att överhuvudtaget hänga kvar. Ångest i dubbla avseenden.

Det är i ett sådant skede vi VSK:are befinner oss i nu. Tufft och nervöst.  VSK har dock tre matchbollar kvar för sin fortsatta existens i superettan. Den första sätts i spel på lördag. Det är nu vi behövs som mest. Vi har några tuffa helger framför oss men ur sådana lägen föds de skönaste upplevelserna för supportrarna.

Det som en gång varit är passé. Från lördag börjar en ny tideräkning, det är den första av tre helger där allt avgörs. Vi kan snacka taktik, 4-3-3 eller 3-5-2? Vi kan också stånga oss blodiga över vilka som ska lira från start. Allt detta är emellertid sekundärt. Det börjar med klubbmärket. Kärleken till det fäller avgörandet.

Vi på läktaren har en av de största nycklarna Vill vi så kan vi erbjuda superettans bästa publikstöd. 

Det finns så mycket hängivenhet bland VSK:s fans. På somrarna kan man hitta klistermärken med den Grönvita loggan på de mest obskyra av semesterorter.  På alla bortamatcher, från Trelleborg och uppåt syns och hörs klacken. Det är få klubbar förunnat att ha ett sådant stöd.

Jag tänker också på VSK Bandys bortamatch mot Hammarby på Zinken i vårvintras. Enerverande snöfall och iskall vind innebar besvärliga förutsättningar för spelarna. Samma väder fick dock publikskaran att hålla ihop och sjunga fram sitt lag. Jag tror faktiskt att varje VSK-spelare växte en decimeter av stödet och dessutom kände sig som 12 istället för 11.

Jag vill överföra bortastödet även till hemmamatcherna och i synnerhet på lördag, mot Mjällby. Det finns en växel ytterligare för fansen hemma på parken.

När en hel arena är tapetserad i läktarsång, då spelar det yttre omständigheterna ingen som helst roll. Då står man med gåshud och extatisk känsla. Alldeles oavsett om snön yr eller regnet faller.

Så var det på Zinken och så vill jag ha det på lördag. 12 VSK-spelare som var och en vuxit med en decimeter är fler och större än 11 Mjällbyspelare. Det är risk för rusk, blåst och småspiksregn. Men vi skiter i det. Vi klär istället hösten i Grönvita färger och bär fram laget genom den första av tre matchbollar.

Det är ju varken arenans utseende eller vädret som avgör atmosfären under en match. Det är folket. Förenas i sång och arenan känns mindre grå. Förenas i i hopp och hösten känns mindre betydelsefull än en blindtarm. Om folket vill så bär folket fram laget.