Nu väntar en femte och avgörande match hemma i betongbunkern.

Semifinalserien mellan VSK och Edsbyn har varit en psykologisk maktkamp av sällan skådat slag. Som supporter har jag lidit alla helveteskval under de fyra mstcher som hittills spelats. Ikväll pendlade mitt sinne från djup oro till stor glädje och stolthet. Att med kniven mot strupen åka upp till Hälsingland och vinna med 7-1 är oerhört imponerande.

Den här serien har handlat om att få på hål sin motståndare och sätta sin prägel på matcherna. För VSK:s del att få isär motståndarnas försvar och kunna anfalla med den kraft och bredd som är klubbens signum.  För Edsbyns dito att kombinera det täta försvarsspelet med kontringar som skär hål  i VSK:s kollektiv. Det är 2-2 i matcher men också 2-2 i den rent psykologiska kampen.

Jag var givetvis nervös kände ovisshet på förhand, anade dock att chansen fanns där. Det VSK som äntrade isen var också helt opåverkade av onsdagens tunga förlust.

Uppbackade av högljudd bortaklack inledde man starkt. Försökte metodiskt nöta ner Edsbyns mastodontförsvar.  Det handlade inte om någon villkorslös attackbandy, en sådan hade straffat laget. Istället var det en tålmodig jakt efter luckor och ytor. Taktikern skulle i högsta grad visa sig gångbar. Edsbyn var förvisso inte ofarliga, en omutlig Kjelle fanns dock där det osade katt i eget straffområde.

Man hade tagit fasta på det som var den Grövnita snackisen inför matchen. Att vara bättre i såväl defensivt som offensivt straffområde. Försvaret, under ledning av Rasmus Sjöström, låg tätare på och tvekade inte att trycka till sina motståndare på ett tillräckligt men inte överskridande sätt. Framåt kom också chanserna. Man försökte bryta igenom på kanterna, via passningar och genom soloräder. Christoffer Fagerström förvaltade också en genomåkning av Tobias Nyberg och satte matchens första mål.

1-0 följdes så småningom av både 2 och 3-0. Tvåan var ett hörnmål av försvarsgiganten Ramme Sjöström, som i övrigt briljerat med både brytningar och uppoffrande spel under matchens första 45. Trean bestod av en soloräd från Fagerström som tack vare en målvaktstavla av Henrik Karlström kunde dubbla sin målskörd. 3-0 innebar ytterst sköna paussiffror.

Jag var väldigt till freds med VSK.s insats. Oerhört starkt att tre dagar efter en tung hemmaförlust kliva in på bortais och svara för en nära nog fulländad första halvlek. Ett litet exempel är att man lyckade behålla boll i fyra, fem minuer i slutet av halvleken.

Något lugn infann sig emellertid inte. Det hade varit dumdristigt. Edsbyn hade i alla tre tidigare matcher visat vilken tuff motståndare man är, en tidig reducering och det hade kunnat bli en gastkramande nagelbitare.

Hemmalaget började också mer initiativrikt, försökte komma in i matchen. Vid en hörna i minut 51 upptäcktes en spricka i isen och lång paus följde. Skulle något lag dra nytta av den lilla scenförändringen? Hörnan blev resultatlös och VSK kunde sedan spela precis som man ville. Låta Edsbyn ha boll men pressa och hela tiden ligga på kontring.

Förmodligen blev VSK:s stora ledning från den första halvleken en mental nådastöt för Hälsingelaget. En kombination av Grönvit skicklighet och slarv från hemmalaget ledde hur som helst till en smärre utspelning. Martin Landström avancerade elegant in 4-0, Daniel Johansson följde upp med 5-0 och Jeppe Hermansson ”slagkottade” in sexan. I takt med målen sjönk Edsbyn som en sten och anförda av nämnde Landström lekte sig bortalaget igenom återstoden av matchen.

Först via en straff i slutskedet kunde Byn ta sig in i målprotokollet men matchen var då sedan länge körd. VSK var helt enkelt för bra. 7-1 tillskrevs slutsiffrorna i en match där Grönvitt briljerade medan Edsbyn aldrig riktigt tog sig in i handlingen.

Känslan är naturligtvis väldigt bra. Jag hyser också en stor beundran gentemot laget. Att gå in så här starkt i en måstematch är oerhört imponerande. Det är få lag som kan motsvara det faktiskt.

Nu väntar en femte och avgörande match hemma i betongbunkern. Hittills har det blivit idel bortasegrar men att få avsluta hemma med dagens match i bagaget ger underbara förutsättningar. Nu gäller det att ta lärdom av tidigare hemmamatcher och inte hamna i liknande fallgropar som då.

Jag hoppas vi ses. Det lär vara fullsatt, det bör bli ett jävla liv från klacken och innebära rejäl vind i de Grönvita seglen. Jag tar inte ut något i förskott men ser enormt mycket fram emot den rena utslagsmatchen hemma. Dekorerad i grönt och vitt samt fylld till bredden lär det bli en minnesvärd tillställning. Vi ses som sagt!