Om When We Were Kings

Till hösten har When We Were Kings existerat som podd i fem år. Med Erik Niva som ciceron och Håkan Andreasson i rollen av Sidekick blev podden omgående landets största fotbollsdito.

Med tiden har podden växt till något betydligt större än så. Med förmågan att skildra fotbollen som så mycket mer än 22 spelare som jagar en boll har den fått oss att förstå sportens verkliga storhet.

Vi har såväl hört berättelser om snygga mål och bucklor i skyn som dem om missade straffar och bittra tårar. Mer än något har vi fått historierna bakom framgångarna och fiaskona. Inte bara dagarna före utan år, ja decennier.

När första poddavsnitten sändes, i oktober 2019, kämpade VSK för sin överlevnad i den superetta man gjort comeback föregående vår. Grönvitts existerade då i en fotbollsvärld medan When We Were Kings befann sig i någon helt annan

Med den resa klubben så småningom åstadkommit började jag någonstans drömma. kanske kan det bli ett avsnitt ändå? Drömma mer än tro vill säga, för det var en lyrisk glädje som infann sig när jag hörde gåtorna som alltid föranleder avsnitten: ”Det är ju ta mej fan äntligen VSK!” utbrast jag spontant med mobilen i handen

Att de skulle bli bra förstod jag i samma stund som ledtrådarna basunerades ut på instagram. Att det skulle bli så fantastisk bra kunde jag emellertid inte ens drömma om!

6 timmars lyssnande är nu över. Under tid motsvarande en halv säsong av Breaking Bad har det redogjorts för hur det var att växa upp i den här Sluggerstan och varför supporterskapet till VSK blivit en livsfilosofi.

Tidsandan från tidigt 1990-tal och framåt, dvs tiden då jag gick från barn till tonåring, skildras med kuslig precision. Det är som jag är där igen, i den stad som egentligen inte har mycket mer gemensamt med dagens Västerås än namnet.

Med ännu större precision skildrades åren, decennierna, ja det kvarts sekel som förflutit sedan Liston tog upp laget en andra gång, 1997. Den tilltänkta succécomeback som drunknade i korkade Listoncitat och en radda förluster. Det år som följde finns i minnesbanken men nu blev jag placerad på första parkett och fick allt återberättat tydligt och detaljerat.

Det kanske skarvades i någon sekvens och enskilda anekdoter stämde nog inte helt. Det handlade emellertid om petitesser, sammantaget fick vi vår historia återberättad på ett fantastiskt detaljerat och underhållande sätt. Att som utomstående kunna berätta den här historien, om vår stad och vår klubb, är egentligen närmast mirakulöst.

Många av historierna vi fick återgivna var fruktansvärt smärtsamma men de sex timmarna är inget annat än en fet present till oss VSK:are. Det underlättar naturligtvis att vi står där vi står nu, som färska nykomlingar i allsvenskan. De nattsvarta partierna har ju hjälpt till att stärka känslorna kring avancemanget. Utan dem hade det naturligtvis känts fantastiskt men inte lika vidunderligt som det framstått under den höst och vinter som föregått den pågående återkomsten.

Ska man genresätta VSK:s historia handlar det tveklöst om en kärlekshistoria. En stundom nattsvart sådan, med lyteskomiska inslag, men ändå fylld av kärlek. Det har varit en kamp som fått sin näring i att runt hörnet där borta väntar något ljusare.

Ingen kan säga vad framtiden ger men efter alla tunga år ska vi njuta av de dagar vi har framför oss nu. Det är en underbar känsla. Och fullt möjligt, för att inte säga rent troligt, finns en helt annan men lika fantastisk fotbollshistoria att berätta om ytterligare ett kvarts sekel. Med tanke på hur bra When We Were Kings förvaltade historien fram till idag får de patent att berätta även den. Tack för att ni satte ord på vår historia och den kamp det hela tiden varit!