Premiärtankar

Det har varit en smärre fröjd att se VSK bandy under försäsongen. Oron över Jonebys och Holmbergs sorti har skingrats i takt med att laget bjudit på den ena propagandan efter den andra. Med det i ryggen hade jag höga förväntningar på gårdagens elitseriepremiär mot Motala.

Inför 1479 åskådare äntrade de regerande och mesta mästarna isen.  En skamligt låg siffra med tanke på just de faktumen och att VSK-feber råder. Det här laget förtjänar så mycket mer!

Det lag gjorde entré stod dock inte riktigt att känna igen från från försäsongen. Jag saknade, farten, intensiteten och kreativiteten som varit så påtaglig. Inte ens ett tidigt baklängesmål tände VSK. Det enda glädjeämnet var 18-årige Oskar Alfredsson som via sitt fina skott gjorde sitt första elitseriemål och även i övrigt var riktigt duktig. 2-2 stod det i paus.

Inte mycket att jubla åt spelmässigt. Stötte på Tobias Holmberg under halvtidspausen och växlade några ord med honom. Trevligt men märkligt att se honom vid sidan av isen efter alla år. Min och de flesta andra känsla inför andra var att Grönvitt skulle rycka upp sig och visa sitt rätta jag.

Tyvärr fortsatte det lite på den inslagna vägen. Mycket gick via Martin Landström men den där glöden och farten saknades alltjämt. Det dröjde faktiskt till matchminut 61 innan vi fick se ett fint och fartfyllt anfall som ledde till en straff som Daniel Johansson i vanlig ordning förvaltade med den äran.

Efter det målet rådde det inget tvicel om att VSK var bättre och skulle mala ner sin motståndare. Vid några tillfällen fick vi glimtar av den briljanta bandy som finns i laget, men överlag inte mer än en hyfsad insats. Andra halvlek får dock betraktas som en viss uppryckning gentemot den första.

5-2 blev det till slut i en match som inte går till historien. En match som gjorde mig lite besviken med tanke på mina högt ställda förväntningar. Någon oro behöver man dock inte känna. Det här var en premiär och premiärer kan vara lite luriga. Den här avklarades med en klar seger även om skönspelet uteblev.

Det jag tar med mig utöver två poäng är det fantastiskt fina tifo som de unga fansen svarat för. Med tanke på ålderns hos grabbarna är det oerhört imponerande. Tack!

I skrivande stund är det bara ett drygt dygn kvar innan fotbollsbrorsan tar emot Gais. Man går onekligen runt i ett konstant rus. Vi ses på läktaren imorgon!