ÖFK: Kriget utan vinnare – dags för den tysta majoriteten att kliva fram

Cirkus ÖFK snurrar på i allt snabbare takt. Det har snart blivit omöjligt för någon att hänga med i allt som sägs av personerna från de olika falangerna, som nu hugger efter varandras strupar i en sällan skådad uppgörelse. Allt detta i offentlighetens ljus.

Tyvärr är det som händer nu helt förutsägbart när en av kombattanternas namn stavas Daniel Kindberg. Många undrar säkert nu varför han håller på som han gör och ger sig på sin klubb och dess nuvarande företrädare. Vad kommer det för gott ur att hacka ned dem till köttfärs, det är ju i slutändan bara klubben som tar skada, det förstår ju alla som tänker efter. Klubben är redan en paria i fotbollssverige, det blir inte bättre av det här.

Varför tänder Kindberg på huset när han fortfarande är kvar i det, kan man undra?

Det går förstås att förstå, men för att göra det måste man släppa tanken på att alla tänker och upplever saker på samma sätt som du gör som just läser det här. Kindberg har sitt eget lilla sätt att betrakta tillvaron, så vill vi förstå vad som händer måste vi kliva in i hans värld.

Där vanliga människor ser en artikel i en tidning som lyfter upp sakförhållanden i klubben under Kindbergs tid som ansvarig, ser Kindberg texten som ett direkt angrepp på hans person. Ett angrepp som man måste försvara sig emot, hans upplevelse är som att en vargflock nu kastar sig över honom.

För att förstå beteendet måste vi inse att Daniel Kindberg ser världen i svartvita termer och med ett rovdjurs ögon. Kindberg lever i en föreställningsvärld där djungelns lag råder. Den starke överlever, den svagare blir bokstavligen dödad och uppäten.

När attacken kommer från vargflocken måste man gå till motanfall, motståndaren måste förgöras, annars blir du själv uppäten. Det här är en kamp på liv och död som nu försiggår i Daniels huvud och hjärta. Hans rovdjursinstinkt är väckt och alla som har några åsikter är en motståndare som måste dödas för att själv överleva.

Slåss du för ditt liv är inget heligt, alla medel är tillåtna för att överleva. Behöver den brända jordens taktik användas för att vinna, ja, då kommer den att användas. Om klubben går under på kuppen, då får det vara så. Det handlar inte längre om ÖFK utan om att Kindberg är under attack och ser världen med en rovdjurs ögon – äta eller ätas.

Utifrån detta perspektiv förstår vi också att ingen i den här uppgörelsen är beredd i att gå lika långt som Kindberg. Han slåss för sitt liv där övriga inblandade bråkar om åsikter, perspektiv och skuld.

Man kanske tror nu att när vi säger att han slåss för sitt liv att det är en desperat och förtvivlad kamp mot övermäktiga odds, men så ser inte Kindberg på det. Det är med rovdjurets kalla kalkylerande blick han tar sig an sina motståndare. Var finns svagheterna, var ska attacken riktas för att skapa så mycket skada som möjligt.

Det som skapar situationen nu med eskalerande ordkrig är förstås också att Kindberg har en självbild där hans förträfflighet och överlägsenhet är stort som jordklotet självt som vi befolkar. Han vet bäst och har alltid vetat bäst. Det ger honom all legitimitet för sig själv att ge sig på andra som är dammkorn, jämfört med honom.

En grandios självbild parat med en rovdjurs blick över det sociala landskapet skapar det beteende vi nu ser hos honom.

Hur får man stopp på sånt här då undrar säkert någon med lugnare blod i ådrorna, vår klubb kommer att gå under om det här fortsätter.

Låt oss först göra klart att processen inte går att stoppa. Detta av den enkla anledning som vi nämnt, Kindberg är beredd att gå längre än någon annan i detta. Alla som utmanar honom måste förgöras, på ett eller annat sätt.

Det logiska är så klart att vinna kampen mot rovdjuret genom att döda det. Det är dock inte tillåtet. Men istället måste då rovdjuret drivas bort från hans nuvarande revir till något annan plats där han kan bygga ett nytt. Om rovdjuret får vara kvar i sitt revir kommer kampen om makten över reviret (ÖFK) att pågå för evigt.

Nu förstår vi varför det som utspelas sker på det sätt som det sker. Lösningen är förstås att Kindberg ska känna sig besegrad och ge upp och smita ut bakvägen med svansen mellan benen för att hitta en ny plats att bygga revir på. En fängelsedom skulle förstås underlätta en sådan utveckling.

Mer om detta senare

Kindbergs story håller inte vid kontakt med verkligheten

Kindbergs hjärna ser allt i svart eller vit, utan nyanser. Så har det alltid varit, men än mer så nu när livhanken står på spel. Det är bara om vi tar den utgångspunkten vi kan förstå hans oförmåga att ta perspektiv och se nyanser.

Det är därför han som vi andra tycker in absurdum uttalar mantrat att ekonomin i klubben 2017-18 var fantastisk och inte har något att göra med vad som hände under 2019. Det är förstås inte sant, det fattar alla som orkar bry sig om sakfrågan.

Om vi ändå ska hoppa in på den frågan ett ögonblick vet vi att ekonomin i klubben var mycket god om man bara tittar på bokslutens siffror. Men det är verkligen inte hela sanningen som Kindberg vill göra gällande. Boksluten 17-18 ger en bild av exploderande intäkter tack vare spelarförsäljningar och Europaspel. Men de ger också en bild av exploderande kostnader.

Om vi för 2018 skalar bort intäkterna för spelarförsäljningarna och de kostnader som kommer med dem, är det så att klubben driftade verksamheten med tiotals miljoner i minus. Det fungerade bara för att man sålde spelare för så mycket.

Men när man nu går in i 2019 med en budget på 80 miljoner krävs det återigen spelarförsäljningar för 10-tals miljoner för att den budgeten ska gå ihop.

Det går inte som alla förstår att bygga en verksamhet på extraordinära intäkter som spelarförsäljningar och Europaspel är. Det är helt ohållbart och alldeles för riskfyllt. Det var det som Kindberg lämnade över till sina efterträdare, en klubb som var helt beroende av intäkter som kom från annat håll än de vanliga (sponsring och matchintäkter).

Egentligen är det konstigt att revisorn inte i en not i årsredovisningen 2018 varnade medlemmarna om den riskexponering som fanns för 2019, givet det enorma minus som driften i klubben hade 2018 och det krav på stora extraordinära intäkter som också fanns för 2019.

Så nej, Kindberg lämnar i slutat av 2018 inte över något flaggskepp byggt av amerikansk vit ek, utan en tämligen gisten skuta av murknande furu som när som helst kan sjunka, trots att Kindberg bekostat ommålning som gjorde den vackrare än vad den var.

Som vi har skrivit förut, det liknade mer ett pyramidspel än en välskött förening.

Man kan också verkligen ifrågasätta Kindberg och de styrelsen i aktiebolaget när man kan läsa följande citat av Kindberg i en artikel i ÖP

”Spelare, ledare och anställda fick olika bonusar efter Europaspelet. Antingen var det jag som styrelseordförande eller styrelsen som tog beslutet, eller så var det båda två, säger Daniel Kindberg.”

Det är ett skrämmande uttalande. Ingen annan än styrelsen i aktiebolaget ska kunna fatta beslut om en sådan fråga, då det rör sig om miljontals kronor.

I ett välfungerande aktiebolag finns alltid en så kallad vd-instruktion som anger inom vilka ramar vd får verka. Det kan gälla rätten att signera avtal, anställningar osv och det finns alltid med en delegation att fatta ekonomiska beslut. Styrelsen anger helt enkelt vilken summa vd själv får fatta beslut om vad gäller en kostnad. Är summan högre måste frågan upp till styrelsen. Vi kan vara helt trygga i att ingen styrelse i ett bolag med ÖFK:s omsättning skulle bevilja sin vd eller för den delen bolagets styrelseordförande att ensam fatta beslut om 13 miljoner kronor, det är helt givet en styrelsefråga.

Men som vanligt med Kindberg så fanns det uppenbarligen ingen vd-instruktion. Då hade han aldrig sagt att han i egenskap av ordförande kanske fattade beslutet själv. Men man kan knappast vara förvånad, under hans tid i ÖFK var det han som fattade alla beslut själv, styrelserna var nickedockor eller för att uttrycka sig i fotbollstermer, alibispelare.

I en avslutade reflektion rund Kindberg kan vi konstatera att han kanske inte ska gå så hårt åt sina (o)vänner på Östersundsposten.

Kindberg skriver så här i ett inlägg på sin Facebooksida

”Artikelförfattarna avslutar sin totalt okunniga och felaktiga artikel med att skriva att den stora frågan i bokslutet 2019 är om de 15 miljonerna som räddade elitlicensen finns med i balansräkningen. Ojojojoj, när man som journalist ingenting kan om ämnet sport eller ekonomi då kanske man inte ska skriva om det. De 15 miljonerna kan aldrig återfinnas i balansräkningen! Frågeställningen är om de resultatförts i resultaträkningen.”

Som man kan se sågar han ÖP-journalisternas kunskaper i ekonomi. Problemet är Kindberg själv är ute och cyklar här. Naturligtvis är det så att om de 15 miljonerna ska redovisas i bokslutet kommer de också finnas med, både i balans- och resultaträkningen.

Den tysta majoritetens makt

Läget i ÖFK börjar bli kritiskt, alla förstår att det inte går att hålla på så här, klubben kommer att implodera under alla konflikter och hårda ord som nu fälls. För varje smocka som delas ut blir det svårare att bygga ihop klubben och få människor att på nytt komma överens.

Det vi kan säga är att det inte kommer att bli bättre fram till årsmötet. Om deltagarna i maktkampen nu inte börjar tänka efter vad det håller på med kommer det här sluta på ett enda tänkbart sätt, att alla har förgjort varandra och Kindberg står ensam kvar på täppan, ingen orkar, törs eller vill utmana honom längre.

Om det på något sätt ska bli lugnare måste maktkampen få ett omedelbart slut. Alla inblandade får helt enkelt sluta att offentligt uttala sig om klubben och Kindberg, vad han har gjort, inte gjort och borde ha gjort. Den som uttalar sig blir bara attackerad och så är kriget igång igen. Det handlar inte om att ha rätt i sak här, det är helt ointressant just nu.

Nu måste de människor som bryr sig om klubben lyfta sig från Kindbergs nivå och börja tänka hur man kan hitta en funktionell styrelse som kan ta klubben in i framtiden. Det är det enda som är viktigt just nu.

Det är förstås här den tysta majoriteten av klubbens medlemmar kommer in. En majoritet som insett att Kindberg till varje pris måste hållas borta från klubben. Många, säkert de flesta har i olika sammanhang tidigare hyllat honom. Men de har också insett att med honom i klubben kan man inte komma vidare.

Det är den här majoriteten som nu måste göra sin röst hörd via hur man röstar på årsmötet om hur den framtida styrelsen ska se ut. Valberedningens förslag som läggs på årsmötet känner vi inte till just nu, men det spelar mindre roll. Det enda som betyder något är att den tysta majoriteten sätter stopp för alla kandidater som man vet traditionellt funnits i Kindbergs ringhörna.

Någon eller några ur den tysta majoriteten måste till årsmötet ha med sig namn på styrelseledamöter som kan föras fram som motkandidater till de eventuella Kindberg-lakejer som föreslås. För fram dessa som motkandidater och begär votering.

I detta läge är det allas ansvar i den tysta majoriteten att rösta på motförslaget. Även om ni inte känner till kandidaten så rösta på den ändå. Det kommer aldrig att bli perfekta kandidater i detta läge, målet just nu är att rensa klubben från Kindberginflytande och därför måste de som röstas in i styrelsen nu gå att lita på i det avseendet.

Även om motkandidaten är en person du känner till och inte tror på, rösta på den ändå, kom ihåg vad som står på spel – om Kindberg får fortsatt inflytande i klubben går den under via alla interna konflikter och att folk till slut inte orkar bry sig och tar sin hand ifrån dårhuset.

Det finns bara den här chansen kvar att rädda klubben. Misslyckas den tysta majoriteten att få bort Kindberg och hans tentakler från klubben är det godnatt.

Sålunda är det nu eller aldrig, det är dags att kliva fram och se till att den normalt tysta massan på årsmötena gör sin röst hörd och ser till att rösta på rätt kandidater, för klubbens bästa.

De som hörs mest i debatten och de som skriker högst är alltid de i minoritet. Om man är i majoritet behöver man inte ta till de metoderna. Den tysta massan är alltid i majoritet i de här sammanhangen om de ser till att göra gemensam sak. Nu hänger föreningens framtid på de som normalt sett inte tar till orda.