Det handlar tveklöst om en liten formsvacka för VSK Fotboll just nu. Något annat kan inte sägas. Spelet klaffar inte som innan och spelarna är lite sämre individuellt. Det började synas mot Helsingborg, även om laget då lyckades vända. Sedan har det fortsatt. Nära på ointagliga tolv poäng ner till allsvenskt kval har efter dagens mediokra 0-0 match mot Brage blivit nagelbitande fem.
Efter en hysteriskt regnig natt var det svårt att sia om hur många av alla biljettinnehavare som skulle bege sig till Parken för årets gratismatch. Mitt på dagen förbättrades väderläget avsevärt och det var en skön uppladdning på Coppersmith timmen innan matchstart. Samtidigt som bandybrorsan tvålade dit Rättvik i betongtemplet intill kom människor i stora klungor redo att ta sig an bästa möjliga gratisunderhållning.
Om de yttre förutsättningarna till sist blev bästa möjliga var det lite si och så med underhållningen från planen. Matchen började i ett lågt tempo och mycket bolltrampande. Det var först under halvlekens sista kvart som VSK visade vad man kan. Där fick vi se bitar av det starka fotbollslag som årets Grönvitt är.
0-0 skulle dock bli halvtidssiffrorna men med tanke på avslutningen var åtminstone jag förväntansfull. Det här skulle gå vägen. VSK var det bättre laget och utdelningen skulle komma förr eller senare. Till en början såg det också ut lite som under avslutningen av första halvlek. VSK förde spelet och tempot var bättre än under inledningen. Det verkligt vassa chanserna uteblev emellertid.
Tidigare har jag beskrivit VSK:s metodiska anfallsspel, där man inte slänger iväg skott, i positiva ordalag. Idag var det för mycket av den varan. För mycket bollhållande och letande efter det perfekta skottläget.
Tids nog uteblev även den lilla intensitet jag anade i början. Trots att spetsar som comebackande Jaheem burke och ibrahim Diabeté äntrade planen kunde inte hemmalaget skapa någonting. Efter en rätt hygglig inledning på halvleken var det nu en ganska bedrövlig offensiv vi fick se. Något enstaka skott avlossades högt, högt över och inläggen var hopplösa.
Ibland kan det vara väldigt svårt att möta en försvarande motståndare men i eftermiddags tycker jag att VSK var sin egen värsta fiende. Matchen slutade 0-0 och undantaget sista kvarten av första tycker jag det var en dålig insats.
Nu kommer ett tacknämligt landslagsuppehåll. Då kan Kalle och Rubin åtgärda en del saker med spelet. Vissa spelare behöver träna mer för att komma tillbaks, andra lär kanske vila lite efter ett intensiv t matchande i sommar.
Måndagen den 18:e september rullar resan vidare. Då gästar VSK jagande Öster i Växjö. Det lär bli en minnesvärd match. Blir det seger då kan vi vika ihop formsvackan till en boll och slänga den i närmsta papperskorg. Blir det å andra sidan förlust, väntar en fruktansvärt gastkramande avslutning av serien. En sak står säker, vi måste spela bättre än idag för få en lycklig utgång på matchen!
Jag är i skrivande stund ganska tacksam över att det är så pass lång tid tills dess. Är jag orolig med tanke på den stundande formsvackan? Definitivt med tanke på vad som ligger i potten i höst. Däremot är formsvackor ofrånkomliga över en lång säsong. Inget lag skonas, inte ens Manchester City. Jag vet hur bra VSK kan spela och är övertygad om att man hittar tillbaka till det inom kort.
Dessutom är det lite hisnande att vi befinner oss i en svacka och ändå har fem pinnar ner till allsvenskt kval. Allsvenskt kval, något som för ett år sedan känts otroligt främmande! Nu skakar vi av oss de sämre insatserna och tar sikte mot en fantastisk avslutning på serien!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday