Om tidernas bästa VSK Bandy: ”Energin kommer inte från en eller två utan alla behöver ge den”.

VSK avslutade grundserien i fredags via en uddamålsseger, 5-4, mot Frillesås på ett blåsigt Sjöaremossen. En stark prestation sett till förutsättningarna. Noterbart är att Martin Landström gjorde tre nya poäng och därigenom fullbordade sin grundseriesäsong, han gjorde poäng i samtliga 26 omgångar..  78 poäng blev det totalt och 59 assists, Poängkung och flest assist under en säsong genom alla tider. Många av målen och framspelningarna är också verkliga delikatesser.

Andraplatsen var redan spikad sedan innan. Nu väntar det alltid härliga slutspelet. Jag trodde och hoppades att seriesegrarna Villa skulle välja Bollnäs på sin sida. Det hade varit roligt för VSK att få en eventuell semi mot Sirius. Nu föll istället SM-finalisternas val på Uppsalalaget. Det innebär att VSK får Broberg eller Sandviken i kvartsfinalen och att Bollnäs eller Edsbyn väntar i semifinalen. Spännande och roliga matcher även om jag hade hoppats på nämnda Sirius.

Jag inledde med en liten hyllning Landström ovan och han är naturligtvis värd alla rubriker som finns, man får emellertid inte glömma bort laget. Grönvitt har presterat en fantastisk totalbandy under säsongen. Jag såg glimrande tendenser under cupen i höstas men i Elitserien tog det ett tag innan spelet satt. Jag befarade att Tobias Holmbergs och Magnus Jonebys sortier skulle påverka laget negativt. Till en början såg det också ut att vara så. Tids nog satt dock spelet på ett sällan skådat vis.

Det ska i sammanhanget tilläggas att Hompas och Jonebys andar fortfarande svävar över laget.  Duon har en stor del i att killar utifrån fort underordnar sig lagets jobb så pass mycket. Alla vet vad som gäller. Vem hade exempelvis trott att Christoffer Fagerström skulle slita så mycket för laget?

Micke Carlsson sa det bra i intervjun vi gjorde häromdagen: ”Jag brukar ta ut tio klubbor och skaka dem och slänga två lag, så där gör man om man inte vill vinna då spelar man bara på gatan men här spelar vi för att vinna då gäller det att vi gör saker tillsammans. Att vi blir den här enheten. Det har jag väl trummat in hårt, vi behöver vara bra allihop, energin kommer inte från en eller två utan alla behöver ge den”.

På hösten var jag orolig att saknaden av kulturbärarna skulle bli kännbar och göra laget någon procent sämre. Vid årsskiftet satt till slut spelet.  Laget fungerade som en enorm enhet. Individualisterna slet som galärslavar och slitvargarna kunde steppa upp och spela en sprakande bandy. Om det till en början handlade mycket om Landström framåt var det nu ett offensivt lokomotiv med många inblandade.

Enormt hög tempo, snabba släpp och full fart framåt. Edsbyn, Villa, Bollnäs och Sandviken har samtliga pulveriserats på hemmaplan. Sandviken är visserligen inte där man har varit men segern mot dem, 12-2, säger ändå väldigt mycket om det här laget.

Det finns inga garantier i sport. Det är dess tjusning och förbannelse. Vi vet inte om VSK tar sig hela vägen i slutspelet men om vi förhåller oss till grundserien så vågar jag dra till stora ord: den bandyn som spelats av VSK är den bästa jag sett av laget under mina många år på läktaren. Laget är komplett. Defensiven är ramstark och offensiven är böljande.  Alla är beredda att offra en hörntand och i i en sprudlande fart bjuds vi på sällan skådade kombinationer.

Det har varit en fröjd att se dem segla fram i vinter. Jag skriver det dels som en genuin hyllning till laget men också som en uppmaning till västeråsarna. Publiksiffrorna har varit skrala, laget förtjänar så mycket mer.  Jag hoppas folk drar sitt strå till stacken i slutspelet och kommer till arenan. Dels för att stötta laget men också för att få en stor dos underhållning . I vinter kan det nämligen inte ha funnits en mer sprakande underhållning i stan än den bandy VSK har spelat.

Om jag får uttrycka mig högtravande så har det handlat om sport men i lika hög grad om konst.

Jag ser enormt mycket fram emot slutspelet. När februari övergår i mars och allt ställs på sin spets då är bandyn som bäst. Dessutom tror jag, hisnande nog, att det finns ännu en växel i det här Grönvita laget, som redan presterat den bästa bandyn jag sett. Det säger ganska mycket och fungerar också indirekt som en stark uppmaning till folk att gå och se laget.

Det kan verka som stora ord lagom till slutspelet, men saker och ting ska kallas vid sitt rätta namn. Det här VSK-laget har spelat den bästa bandyn i mitt supporterliv. Det är bara så – ses på läktarna!