PÅSKPORTRÄTT: Magnus Westerlund, supporter och symbolhandlingens krönte konung

På skärtorsdagen spelade VSK premiärfotboll inför storpublik och sina fanatiska supportrar. Premiärer är alltid stora händelser, det gäller att vinna till varje pris och supportrar världen över tar till alla knep för att se sina lag segra. Årets pris att försöka påverka utgången av VSK:s premiärmatch tog supportern Magnus Westerlund när han sprang till premiären i Västerås från Enköping i torsdags, i ett försök att säkerställa VSK:s viktoria.

Sprang från Enköping till Västerås… smaka på den, det här måste vi bara höra mer om. Sagt och gjort, redaktionschefen sparkade liv i en äggstinn ANNO-reporter som fick ringa upp ”Mange” och höra vad som hänt.

Hej Magnus Westerlund, kan du berätta för våra läsare vem du är?

– Självklart! Jag är bara en helt vanlig VSK-supporter som stöttat både bandyn och fotbollen i många år. Jag bor i Enköping med min familj och jag jobbar som handläggare till vardags. Jag älskar VSK!

Som de rationella och logiska personer vi är vet vi att symbolhandlingar egentligen inte påverkar utgången av tex en fotbollsmatch, men vi kan ofta ändå inte låta bli att utföra dem. För någonstans djupt inom oss hoppas vi att handlingen ska påverka framtiden lika fullt. När vi knyter våra skosnören på ett speciellt sätt eller tar på oss ”tursjalen”, ja, då hoppas vi att det påverkar på riktigt, fast vi vet att det inte gör det. Vi vacklar fram och tillbaka men oftast väljer vi att göra handlingen, bara för säkerhets skull.

Magnus, kan du berätta vad för slags symbolhandling du utförde för att VSK Fotboll skulle kunna vinna premiären på skärtorsdagen?

– Sedan länge var det bestämt att jag och familjen skulle äta påskmat hos mina föräldrar i Västerås före premiären. Så jag fick den mycket goda idén att om jag springer från Enköping till Västerås på premiärdagen, då måste bara VSK vinna. Så då gjorde jag det! Det blev drygt 4 mil och tog 3 timmar och 45 minuter.

Det där låter inte helt sunt, hur tänkte du egentligen?

– Hahaha, ja, kanske inte det. Men, det är ju så här. I år måste alla lägga in ett extra vedträ i brasan för att VSK Fotboll ska gå upp. Det gäller spelarna, föreningen och inte minst vi supportrar. Vi måste helt enkelt tillsammans anstränga oss extra mycket i år för att fixa det här. Löpturen var min symbolhandling för att visa mig själv vad som krävs.

– Jag hoppas supportar kan bli inspirerade till andra handlingar förhoppningsvis inte bara något symboliskt utan helst sådant som kan hjälpa VSK Fotboll att lyckas med det vi alla längtar efter.

Nästan ett helt maratonlopp för VSK Fotbolls skull, imponerande, beskriv hur det kändes när du sprang där ute i kylan.

– Det kändes bara bra, det är stilla och fridfullt och man hinner tänka många tankar på allt möjligt. Jag hann så klart gå igenom varje liten aspekt av premiären, hur det skulle kännas och hur det skulle gå och så vidare. När jag närmade mig Västerås bestämde jag mig för att springa igenom centrum för att sprida budskapet om att det var premiär idag (Magnus sprang i grönvitt matchställ). Jag fick många applåder och hurrarop av Västeråsare och VSK:are som redan var ute och hade påbörjat uppladdningen.

Galet, vad gjorde du när du kom fram?

– Då duschade jag, tog en öl och åt middag med familjen. Efter det var det sen raskt ned på stan så att jag och min äldste son skulle hinna delta i Folkets marsch till parken.

VSK vann som bekant premiären, nu måste du alltså springa till varenda premiär i framtiden?

– Hahahaha, ja, finns risk för det!

Är det här din första ”galna” symbolhandling för VSK?

– Nä, för drygt ett år sedan lovade jag min fru att om VSK vann bandyfinalen skulle jag dammsuga hemmet i ett helt år. Som ni förstår har min fru varit lycklig i ett år medan jag har fått dammsuga rätt mycket.

Avslutningsvis, vad tar du med dig från din lilla löptur genom den västmanländska landsbygden?

– Jag tar med mig en intressant sak faktiskt. När jag kom till Irsta stannade jag för att dricka och äta lite. Jag passade på att kolla vad som stod i min Facebook-post som jag lagt ut om min löptur innan jag stack iväg. Det var många uppmuntrande ord och hejarop. Jag fick en sådan otrolig energi att fortsätta av all uppmuntran. Det tar jag med mig och för över till VSK. Vi som supportrar måste i år göra maximalt vad vi kan för att stötta laget. Beröm, uppmuntran och stöd betyder så mycket när man utför fysisk aktivitet på gränsen av sin förmåga. Supportrarnas bidrag kan vara det som gör att vi tar klivet upp i år.

ANNO 1904 tackar Magnus Westerlund för intervjun, en härlig VSK Supporter och symbolhandlingens krönte konung.

Har du som läser det här utfört någon egen symbolhandling för att VSK ska vinna? Låt oss veta – skriv en kommentar

(Privat bild)